SSAB: Starkare plåtniklas

Ett utkylt hamnmagasin i sörmländska Oxelösund var platsen för årets bolagsstämma i SSAB. Lokalen hade valts med tanke på att de 144 stämmodeltagarna på ort och ställe skulle få se företagets vassaste produkt, det rena, superstarka stålet, färdigt att skeppas ut i världen. Företagledningen, som presiderade på ett podium i form av en godsvagn, var optimistisk. Och det med rätta. Stålföretaget är nämligen just nu starkare än på många år.

Bakgrunden är denna: SSAB har under nästan ett halvt decennium gjort omfattande investeringar och har alltmer nischat in sig på, till exempel, bilsäkerhetsdetaljer, höghållfast tunnplåt och extra slitstark och höghållfast grovplåt. Investeringarna under den senaste femårsperioden uppgår till 3 miljarder kronor. Ytterligare drygt en miljard kronor tillkommer i år innan investeringstakten kan komma att avta.

Till följd av nysatsningarna ökar inom fem år SSAB:s tillverkningskapacitet av mer slitstarka, och dyrare, stålsorter med nästan hälften. SSAB:s sammanlagda tillverkningskapacitet av valsade produkter ökar därmed med i storleksordningen 15 procent till nästan 3,5 miljoner ton i år.

Avsättning nyckeln

Nu återstår bara frågan om hur bolaget ska få avsättning för sina nya produkter. Och det på en marknad som under 1970- och 1980-talen kommit att förknippas med ständig överkapacitet. Faktum är att det kanske inte behöver bli alltför svårt. I huvudsak två faktorer kan förklara den saken.

Under den så kallade Asienkrisen för ett och ett halvt år sedan rasade stålpriserna i världen till bottennivåer, vilket faktiskt fick till följd att inte bara de europeiska tillverkarna, utan också de i Asien och Nordamerika, slog av på produktionstakten för att stabilisera priserna. Sedan dess har stålpriserna också ökat, särskilt nu under våren.

Ett andra, och viktigare, skäl är det faktum att SSAB visserligen är Sveriges största ståltillverkare, men på tio-i-topp-listan över Europas största stålföretag platsar det knappast. Världens totala stålkonsumtion närmar sig i år 700 miljoner ton, medan SSAB och dess konkurrenter slåss om att få sälja sammanlagt sju miljoner ton.

Just nischinriktningen, i kombination med en allt mer finmaskig försäljningsorganisation, bör ge SSAB möjlighet att få avsättning för sin ökade produktion. Bolaget är mindre konjunkturkänsligt än många konkurrenter och tillhörde faktiskt de fåtaliga stålbolag i världen som klarade Asienkrisen utan förluster.

SSAB har, för att möta de framtida utbudsökningarna, under senare år öppnat försäljningsbolag i ett 20-tal olika länder i Östeuropa, Asien och i Sydamerika. Bolaget finns nu representerat i cirka 40 länder, en ökning med nästan hälften på fem år. Och bolagets säljare besöker allt från cementindustrier i Turkiet till gruvor i Peru för att på plats berätta hur en stålskiva som bara är en tiondel så tjock som en “normal” stålplåt ändå kan vara mer stryktålig:

“Livslängden på det här stålet är ungefär tio gånger så lång som för ordinär grovplåt”, säger VD Torsten Sandin.

Priset, 15-20 kronor per kilo, är i runda tal fem gånger så högt, så nettoeffekten för kunden blir en halvering av kostnaden.

Vanliga obearbetade stålämnen, slabs, kostar som jämförelse ungefär två kronor per kilo.

De platser där nya extra slitstarka stål med fördel kan användas är som slitdelar i grävskopor, i krossverk, i anläggningar som smular sönder skrotbilar eller i bakkant på dumperflak, där slitaget är stort.

I segelbåtar

SSAB:s varumärken Hardox och Weldox är väl kända i branschen, men införsäljningen tar ändå sin tid. Kunderna kan vara konservativa i sitt materialval, och när det gäller större kunder, till exempel tillverkare av entreprenadmaskiner, kan en försäljning dröja till dess att en ny modellserie introduceras. De stora konkurrenterna, som tyska Thyssen Krupp Stahl, har förstås liknande stålsorter som också ska prövas.

Därför gäller det att samtidigt vinna nya kunder, inte minst sådana som inte ens har funderat på stål som konstruktionsmaterial.

