Så, skörda och så vidare

Riskkapitalbranschen är fortfarande pressad av sviterna efter boomen under 1999 och 2000. Men sektorn är på inget sätt skjuten i sank, utan håller på att mogna så sakteliga. Skillnaden mellan olika riskkapitalbolag blev uppenbar under 2001.

Antalet bolag som håller på med riskkapitalförsörjning är fortfarande väldigt stort om man ser till antalet medlemmar i Riskkapitalföreningen. I synnerhet för en så pass liten ekonomi som Sverige. I USA finns det bara runt 1 500 riskkapitalbolag. Men det är bara ett litet antal som faktiskt är aktiva som investerare och kan fortsätta locka till sig pengar. I andra fall kämpar man för att ta hand om de, ofta fåtaliga, portföljbolag man har, medan andra försöker avveckla sina engagemang.

Måttlig ökning

Det förvaltade kapitalet ligger, enligt Affärsvärldens sammanställning, över 180 miljarder kronor och ökade rätt måttligt jämfört med år 2000 då det låg kring 166 miljarder. Hur mycket pengar som investerades förra året är svårt att få en helhetsbild av, men enligt Affärsvärldens beräkningar landade siffran på minst 27 miljarder kronor. Enligt Nuteks och Riskkapitalföreningens kvartalsundersökningar så var dock beloppet lägre, runt 20 miljarder kronor.

Skiktningen mellan riskkapitalbolagen märks kanske tydligast när det gäller förmågan att få in nya pengar. Den största och mest erfarna delen av marknaden, den för så kallade buy outs där det handlar om utköp av företag, har minst bekymmer med att få in nya pengar. Faktum är att det kapital som de största aktörerna tar in bara blir större och större, trots att siffror från USA pekar på en nedåtgående trend i avkastningen på buy out-affärer.

Tuffare tider

För närvarande håller en handfull aktörer på med att ta in nya pengar (se tabell på sidan 41). Generellt sett så har det blivit mycket tuffare än för ett par år sedan. Konkurrensen om pengarna är hårdare, samtidigt som investerarna håller hårdare i plånboken. Förutom bolagen i listan så står även Industri Kapital och Health Cap i begrepp att starta nya fonder, erfar Affärsvärlden. De två bolagen vill inte kommentera uppgifterna med hänvisning till amerikanska regler.

De som investerar pengar i riskkapitalfonderna, pensionsfonder, försäkringsbolag och liknande institutioner i både Sverige, Europa och USA har blivit försiktigare. Erfarenhet, historiskt bra resultat och gott rykte har för riskkapitalbolagen blivit avgörande för att komma i fråga för de pengar som ändå finns, trots det kärvare klimatet på marknaden.

Den kraftiga nedgången på börsen har också lett till att utrymmet hos de stora institutionerna att investera i alternativa tillgångsklasser, alltså onoterade bolag, har krympt. Vanligtvis får försäkringsbolag, pensionsfonder och liknande bara placera upp till en viss andel av sitt kapital i onoterade bolag, i Sverige normalt sett runt 5 procent.

Om börsen faller mer än värdet på de onoterade innehaven så ökar deras andel automatiskt. Utrymmet för nya pengar till onoterade bolag försvinner alltså. Det här fenomenet har varit synligt hos både svenska och amerikanska fonder, säger personer som nyligen arbetat med att få in nya pengar.

Samtidigt har riskbenägenheten fallit totalt sett, även om de flesta institutioner fortfarande betraktar onoterade bolag som en både intressant och naturlig ingrediens i en portfölj.

Stängt på börsen

En annan hämmande faktor är att kassaflödet från olika fonder både inom venture capital och buy out- sidan hålls tillbaka på grund av svårigheten att realisera sina investeringar. Börsen är i princip stängd för nyintroduktioner, i synnerhet teknikbolag. Även försäljningar till industriella spelare har det motigt på grund av den svaga konjunkturen och många storföretags ansträngda finansiella situation.

Normalt finns ett flöde av pengar tillbaka till investerarna från en fond i takt med att innehav säljs. Dessa pengar återinvesteras ofta av institutionerna i nya riskkapitalfonder men den här rundgången har bromsats kraftigt på grund av den svåra marknaden för så kallade exits, alltså att kliva av en investering. Under det sista kvartalet i fjol gjorde 70 procent av riskkapitalbolagen ingen exit alls.

