Myt nummer 3: Pension kräver fonder

Det tycks fortfarande vara en utbredd uppfattning att det offentliga pensionssystemet behöver fonder och att pensionsfonderna inte bör räknas in i den offentliga sektorns finansiella ställning. Det är pensionärernas pengar, heter det, och de får inte användas till något annat. I redovisningen ovan svarar pensionsfonderna för något mer än hälften av den offentliga sektorns tillgångar. AP-fonderna skapades inte för att de skulle trygga pensionerna.

Den krassa verkligheten är att politikerna räknade med att införandet av ett mer generöst offentligt pensionssystem skulle medföra en minskning av det privata sparandet. I så fall skulle den privata konsumtionen öka kraftigt, eftersom alternativet till sparande är konsumtion. Detta kunde i ett läge med full sysselsättning medföra överhettning. Därför krävdes någon form av skattehöjning. Det naturliga blev att man tog ut högre avgifter för pensionerna än vad som motsvarade de första årens utbetalningar. Man hade lika gärna kunnat höja de vanliga skatterna och fått överskott i statsbudgeten.

Det finns inga skäl att just tjänstepensionerna ska ha särskilda fonder utanför statsbudgeten. Det krävs ju inga fonder för att garantera sjukvård, skolor, a-kassa eller barnbidrag. Det kan inte vara så att själ-va ändamålet med de offentliga utgifterna avgör om de måste säkras med en fond. Och varför skulle detta i så fall gälla just ATP och premiepensionen men inte folkpensionen eller statliga pensioner?

I själva verket måste alla offentliga utgifter, inklusive pensioner, betalas ge-nom att den förvärvsaktiva delen av befolkningen vid samma tidpunkt avstår från konsumtionsutrymme. Därför går det till exempel inte heller utan vidare att använda pensionsfonderna till pensionsutbetalningar om avgifterna inte skulle räcka till. I så fall stiger hushållens köpkraft och om det tidigare rådde balans i samhällsekonomin blir resultatet inflation. Om pensionsfonderna tas i anspråk måste därför staten höja skatterna.

Att pensionsfonderna ligger utanför statsbudgeten är därför egentligen en bokföringsteknisk fråga. Det finns ingen anledning att separera pensionsfonderna från den offentliga sektorns totala tillgångar. Det gör inte heller OECD och EU när dessa organisationer beräknar den offentliga sektorns finansiella ställning i olika länder.

Sparandets betydelse

Ibland har pensionsfonderna motiverats med att man måste ha ett tillräckligt högt inhemskt sparande. Detta var delvis riktigt innan kapitalmarknaden avreglerades samtidigt som hushållens sparande var mycket lågt. Med dagens fria rörlighet på kapital har det inhemska sparandet inte samma betydelse.

En mycket stor del av pensionsfondernas kapital kommer ju successivt också att placeras i utlandet. För åtminstone de borgerliga partierna vore det väl dessutom mer naturligt att stimulera det privata sparandet än att skapa överskott i den offentliga budgeten, vilket strängt taget betyder att sparandet socialiseras.