I sådana sammanhang håller SSAB lite i skymundan på att bygga upp en högteknik-profil genom att ge sig i kast med en av de mest krävande materialsporterna, nämligen segling. Bolaget har kommit att tillverka kölar till extrema kappseglingsbåtar. Här har ett av de mest exklusiva stålen, Weldox 1100, kommit till användning. SSAB har, till exempel, levererat kölstålet till italienska Team Prada inför de senaste seglingarna om Americas Cup.

Problemen med att förutsäga framtiden i stålbranschen är detsamma som i andra råvarubranscher – priserna påverkas av en rad oförutsägbara faktorer.

Men med denna reservation, så tycks det som om nästan “alla” med insikter i denna hårda värld är överens om att priserna också under de närmaste åren ska fortsätta uppåt.

“Vi står i praktiken inför tre år av stigande priser”, säger till exempel Johan Sjöberg som analyserar stålföretagen på Handelsbanken.

Hjälp av konjunkturen

Men uppgången i denna cykliska bransch kommer förmodligen inte att hålla samma höga takt som under det senaste halvåret, när priserna snabbt stigit till nivåer 10-15 procent under toppnivåerna från 1995. Men priserna väntas allmänt kunna stöttas av fortsatt stark konjunktur. I Asien fortsätter återhämtningen och i Europa antas allt från byggindustri till bilförsäljning uppleva några starka år. En (liten) avmattning i den amerikanska konjunkturen kan priserna också klara utan att svaja.

SSAB har redan höjt priserna tio procent i år. Om kostnaderna för insatsvarorna stiger i samma takt innebär det 550 miljoner kronor i högre vinst. Lägg därtill höjda volymer på säg tio procent och vinsten stiger ytterligare 400 miljoner kronor.

Analytikernas genomsnittsprognos för nästa års vinst, omkring 2,4 miljarder kronor, indikerar att SSAB inte når upp till de vinstnivåer som gällde 1995. Rekordnivåerna, det vill säga vinster kring 3,5-4 miljarder kronor, är fortfarande en bit bort. Under en konjunkturcykel ska bolaget klara vinstnivåer på ungefär årets vinstnivå, cirka 1,4 miljarder kronor, enligt Affärsvärldens beräkning. Med dagens kursnivåer betyder det ett p/e-tal över en hel konjunkturcykel på låga 10-12.

Ett förlorat år

Just innevarande år hotar däremot att bli något av ett förlorat år för SSAB. Orsaken är den stora ombyggnad som verket i Luleå står inför. Där har SSAB två masugnar. Dessa ska ersättas med en ny, som får ungefär tio procents större kapacitet. Den nya masugnen är med sina dryga elva meter i diameter ungefär den tionde största i Europa. Den anlände från varvet i Karlskrona den 2 maj och ska i sommar monteras in under 73 hetsiga dagar och nätter. Man ska naturligtvis utnyttja de ljusa sommarnätterna och jobba dygnet runt. Men att genomföra operationen under ett högkonjunkturår är förstås en sällsynt olycklig tidsplanering. Förlusten, till följd av att stål nu får köpas in från andra tillverkare, kan enligt ledningen uppskattas till 100 miljoner kronor (utöver själva investeringen på 850 miljoner kronor).

“Hade det gått att flytta ombyggnaden, hade vi naturligtvis gjort det”, säger Torsten Sandin.

I spåren av den pågående omstruktureringen av stål- och metallbranschen spekuleras det om ett uppköp av SSAB. I Europa domineras branschen av fem jättar, som vardera tillverkar i storleksordningen fem till nio gånger mer stål per år än SSAB. De är brittisk-holländska Corus, hälftenägare av SSAB:s branschkollega Avesta Sheffield, luxemburgska Arbed, italienska Riva, tyska Krupp Thyssen och franska Usinor. Någon av dessa kan mycket väl komma att försöka införliva också SSAB:s produktsortiment.

Torsten Sandin tror inte det blir så, åtminstone inte än på många år. De stora företagen är massproducenter, bland annat till bygg-, bil- och vitvaruindustrin, och har enligt honom mycket litet att vinna på att köpa upp SSAB:

“Det (konsolideringen i Europa) kommer att fortsätta. Det är klart. Men vi ser inga fördelar med att SSAB skulle ingå”, säger han och vill inte ens kommentera om han under sina år har närmats av någon med uppköpsambitioner.

Uppköpskandidat

Lite märkligt är det ändå att det begrepp som kommit att bli så vanligt i många andra branscher, stordrift och brett produktutbud, inte skulle gälla i stålbranschen. Det var bland annat med det argumentet som nederländska Hoogovens och British Steel bildade Corus förra året.

På sikt finns nog risken, eller möjligheten, att SSAB försvinner som självständigt bolag. Låg värdering på börsen borgar för det.