Spännande teleaffärer

För några år sedan var sammanslagningar av nationella teleoperatörer svåra att tänka sig. Bolagen var före detta monopol som betraktades som nationalklenoder och vårdades ömt av politikerna. I dag höjer få på ögonbrynen när de spanska respektive holländska monopolen verkar vara på väg att gå ihop. I helgen blåstes den tilltänkta affären av.

Om konstellationen KPN-Telefónica blivit verklighet skulle spanjorerna fått ungefär 60 procent och holländarna 40 procent i den nya koncernen. Det beror på att Telefónicas omsättning på 190 miljarder kronor är nästan dubbelt så stor som KPN:s.

KPN berett

Holländska staten äger 43 procent i KPN, men finansminister Gerrit Zalm har betonat att staten efter hand kommer att släppa sitt ägande. Om regeringen i Haag släppt ifrån sig kontrollen över ett fusionerat KPN-Telefónica hade man tagit ett stort steg mot en förändrad syn på ägandet i landet.

Det är nämligen ytterligt sällsynt att holländska företag övergår i utländsk ägo, eftersom röstmajoriteten i holländska företag nästan alltid ligger hos mäktiga men anonyma stiftelser.

Men i telekombranschen rullar utvecklingen på i ett dramatiskt tempo. Därför har KPN låtit förstå att det är berett att medverka i strukturomvandlingen även om det innebär att det går ihop med en större part. KPN, som blev en självständig enhet 1998 efter att tidigare ha ingått i post- och telemonopolet Royal PTT Nederland, driver verksamhet i Holland, Tyskland, Irland, Tjeckien och Ungern. Det finns också ett lovande samarbetsprojekt med konkurrenten Qwest.

Fler gränsöverskridande affärer

Det är för övrigt inte första gången som en nationell teleoperatör köps upp av utländska konkurrenter. Det välskötta och snabbväxande Teledanmark kontrolleras till exempel numera av amerikanska SBC Communications. Ett annat exempel på en okonventionell och oväntad affär var när Telecom Italia i fjol slukades av det betydligt mindre Olivetti.

Marsch mot börsen

Investmentbankernas corporate finance-team inom telesektorn har välfyllda kalendrar just nu. Det beror inte bara på fusioner och uppköp utan också på introduktioner. Telias emission i juni ser ut att bli värd 100 miljarder kronor. Hack i häl på väg mot börsen kommer Deutsche Telekom, sedan tyska staten beslutat sälja ytterligare aktier, sannolikt till ett värde av uppemot 400 miljarder kronor. Efter sommaren släpps sedan det betydligt mindre Telenor ut på aktiemarknaden.

Placerarintresse finns det gott om. Stora emissionsflöden innebär med andra ord inte något problem.

För det första är ju telekom en stabil tillväxtsektor, som står särskilt högt i kurs efter det att en stor del av luften pyst ut ur internetbubblan. För det andra finns en hög grad av automatik i investerarbeteendet när det gäller introduktioner och samgåenden bland de största teleföretagen. Telia är en lättviktare internationellt sett, men bolaget blir ändå ett papper som kommer att väga så tungt i allehanda index att många placerare helt enkelt måste köpa aktien.

Ett fusionerat KPN-Telefónica hade hamnat i en ännu större storleksklass. Den nya koncernen skulle ha varit en högintressant spelare på den föränderliga europeiska telekommarknaden.