mera reaktioner på artikeln om riskkapital, till fgredagens debattsida

Läste Sven-Otto Littorins inlägg.(Utan sådd ingen skörd FV 14/5). Tror han uppmärksammar det kanske allra största problemet i den svenska ekonomin för överskådlig tid. Vi har ingen fungerande riskkapitalförsörjning som gör att goda ideér, uppfinningar och patent kan omsättas i företag som bygger Sveriges industriella framtid när Ericsson och de andra gamla dinosaurierna får problem.

Min egen bild är denna. Bankerna tog fram till 1992 relativt stora risker i sin utlåningsverksamhet trots att det egentligen stred mot banklagen. Nu tar de inga som helst risker. Istället skulle vi förlita oss till riskkapitalisterna. Men nu har de brännt sina fingrar på IT och telekom. Idag är det nästan totalstopp för den innovatör som har en god idé som borde gå att kommersialisera.

Till detta kommer att kapitalbehovet i moderna företag realt är så mycket större än förr. Förr sa ingenjören upp sig och startade sitt företag i ett uthus med enkla hantverksmässiga verktyg och lånade några tusenlappar av gamla moster för att klara de första åren. Idag krävs för all produktion avancerade och dyra maskiner. Du kan inte sätta upp någon produktionslinje idag utan att det handlar om 10 miljoner kronor eller mer i synnerhet om du behöver kapital till en fastighet. Och ändå har du inga pengar för marknadsföring, lageruppbyggnad och några magra år innan du nått en sådan marknadsposition att det börjar ticka in rejäla vinster.

Men vare sig politikerna eller makthavarna i näringslivet förstår sig på dessa problem eller har några lösningar.

Politikerna är ideologiskt förblindade – där tycker jag tyvärr de borgerliga partierna inte förstår vidden av problemen när de tror att det finns några enkla marknadslösningar för att finansiera nyföretagandet. Det gick förr när vi hade en mer sluten ekonomi, men i en global ekonomi hamnar spekulationskapitalet någon annanstans än hos ett nystartande innovativt företag i Sverige.

Tyvärr är också näringslivet och dess makthavare en propp i systemet. En företagsledare jag känner rätt väl – som själv varit vd i ett dotterbolag till ABB – har försökt hjälpa innovatörer att låna ihop kapital. Men det tar stopp vid bankkontakterna bl.a för att i bankstyrelserna sitter lokala företagare som med ryggmärgen är negativa till att hjälpa andra företagare att starta och bli framgångsrika. De bevakar sina revir och ser ett hot om det finns någon uppstickare som vill långa pengar för att starta ett företag även om det inte blir en direkt konkurrent.

Jag brukar ständigt ta upp denna fråga om riskkapitalförsörjningen när jag träffar folk från Svenskt Näringsliv, Företagarna eller storföretagsledare. Det enda svar de har är att vi skall låta människor bli så framgångsrika att de i sin tur är beredda att ta av sina förmögenheter och hjälpa fram dessa nya företag. Det tror jag är helt verklighetsfrämmande. Inte ens stormrika kapitalister kommer att ta sådana risker när de kan spekulera på världens börser.

Jag tror man måste vara realistisk och inse att den enda starka kraft som kan få innovationer att leda till nya företag är staten via någon form av riskkapitalfonder som är beredda att ta relativt stora risker i sin utlåningsverksamhet. Det borde t.ex vara bättre att satsa de 300 miljarder som nu skall under tio år gå till vägar och järnvägar – med osäkra samhällsekonomiska effekter – på nyföretagande.

Det är bra om det börjar spira en debatt kring detta problem som jag tror att få idag riktigt insett vidden av. Och det där med Vinnova hade jag inte en susning om, rena vansinnet.

Lars J. Eriksson politisk redaktör Skånska Dagbladet

Ulf Kristersson