Ständigt denne Fridman

Listan över oligarken Michail Fridmans påstådda försyndelser är lång som transsibiriska järnvägen. Här är några axplock:

Fridman och hans Alfa Group har varit inblandade i fler rättstvister än någon orkar räkna. Bara striden med dansken Jeffrey Galmond (och bakom denne möjligen också Rysslands förre kommunikationsminister Leonid Reiman) om en stor aktiepost i telekomföretaget Megafon sägs ha resulterat i fem internationella skiljedomsförfaranden plus stämningar och motstämningar i sex länder.

Alfa anklagades i en stämningsansökan i New York 2006 för att ha skickat beväpnade vakter till oljebolaget Norex i Sibirien som helt sonika tog över företaget med stöd av en korrumperad domare.

I dessa och andra civilrättsliga processer har motståndarna slungat anklagelser mot Alfa om mutor, penningtvätt, skattebrott, bedrägeri och en hel del annat som normalt avhandlas inom straffrätten.

Under fem år förde Fridman en bitter kamp mot Telenor om makten över Rysslands näst största teleoperatör, Vimpelcom, och ukrainska Kyivstar, i och utanför rättssalarna. Stridsyxan grävdes ned för en dryg månad sedan efter en uppgörelse där parterna bildar ett gemensamt bolag.

Fridman snuvade också Telia Sonera på makten över Turkcell genom en affär med Turkcells storägare Cukurova. Sedan dröjde det inte länge förrän även Cukurova och Fridman råkade i luven på och en infekterad tvist inleddes.

Förra året bröt en strid ut om makten över Rysslands tredje största oljebolag, TNK-BP. Det ägs till hälften av vardera BP och fyra ryska oligarker av vilka Fridman är den mest tongivande. Bland annat nekades bolagets vd Bob Dudley visum till Ryssland. I maj tog Michail Fridman själv över ledningen av bolaget. Även i den tvisten lade Fridman ut en bombmatta av stämningar.

Många av uppgifterna ovan är partsinlagor och Alfa Group har ofta haft en annan syn på händelserna. Men slutsatsen blir densamma: Teliachefen Lars Nybergs nya sängkamrat Michail Fridman framstår som oförutsägbar och ovanligt stridslysten. Och förra veckans börsjubel över att Telia och Alfa – genom sitt holdingbolag Altimo – slår ihop intressena i Megafon och Turkcell i ett nytt gemensamt holdingbolag känns både godtroget och lite historielöst.

Påskhelgen 2005 presenterade Telias dåvarande vd Anders Igel i triumf förvärvet av en aktiemajoritet i Turkcell. På börsen rusade Teliaaktien, men bara någon dag senare kom uppgifterna att Fridman hotade affären och efter några månader hade han lagt beslag på den turkiska konfekten. En kuslig parallell till att Megafons tredje största ägare Alisher Usmanov sågade förra veckans affär genom sina talesmän redan dagen efter tillkännagivandet.

Alisher Usmanov är ingen man viftar bort. Den brittiska pressen har döpt honom till ”the hard man of Russia” och det är ingen titel som reserveras för veklingar. Usmanov äger bland mycket annat Rysslands största affärstidning Kommersant och en andel av fotbollslaget Arsenal och han har utmärkta kontakter i Kreml. Sannolikheten för att han försöker kasta grus i maskineriet får nog bedömas vara hög.

En annan komplikation är att Megafon–Turkcell-affären skapar nästan lika många problem som den löser – om den blir av. Telia och Altimo blir båda minoritetsägare i ett noterat holdingbolag som i sin tur innehåller aktieposter i två vitt skilda telekombolag. Men i båda dessa innehav finns betydande och dokumenterat besvärliga minoriteter och ett av dem är dessutom noterat. Det handlar alltså om ett ask-i-ask-ägande där Telia och Altimo inte får tillgång till några kassaflöden annat än de utdelningar som skickas upp genom systemet.

Till Michail Fridmans styrkor får räknas att han brukar få som han vill. Redan för tre år sedan i en intervju i Affärsvärlden skissade han på en sådan lösning som nu har sett dagens ljus. Han har också drivit igenom en liknande, dock mindre komplicerad, affär med Telenor och därmed möjligen bilagt den tvisten. Även i TNK-BP ser han ut att ha avgått med segern.

Men det som är bra för Michail Fridman är inte nödvändigtvis bra för hans affärspartners. Börsens entusiasm inför förra veckans affär känns – hur ska vi säga? – … godtrogen.