Ostadig gloria

KRÖNIKA. Det är få vd:ar på Stockholmsbörsen som suttit lika länge på vd-stolen som Ola Rollén. Det är också få andra börsbolag som är så synonymt med sin vd som Hexagon. När Rollén tog över den 4 maj 2000 var Hexagon ett industrikonglomerat på dekis med bolag i vitt spridda branscher som totalt omsatte knappt 5 miljarder kronor. Efter 17 år, fler än 100 förvärv och 50 avyttringar har svensk näringslivs golden boy – åtminstone före insideråtalet i Norge – skapat en världsledande koncern inom industriell mät­teknik som i dagsläget omsätter drygt 31 miljarder kronor.

Aktieägare som investerade i Hexagon när Ola Rollen tillträdde har i dag fått 40 gånger pengarna jämfört med börsens 1,6 gånger under samma period. Hexagon är därmed en av börsens verkliga framgångssagor de två senaste decennierna. Med ett börsvärde kring 145 miljarder ­kronor hamnar Hexagon precis utanför topp-10-listan, snäppet efter den forna tech­jätten Ericsson.

Mycket talar för att Hexagon är på väg bort från börsen. I förra veckan skrev The Wall Street Journal att Hexagon diskuterat en försäljning av bolaget för cirka 174 miljarder kronor (20 miljarder dollar). Tidningen hänvisar till anonyma källor och diskussioner som ska befinna sig i ett tidigt stadium, utan utpekad köpare. Hexagon dementerade inte utan påpekade i en pressrelease att bolaget ”regelbundet utvärderar olika möjligheter för bolagets framtida inriktning i syfte att optimera dess positionering och aktieägarvärde.”

Att The Wall Street Journal skriver om ett svenskt börsbolag tyder på att det bör ­finnas viss substans i uppgifterna. Aktiemarknaden har – med rätta – tolkat uppgifterna seriöst. Och det går faktiskt att ticka i alla boxar för varför en försäljning av Hexagon verk­ligen kan stå för dörren.

Till att börja med är köparintresset i största allmänhet maximalt. Världens börser uppvisar rekordnoteringar, riskaptiten är hög och värderingarna är saftiga, inte minst för de stora industri- och techbolagen. De sitter dessutom på stora nettokassor redo att användas till tillväxthöjande förvärv.

Även säljintresset borde vara på topp. Hexagons huvudägare, investmentbolaget Melker Schörling AB (MSAB), kontrollerar närmare hälften av rösterna och 26 procent av kapitalet i bolaget. Ola Rolléns tidigare parhäst Melker Schörling lämnade ord­förandeposten i höstas på grund av sjukdom. Frågan är om Melkers döttrar Sofia Schörling Högberg och Märta Schörling Andréen verkligen är intresserade av att driva en 120-miljarderskoncern, med en vd som riskerar att bli fälld i insidermålet i Norge i höst.

Efter kursrusningen utgör Hexagon drygt 70 procent av substansvärdet i MSAB. Det är rimligen en för stor exponering i ett ­enskilt bolag. Att sälja till den indikerade budnivån innebär cirka 45 miljarder i cash, någon ­annan form av betalning lär inte vara aktuell. Kontanter underlättar vid ett generationsskifte. Det ger Schörlings arvtagare frihet att börja om, antingen med nya investeringar eller dela ut till aktieägare i MSAB, där Schörling-familjen kontrollerar 86 ­procent av rösterna.

För Ola Rollén finns rimligen allt att vinna med att sälja Hexagon till en rekordvärdering. Insideråtalet i Norge har fått Rolléns gloria att hamna på sned. Hexagon har varit Ola Rolléns livsprojekt. Han har investerat mycket tid och pengar i det, med målet att bli väldigt rik. Att sälja Hexagon till en drömvärdering före utfallet i höstens insiderrättegång framstår som bäst riskoptimering och mest positivt för Ola Rolléns varumärke och eftermäle. Likaså för den egna plånboken. Att göra tvärtom, att riskera att fällas som insider och rimligen tvingas bort från vd-posten, lär solka ner hans prestationer väsentligt, liksom börsvärdet i Hexagon. För Sverige och Stockholmsbörsen vore det en förlust om Hexagon försvinner, men det innebär mindre skada än vad man först tror. Av bolagets över 18 000 anställda i 50 länder är endast några hundra anställda i Sverige. Hexagon är dessutom en ganska udda fågel på Stockholmsbörsen, som ju i första hand är en börs för verkstadsbolag. Hexagon har i allt större utsträckning transformerats från ett verkstads- till programvarubolag, men bevakas i stor utsträckning av verkstads­analytiker.

Ola Rollén har tidigare påpekat att Hexagon är konstant undervärderat jämfört med konkurrenterna. Det finns stöd för resonemanget. Teknikbolag värderas generellt sett högre i USA än i Sverige. Det kan ha sin grund i en större, mer genomlyst och bredare kapitalmarknad inriktad på tekniksektorn, vilket har medfört att det också finns fler investerare som förstår sektorn. Ofta är synen på framtiden också mer positiv bland amerikanska investerare med mer offensiva tillväxtantaganden jämfört med svenska investerare som oftast är mer värdefokuserade. Det är också därför de flesta programvarubolagen köps ut från Stockholmsbörsen.

Ola Rollén är en av Stockholmsbörsens skickligaste förvärvare och techinvesterare. Man ska inte heller glömma bort att han i sitt historiska företagsbygge har haft stor draghjälp av två decennier av fallande räntor och maximalt utnyttjande av börsens svarta låda, förvärv med multipelexpansion.

Mentalt har Ola Rollén varit på väg bort från Hexagon en längre period. Antalet ­sidoprojekt har vuxit rejält i omfattning, med Schörlings goda minne.

– Han gör vad jag själv har gjort, fast lite senare. Han är ju 18 år yngre än jag, kommenterade Melker Schörling till Dagens ­Industri i februari 2015 om varför han lät Ola Rollén starta det egna investmentbolaget Greenbridge Capital parallellt med arbetet som vd för Hexagon.

Ett uppköp av Hexagon skulle lösa många problem. Och Ola Rollén kan på egen hand fortsätta med det som han mentalt redan påbörjat de senaste åren: att skapa en Rollén-sfär.