PPM:s avgiftsrabatter: Ilska och krokodiltårar

Guldgrävare på väg till Alaska. Småbarn på väg till godisbutiken. Kor på väg till grönbete. Ja, även om det inte är självklart vad som är den bästa beskrivningen av fondbolagens chefer när de för några år sedan hörde talas om premiereserven i det nya pensionssystemet, så var deras lycka uppenbar.

Fondbranschen skulle få monopol på att förvalta pensionspengarna, hundratals nya miljarder. De ökade intäkterna, som är i procent av förvaltningen, skulle tack vare fondförvaltningens extrema stordriftsfördelar nästan helt gå till ökade vinster.

Besvikna fondbolagschefer

Många av fondbolagens chefer blev därför besvikna när regeringens proposition till slut presenterades våren 1998 och det stod klart att politikerna tänkte kräva fondbolagen på rejäl mängdrabatt. Återbetalning av en del av fondernas avgifter är i och för sig inget konstigt. Det begär redan de privata fondförsäkringsbolag som förmedlar andras fonder, till exempel SkandiaLink.

Besvikelsen övergick på många håll i ilska när premiepensionsmyndigheten (PPM) i slutet på november presenterade sitt förslag till rabatter på förvaltningsavgifterna. PPM har bestämt sig för att ha ett enda standardavtal som alla fondbolag som vill förvalta premiepensionerna måste skriva under. Och villkoren för storbankerna är hårda.

Förslaget innebär att fondbolagen upp till 50 miljoner kronor från PPM till en viss fondtyp bara behöver lämna 15 procent rabatt. Men när det förvaltade kapitalet ökar så stiger rabatten. Över 15 miljarder kronor får ett fondbolag som tar 1,5 procent per år från sina fonder enligt förslaget bara behålla 0,025 procent.

Fondbolagens ilska är delvis berättigad. Utlandsfonder har ofta en procentuell kostnad för förvaringsinstitut som är större än 0,025 procent. Och det är okänt hur många sparare som kommer att utnyttja den rätt de får i avtalet att begära gratis årsrapporter.

Men krokodiltårarna flödar samtidigt på flera områden. »Ingen fri konkurrens«, gråter fondbolagen, men de klagar inte över att spararna inte får köpa aktier och obligationer direkt (vilket är tillåtet inom det individuella pensionssparandet, IPS).

»Att rabatterna ska återbetalas jämt över hela kollektivet är djupt orättvist«, gråter storbankerna. Skälet är att den återbetalning som PPM valt gör att spararen i första hand bryr sig om de ordinarie fondavgifterna. De stora fondbolagen skulle hellre se att rabatterna fördelades individuellt efter vilken fond spararen valt, för då skulle storbankernas fonder ha nytta i PPM-konkurrensen av att de tvingas ge stora rabatter. Samtidigt skulle storbankerna då kunna behålla dagens priser på övrigt fondsparande. Men PPM väljer alltså att gynna den allmänna priskonkurrensen.

»Vi måste ha råd att hjälpa våra kunder att välja PPM-fonder«, framhärdar storbankerna. Men kunderna kommer rimligen att fråga lika mycket vare sig banken har med sina egna fonder hos PPM eller inte. Den logiska lösningen är att bankerna tar betalt för sin rådgivning. Fast då kanske kunderna vill ha mer objektiva rådgivare?

Höjer 0,12 procent

Nu ska PPM först ta hänsyn till den del av kritiken som är berättigad och sedan slå fast standardavtalet. De fondbolag som tycker att villkoren är för dåliga kan då slå PPM ur hågen.

»Vi ska under våren träffa fondbolagen och hoppas då få mer konkreta uppgifter om vad de anser skulle krävas för att avtalet ska bli acceptabelt«, säger Hans Jacobson, generaldirektör för PPM.

»En konkret ändring som vi redan lutar åt är att höja den tillåtna nettoavgiften med ungefär 0,12 procent för fondbolag som inte tar ut några andra kostnader ur fonden än förvaltningsavgiften. Annars gynnas de som separat tar ut kostnader för depå, myndighetstillsyn och revisorer«, säger Hans Jacobson.

Affärsvärlden tycker att det är bra om PPM tar ökad hänsyn till att vissa fonder har höga övriga kostnader (vilket är vanligt i Luxemburg).

»En annan del i fondbolagens kritik som kan vara berättigad är att det finns en risk att många sparare begär att få årsberättelser. Om det visar sig att dessa kostnader blir stora så måste vi se över avtalet«, säger Hans Jacobson. »Däremot har PPM inget behov av att fondbolagen satsar extra på marknadsföring. Vi vill att de ska göra ett bra jobb med förvaltningen, men vi vill inte betala deras reklamkampanjer.«

Känslig punkt

En känslig punkt för PPM är att riksdagsbeslutet säger att spararna ska få ett brett utbud av fonder och förvaltare. Ett sätt att tvinga fram ett bättre avtal skulle kunna vara om flera stora försäkringsbolag och banker kommer överens om att säga nej till PPM. Fast det är förstås PPM:s styrelse som avgör tolkningen av »brett utbud«.

Alla fondbolag kommer dock troligen att säga ja, oavsett hur standardavtalet ser ut. PPM:s katalog med fonder och dess hemsida på internet är troligen det beslutsunderlag som de flesta svenskar i framtiden kommer att använda när de ska välja fonder, särskilt som media säkert kommer att fokusera sin rapportering på fonderna hos PPM. Det fondbolag som inte är med hos PPM kommer inte att existera helt enkelt.

Dessa mervärden för fonderna av att vara med hos PPM nämns inte med ett ord i det remissyttrande som Bankföreningen och Fondbolagens Förening lämnat. De vill väl inte nämna motpartens bästa argument.

Mer om det nya pensionssystemet