Spotta, svälja eller sälja?

Priset på kvalitetsviner steg med 5 procent i augusti och ytterligare 2 procent i september, enligt Liv-ex 100 Fine Wine Index, som är branschens riktmärke för andrahandspriset på vin. Hit¬tills i år har priserna stigit med 12 procent, men det är fortfarande 15 procent kvar till all-time-high för drygt ett år sedan. Index sjönk med som mest 22 procent efter kraschen i Lehman Brothers förra hös¬ten.

Även över lite längre perioder har vin varit en bra investering. Sedan Liv-ex startade i juli 2001 har det stigit med 147 procent och givit en årlig avkast¬ning på över 10 procent. Och en butelj Chateau Lafite Rotschild 1982 som gick att köpa för några hundralappar i mit¬ten av 1980-talet, kostar nu runt 23 000 kronor. Fast just Lafite är ett särfall på grund av den extrema popularitet som just det vinet åtnjuter i vissa kretsar i Asien.

– På en del ställen är det nästan en förolämpning att servera något annat än Lafite, sade Liv-ex chefen James Mil¬ler nyligen till Financial Times.

Lafite och slot tet La Mission Haut Brion fick samma toppbetyg för årgången 2000 – 100 poäng – av vin¬gurun Robert Parker (som med sina poäng praktiskt taget styr priserna på andrahandsmarknaden). Ändå kostar det första vinet dubbelt så mycket som det andra. Men det är ingen tvekan om att de nya förmögenheter som skapats i länder som Kina, Indien och Ryssland har bidragit till att lyfta priset på topp¬viner generellt de senaste åren. Och det finns egentligen inga tecken på att den utvecklingen skulle stanna av.

– Det produceras ju bara ett visst antal flaskor av varje vin per år och så länge efterfrågan från Asi¬en stiger så finns det därför goda förutsättningar för att priserna ska fortsätta uppåt. Inte minst för de viner som Robert Parker ger höga be¬tyg, säger Johan Magnusson som driver Magnusson Fine Wine och är värderingsman på Auktionsverkets dryckes¬auktioner.

Så vad ska man köpa då, om man vill ha en vinkällare som stiger i värde?

Det är faktiskt rätt enkelt. Enligt vin¬sajten decanter.com ska man nämligen uteslutande satsa på välkända slott med en lång historia av enastående kvalitet och där priserna redan från början är höga eller mycket höga. Ett skäl till det är att det knappast finns någon fungerande andrahandsmarknad för annat än de bästa franska vinerna. Av de 100 vinerna i Liv-ex är över 90 procent röda bordeauxviner. Återstoden är primärt vit bordeaux, röd bourgogne och champagne.

Et t annat kl assiskt råd är att köpa vin från de riktigt stora slotten – till exempel de som nämndes ovan och Chateau Latour, Chateau Margaux och Chateau Mouton Rotschild – från medi¬okra år och i stället lägga pengarna på aningen mindre kända vinhus under toppåren. Både 2000 och 2005 anses ha varit mycket bra år i Bordeaux och även 2008 – som inte har släppts från slotten ännu, men handlas på termin – artar sig fint enligt experterna.

Men det finns förstås fallgropar och komplikationer också. För det första har vin begränsad livslängd. De bästa viner¬na kan ofta lagras i 40-50 år eller ibland mer, men förr eller senare dör de. Dess¬utom är transaktionskostnaderna höga och marknaden är förhållandevis illik¬vid, inte minst i Sverige. Försäljning kan i praktiken bara ske vid de vinauktioner som Stockholms auktionsverk och Sys¬tembolaget anordnar tillsammans ett par gånger om året. Säljaren betalar 15 procent av det klubbade priset i provisi¬on och köparen betalar 20 procent. Det ger en spread på saftiga 40 procent.

Vinet måste också transporteras och lagras, vilket fordrar en bra källare, al¬ternativt att man hyr in sig i ett lager. Både transport och professionell lagring kostar pengar som tär på avkastningen. Om man tänker sälja vinet utan att dricka något är det förmodligen bätt¬re att handla och lagra i London där andrahandsmarknaden är livligare.

Johan Magnusson tror dock att det är mycket få – om en någon – i Sverige som bara in¬vesterar i vin utan att också vilja dricka lite själva.

– Det vanliga är att man fi¬nansierar sin egen konsumtion genom att köpa, lagra och sedan sälja en del vi¬dare, säger han.

Den som vill slippa besväret med lo¬gistiken, men ändå investera i vin, kan sätta pengar i speciella fonder som The Vintage Fund eller The Fine Wine Fund. De har givit en hygglig avkastning i syn¬nerhet jämfört med börsen de senaste åren. Minsta insättning är som regel 50 000 dollar.

Via Liv-ex hemsida går det också både att handla terminer på indexet samt betta på var index kommer stå i slutet av månaden.

Nackdelen med fonderna och de fi¬nansiella instrumenten är att de inte til¬låter det som är den stora fördelen med en direktinvestering; möjligheten att ta avkastningen in natura om man skulle vara missnöjd med prisutvecklingen.