Ören eller miljarder – tänk likadant

Stora institutioner är alltmer inriktade på att göra en klar fördelning mellan den aktiva och passiva förvaltningen. Det kallas för alfa- och betaseparering. Även privatpersoner kan gynnas av att tänka så.

När Goldman Sachs hedgefond Global Alpha havererade i augusti i fjol var det ett hårt slag för investmentbanken – som den dock återhämtat sig från. Global Alpha förresten, visst låter det bra? Termen alfa är vanligt förekommande i fondnamn, även bland dem som marknadsförs mot en bredare publik.

Bakom fikonspråket ligger en megatrend som sveper över kapitalförvaltningsindustrin. Stora institutioner, däribland AP-fonderna, har i allt högre utsträckning börjat dela upp kapitalförvaltningen i två delar: aktivt och passivt. Aktiv förvaltning ska ge alfa, passiv förvaltning ska ge beta.

Alfa är den riskjusterade överavkastning som uppstår när en placering ger mer pengar tillbaka än vad den risk som tas egentligen motiverar. Genom att arbeta med aktiv förvaltning försöker aktörer som hedgefonder skapa alfa – ibland lyckas de, ibland inte. Beta är den breda marknadsexponeringen, som väldigt ofta ligger nära ett index. Smygindexeringen är ett skällsord som ibland används när en förvaltare i exempelvis en aktiefond ligger väldigt nära ett index – trots att avgiften kan vara över en procent på det insatta kapitalet. Och när man inte får något extra tillbaka via placeringen, vill man inte heller betala något extra för den.

Den främsta anledningen till att allt fler förvaltare arbetar utifrån ett tankesätt med aktiv och passiv förvaltning är just kostnadsskäl – varför betala dyrt för avkastning som kan fås genom att placera i en mycket billigare indexfond? I passiv förvaltning kan avgifterna ligga ner emot 0,2 procent av kapitalet, vilket innebär en besparing på nära 80 procent. För AP-fonderna innebär den pressade avgiften stora besparingar, i och med att de har portföljer på upp emot 200 miljarder kronor.

Går det att tillämpa samma portföljtänk hos privatpersoner? Det finns en hel del som talar för det. Den breda marknadsexponeringen – vad man kallar beta – går att få med lätthet via exempelvis börshandlade fonder med låga kostnader samt indexfonder, där just priset är den viktiga variabeln. Det är ett budskap som många försökt att hamra in hos spararna, hittills utan någon vidare framgång.

Men alfa är desto knivigare att finna. Dels är det per definition en begränsad resurs, dels är de fondförvaltare som historiskt sett lyckats skapa hög avkastning till låg risk (och de är inte många) ofta anställda hos hedgefonder med höga krav på insättningsbelopp.

Brummer & Partners-ägda Alfa & Beta Fondförsäkring finns bland dem som arbetar med en klar definition mellan aktiv och passiv förvaltning och vänder sig till privatpersoner.

– Det är ett proffstänk, men privatpersoner gynnas av det. Det är vårt budskap. I vårt fall har vi ett kunnande i att jaga alfa inom huset och vårt beta får vi via externa leverantörer. Vad som även är positivt är att transparensen ökar för kunderna, i och med att de tydligt ser vad de får i utbyte mot den avgift de betalar, säger Robert Lindblom, vd för Alfa & Beta.

I övrigt är det tunnsått med alternativ i branschen. Det kan helt enkelt vara så att själv är bästa dräng.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här