Fler konkurser

Den form av exit som ökat dramatiskt är den som inte genererar en enda krona i vinst och de flesta helst slipper – konkurser. Under fjärde kvartalet var ungefär var tredje exit antingen en konkurs eller att bolaget såldes till grundarna. Det sistnämnda är ofta detsamma som en konkurs i riskkapitalbolagets ögon, eftersom priset för det mesta är noll när bolaget återgår till den ursprungliga entreprenören.

Men nedgången på aktiemarknaden är inte bara av ondo. Den gör att fler institutioner fått upp ögonen för riskkapitalfonder, som historiskt sett gått bättre än börsen. De nya AP-fonderna i Sverige får till exempel placera upp till 5 procent av tillgångarna i onoterade innehav. Investeringarna måste ske via fonder och hittills har en av de mest aggressiva, Tredje AP-fonden, bara lagt ungefär 2,5 procent av sina tillgångar där.

Det betyder att det finns ett stort utrymme kvar hos de nya AP-fonderna som under de närmaste åren bör utvecklas till några av de viktigare kapitalkällorna för i alla fall de mer etablerade spelarna både inom venture capital och buy out.

Fördel för etablerade

För etablerade spelare med bra historik och en befintlig krets av investerare kan det vara ett bra tillfälle att dra i gång nya fonder, eftersom det trots allt finns fina möjligheter till intressanta investeringar. Det är en fördel med minskad konkurrens om de riktigt attraktiva investeringsobjekten och möjligheter att ta över portföljbolag från riskkapitalbolag som inte lyckas få in mer pengar.

Bolag som behöver pengar för expansion eller för att komma ut på marknaden med sin produkt, har prioriterats bland riskkapitalbolagen i takt med att situationen på marknaden hårdnat. Företag i de riktigt tidiga faserna har fått det kämpigt allt eftersom riskkapitalbolagen flyttat uppåt i kedjan, bort från de allra tidigaste investeringsfaserna. Dessa tidiga faser kräver oftast mindre pengar men har en mycket högre risk och tar mer resurser i anspråk i form av praktiskt stöd till bolagen.

Det kommer sig dels av att många, som i och för sig har som strategi att satsa i nya bolag, är tvungna att koncentrera sina resurser till existerande portföljbolag. Samtidigt så behöver den mängd av nya bolag som startades 1999-2001 nya pengar, vilket gör att endast smulor blir över till alldeles färska satsningar. Till skillnad från ett par år sedan finns det i dag ett direkt konkurrensförhållande mellan såddpengar och pengar till att bygga ut verksamheten.

De tidigare så omhuldade företagskuvöserna har lagts ned, eller så har de slut på pengar.

Det här menar många är ett av branschens allra största bekymmer för närvarande, eftersom det privata så kallade såddkapitalet sinat samtidigt som staten börjar dra sig ur den delen av marknaden. Och utan pengar till att nystarta företag, så blir det ju heller inget att investera i senare skeden.

Nutek och Teknikbrostiftelserna har hittills varit viktiga källor för väldigt tidiga pengar till entreprenörer men ska på lite sikt försvinna som finansiärer, är det meningen. I Sverige har såddkapitalet minskat med mellan 30 och 50 procent under förra året och trenden syns tydligt i de kvartalsvisa enkätundersökningarna från Riskkapitalföreningen och Nutek.

Riktigt kvalificerade nysatsningar, ofta resultatet av forskning inom högskolan, har dock fortfarande relativt goda möjligheter att få tillräckligt med riskkapital. Det gäller i synnerhet inom bioteknik och läkemedelsektorn, men också inom IT och telekom. Ofta gäller det dock projekt som redan kommit en bra bit på väg inom högskolans väggar.

Ökad konsolidering

En trend som tilltagit under 2001 var en konsolidering bland portföljbolagen. För att kunna minska kostnader för marknadsföring och försäljningsorganisation så överväger allt fler riskkapitalbolag möjligheten att slå ihop ett portföljbolag med liknande bolag, antingen i den egna portföljen eller i andra riskkapitalbolags portföljer.

När aptiten från industriella köpare minskat växer denna möjlighet i betydelse. Industrifonden har till exempel anställt en person med bakgrund inom corporate finance som ska arbeta med den här typen av affärer.

I första hand är det när ett företag fått fram sin produkt och ska börja att lansera den på marknaden som frågan om en sammanslagning med andra bolag uppstår. Det kan då både minska den potentiella konkurrensen och stärka erbjudandet till de tänkta kunderna.