RED VALÖR: Himmel, vilket helvete!

Holger C. Mongelborn, kan ni berätta litet om era erfarenheterunder jordelivet? frågar Sankte Per den nyanlände.- Straight to the point. Okej, jag ser din poäng. Egentligen ärdet inte mycket att berätta: född, uppvuxen, vinnare av KalleAnka cup i tennis tre år i rad, reallinjen på gymnasiet, KA1,Handels, sommarpraktik på J. B. Morangie, kursetta, stipendiattill MIT och därefter karriären.- Ge några egna synpunkter på karriären? Fakta har vinedtecknade i din själajournal.- Jag började på Ögren, avancerade snabbt till analyschef ochställdes efter något år inför utmaningen att axla ansvaret fören snabbväxande corporate finance-verksamhet hos Midbank. Detvar långa timmar, många dessutom.- Här någonstans träffade du också din fru och bildade familj?- Jaeh min fru, alltsåen fantastisk liten människa, simplyfantastic, om man säger. Och underbar med barnen. Verkligen,alltså. Höll ihop allt.- Du skickades till New York?- Den tuffaste uppgiften dittills. Tre tunga år. High risk, highreward, that”s me.- Och sedan tillbaka till fosterlandet?- Man fyllde trettio, man började tänka över sina livsval endel. Barnen började bli större. Undrade vad pappa höll på mednär han aldrig var hemma. Det räckte tydligen inte med attförklara att marknaden, som alltid har rätt, vill inte att pappaär hemma.

– Hur tänkte du?- Alltså, det här med att den som har flest prylar när den dör,vinner. Jag ville någonting mer med tillvaron.- Mer balans i livet?- Balans? Som i ledig tid? Nej, nej, eyes on the prize. Det ären no-brainer, en självklarhet alltså. Jag tänkte att konsumtionär en sak, men när man växer upp vill man ha riktigainvesteringar. Jag gav mej in på fastigheter med en tajming somdrömmar vävs av. Jag hade det finaste umgänge man kan få förpengar och en familj som det tydligen gick bra för.- Men din fru lämnade dig och tog barnen med sig?- Alltså, en fantastisk liten människa, Jeanette. Netto, menadehon, var det ingen större skillnad för någon av oss, men bruttovar det förstås en störning för mig. Men jag förstår henne. Jaghade svårt att fokusera på domestika ting under de där åren. Menefter det stannade jag upp igen och ställde de i sammanhangetrelevanta frågorna.- Som denna gång var?- Gör jag rätt nu? Och jag kom fram till att jag verkligen villegöra en skillnad med mitt liv. Så jag startade Promobiliator.Det var en tuff uppbyggnadstid, och sedan kom krisen. Fan, manslet dygnet runt, om du ursäktar. Man satte sitt bokmärke ihistorieboken. Skapade någonting bestående.- Sedan gick det i konkurs?- Värst var det för min grabb, som hamnade i fängelse förbedrägeri. Not quite the stuff, tyvärr. Man bör anställa folkman verkligen känner, inte släktingar. Men vi repade oss allaoch byggdeupp en lönsam liten kapitalförvaltning i stället.- Just nu slåss din son rätt väl med andra släktingar om arvetefter dig.

– That”s my boy! Hur gick förresten min begravning?- Sorry, Templeton hade öppet hus för sitt nya Sverigekontor.Alla var där, som det heter, och inte hos dig.- Och något femtioårskalas blir det heller inte. Okej, nu ser viframåt. Jag hade funderat på en position som biträdandeärkeängel här, finns någon lucka?- Ledsen, här uppe finns varken hierarkier eller pengar. Måletför dig framöver är att vara lycklig! Att samspela harmonisktmed de andra själarna, trivas, finna en balans. Inga reglereller ekorrhjul. Inga poäng att vinna.- Men? Hur i hela friden styr ni upp den här himlen egentligen?- Himmel? Detta är helvetet för dig, streberdjävul!