Omotiverad kärlek till Finnveden

Finnveden är en av årets börsvinnare. Hittills har aktien gått upp med 40 procent och sedan nyemissionen presenterades i augusti i fjol har kursen rusat iväg med 65 procent. Affärsvärlden anser att den uppgången är för kraftig.

Den nytillträdde vd-n Tommy Boork har nämligen inte hunnit visa om han klarar av att bringa ordning efter föregångaren Sten Thunbergs framfart med checkhäftet i svensk verkstadsindustri. Visserligen ledde uppköpsrundan till att bolaget växte från 2 till 4,4 miljarder kronor i omsättning, men på bekostnad av att balansräkningen proppades full med goodwill och räntebärande lån.

Uppköpsrundan – som bland annat resulterade i bud på två börsbolag (LPI och Bulten), tre fabriker från Volvo och en rad andra industriföretag – ledde till att skuldsättningen uppgick till 2 miljarder kronor. Det är alldeles för mycket för ett bolag med ett eget kapital på strax under en miljard och en rörelsevinst som under åren pendlat mellan 150-200 miljoner kronor. Äventyret fick till följd att aktieägarna fick ställa upp med nya pengar i en nyemission som inbringade 360 miljoner kronor genom att antalet aktier ökades från 10 till 26 miljoner aktier.

Till Sten Thunbergs försvar kan sägas att det finns en trend mot att underleverantörsbranschen till lastbils- och bilindustrin koncentreras. Finnveden tog sin del av ansvaret, men problemet var att affärerna skedde strax före en rejäl nedgång för lastbilsindustrin.

Det är en nedgång som Affärsvärlden inte tror är över riktigt än, vilket lär fortsätta pressa Finnveden.

Skulle dessutom kronan stärkas mot euron inför ett tänkbart EMU-inträde lär bolagets viktigaste kunder Volvo och Scania konkurrenskraft drabbas, vilket indirekt drabbar Finnveden.

Överhuvudtaget är det svårt att se att Finnveden kommer tillbaka till den goda lönsamheten åren 1997-1999, när rörelsemarginalen var över 10 procent och avkastningen på eget kapital drygt 20 procent. Uppköpen tycks ha påverkat även de andra delarna i koncernen, vilket de senaste åren ökade sjukfrånvaro och stigande antalet olycksfall per anställd är ett exempel på. Såväl olycksfallen som sjukfrånvaron har mer än fördubblats sedan 1997. Det är ett illavarslande tecken på att situationen inte är den bästa i bolaget.

Bolaget orkar inte

Dessutom har kurslyftet gjort att Finnveden inte längre värderas lägre än andra jämförbara börsnoterade verkstadsbolag. Inräknat skuldsättningen, som trots nyemissionen tillhör de högsta bland börsbolagen, värderas Finnveden till 62 procent av försäljningen (se tabell). Det är i linje med företag som Sapa och Gunnebo, men betydligt mindre än fordonsunderleverantören Haldex.

Affärsvärlden tror inte att Finnveden på lång sikt mäktar att redovisa samma rörelsemarginaler som jämförelseobjekten. Förädlingsvärdet på Finnvedens produkter är för lågt, vilket en bruttomarginal de senaste åren på 15-20 procent skvallrar om. Med tanke på att den finansiella risken är större i Finnveden än för andra börsbolag borde bolaget ges ett högre avkastningskrav och därmed förväntningar på bättre rörelsemarginal.

Förvisso lyckades Finnveden efter personalminskningar visa en vinst för första gången sedan första kvartalet 2001. Men Affärsvärlden tror det blir svårt för företaget att nå en rörelsemarginal på mer än 4 procent i år, vilket betyder en vinst på under 100 miljoner kronor.

Av de mindre fordonsberoende företaget är alltjämt Haldex Affärsvärldens favorit. På den listan platsar inte Finnveden.