Superfifflarna

När kalabalik råder är det få som har överblick. Därför har meningarna gått isär om vad som egentligen ledde fram till den amerikanska energijätten Enrons kollaps under skandalartade former hösten 2001. Bolaget drog med sig revisionsfirman Andersen i kraschen.

Den banade i sin tur väg för det benhårda finansiella regelverk som bär senatorerna Paul Sarbanes och Michael Oxleys namn. Men hur fördes Enron mot avgrunden och hur gick bokföringsmanipulationerna till?

Det är egentligen först ett par år efter konkursen som bilden har klarnat tillräckligt. New York Times-reportern Kurt Eichenwald berättar nu historien om Enron på över 700 sidor. Det är detaljerad, bitvis underhållande läsning. Personligen har jag svårt för greppet att rekonstruera samtal som ägt rum, ibland mellan bara två personer, många år tillbaka i tiden. Sådana förekommer ofta i boken och är legio i USA, bland annat i Bob Woodwards politiska skildringar. Men hur sanna är egentligen sådana iscensättningar?

Det är dock en randanmärkning. Eichenwald berättar sagan om ett Enron som redan från starten i början av 1980-talet tangerade lagstiftningens gränsmarker. Det som väckte det sömniga texanska gasföretaget var till lika delar innovativa affärer och kreativ bokföring. Gaskontrakt som skulle ge försiktiga kassaflöden många år framöver förvandlades till storvinster innan bläcket på kontrakten torkat. En jämförelse med Skandia ligger nära till hands.

Fifflet var särskilt utpräglat i utlandsrörelsen. Hafsigt framkalkylerade kraftverksbyggen i Indien och Dominikanska Republiken resulterade i furstlig bonus åt förhandlingsteamet, trots att projekten senare skulle ge stora förluster. Enron köpte ett brasilianskt elbolag för miljarder utan att ha valutasäkrat affären. Det straffade sig när realen några månader senare kraschade mot dollarn. Även på hemmaplan bröt man mot lagar och bestämmelser, som under den kaliforniska energikrisen i slutet av 1990-talet och vid ständiga transaktioner vid sidan av balansräkningen.

Till slut hann verkligheten i kapp Enron. Ledningen tog inte det hela med fattning. En skeptisk analytiker som på en telefonkonferens ställde frågor om redovisningen till vd:n Jeffrey Skilling fick höra att han var “ett arsel”.

Att det korthus som hette Enron kunde stå pall så länge beror på två saker. För det första skedde det hela under det gångna seklets mest uthålliga finansiella boom, då allt tycktes möjligt och skeptiker sågs som veklingar. För det andra var bolaget verksamt på en högst speciell marknad. Inom energibranschen skalades regleringarna sakta bort. Innan etablerade bolag kunde ta positioner var det fritt fram för allsköns konstruktiv – och destruktiv – kreativitet.
___________________

FLER BOKTIPS:

Djävulen bär Prada. Lauren Weisberger, Norstedts 2005, 400 sid.

Modetjallare. “Kiss and tell” kallas det inom tidningsvärlden när någon för pengar skvallrar på en närstående/arbetsgivare. Det finns också inom bokvärlden, och även där går det att tjäna stora pengar på skvaller. Det vet Lauren Weisberger, som i flera länder gjort stormande succé (i alla fall sett till försäljningen) med sin bok Djävulen bär Prada.

Weisberger har skrivit i romanform, men att det är modetidningen Vogues USA-chef Anna Wintour hon skvallrar om är ingen hemlighet. Weisberger var assistent till Wintour och utmålar den legendariska chefredaktören som en satmara och hondjävul i högklackat. Boken är full av roligt modeskvaller, visst, men mitt i elakheterna bör man minnas varför Wintour blev en legendar: Hon är bra på det hon gör. Det är ingen slump att amerikanska Vogue blivit så framgångsrik. KD

—

Freakonomics. A Rogue Economist Explores The Hidden Side of Everything. Steven Levitt, Stephen Dubner och William Morrow 2005, 256 sid.

Populärvetenskap. Alla som gillar Malcolm Gladwell (Författare till The Tipping Point och Blink) kommer säkert att vilja kasta ett öga på Steven Levitts och Stephen Dubners bok Freakonomics. Den är skrivet med samma lätta, populärvetenskapliga handlag som Gladwells böcker, och koncentrerar sig på breda samhällsämnen.

En del är snudd på trivialt, annat tyngre. Finns det till exempel en koppling mellan fri abort och den sjunkande amerikanska brottsligheten två decennier senare? Författarna verkar ha haft ambitionen att skriva en liten lärobok i kritiskt tänkande. Huvudbudskapet tycks till syvende og sidst vara att även komplexa samhällsfenomen kan gå att förklara med ett annorlunda ekonomiskt perspektiv. KD