Talets gåva

I höst har den nya operatören Hi3G tänkt dra igång sitt nya mobilnät. Om det finns telefoner vill säga. Men än så länge har egentligen bara Nokia satt ett datum för när det ska finnas telefoner för den tredje generationens mobiltelefoni, 3G.

Nokias datum sammanfaller med när Sonera planerar att starta sitt (och Telias) 3G-nät i Finland för kommersiell trafik. I Sverige uppger övriga 3G-operatörer att man nog kör igång en bit in på 2003.

Lågt intresse

Kunderna kan säkert vänta. Intresset för datatjänster i mobiltelefonen är lågt, vilket har demonstrerats med all önskvärd tydlighet om och om igen. Först var det WAP som gick marknaden spårlöst förbi. Det senaste misslyckandet är GPRS, ett förstadium till 3G, som kunderna inte heller bryr sig om i särskilt hög utsträckning – trots att tekniken är i stort sett gratis hos en del operatörer.

Skepsisen beror på att det inte finns några riktigt attraktiva tjänster som levereras på ett enkelt och begripligt sätt. Var och en som försökt få fart på en telefon med GPRS-kapacitet inser att leverantörerna förlorat slaget om konsumenterna innan det ens börjat.

Prat gäller

Det mesta tyder på att det under 2003 dyker upp mycket ny mobil nätkapacitet som egentligen inte kommer att efterfrågas av kunderna. I alla fall behövs kapaciteten inte för datatjänster.

Då återstår det som man vet att konsumenterna vill ha och är villiga att betala för – prat. Bland teleoperatörerna verkar de flesta vara överens om att gammal hederlig rösttelefoni under överskådlig tid är vägen till framgång också inom 3G.

Telemarknaden står inför omvälvande förändringar de närmaste åren. När 3G-näten öppnas för kommersiell trafik under nästa år ökar kapaciteten för taltrafik med minst 50 procent. Visserligen går det att öka kapaciteten i de ansträngda GSM-näten, men det kostar pengar i form av nya basstationer och annan utrustning.

Lätt val

När startskottet går består startfältet av två distinkta kategorier: de som redan har kunder och de som inte har några. I den förra gruppen finns Telia, Tele 2 och Vodafone. I den senare Orange och Hi3G, som backas upp av Investor och Hutchison.

För nykomlingarna Orange och Hi3G är valet lätt. Antingen skaffar man kunder eller också försvinner man. I det sammanhanget blir marknaden för rösttelefoni väldigt lockande. Det är bäddat för ett priskrig.

Under 2003 och 2004 finns tre tänkbara scenarier för 3G-marknaden. Alla kommer att leda till en rejäl prispress på mobilsamtal, och dessutom snabba på migrationen av kunder från det fasta nätet till de mobila näten.

Kan ge prispress

Det första alternativet är att det svala intresset för datatjänster håller i sig. Operatörerna misslyckas med att väcka intresse för olika tjänster i mobiltelefonen. I stort sett blir bara e-post och liknande tjänster riktigt populära. Det blir inte lika billigt att ringa mobilt som via fast telefoni, eftersom rösttelefoni måste fungera som mjölkko också i 3G-näten.

En annan möjlighet är att rösttrafik och datatjänster samsas i de nya näten. Efterfrågan på datatjänster stiger gradvis och operatörerna anpassar utbudet rätt. Företagen börjar integrera mobila dataapplikationer i sina interna nät, men i långsam takt. Det borde ge rejäl prispress på mobilsamtal, som operatörerna kommer att använda som lockbete för att kunna sälja de mer lönsamma datatjänsterna.

Det tredje alternativet är att marknaden har glömt misslyckandena med WAP och GPRS och fort tar till sig de nya datatjänsterna. Betalningsviljan visar sig vara större än vad man tror och operatörerna lyckas förpacka tjänsterna på ett vettigt sätt. Även i detta scenario är vanlig rösttelefoni och priset på denna fortfarande viktigast för de allra flesta operatörerna. Reklam till den mobila terminalen tar också fart. Den snabba utvecklingen sätter stor press på rösttrafiken, eftersom det är viktigt att snabbt locka kunder.

Det mest troliga utfallet är mellanscenariot.

I dag går inte ens tio procent av rösttrafiken i de mobila näten om man ser till antal minuter. Om man istället tittar på värdet är situationen radikalt annorlunda. Då står mobiltelefonin för 37 procent av årsintäkterna, eller runt 16 miljarder av totalt 43 miljarder kronor. Av de 43 miljarderna är knappt nio miljarder kronor abonnemangsavgifter för det fasta nätet.

Detaljer saknas

Med undantag för de intäkter som sms-trafiken genererar, och de minuter som används för att komma åt internet via uppringda modem, gäller dessa pengar främst rösttrafik. Det är en bit av den här kakan som de nya operatörerna vill åt. Verktyget heter lägre priser – frågan är bara hur låga.

Orange och Hi3G är – föga förvånande – inte särskilt pigga på att i dagsläget presentera några detaljerade planer. Men en sak sticker de inte under stol med: låga priser på mobiltelefoni ska användas för att locka till sig kunder.

För Orange och Hi3G handlar det om att hitta balansen mellan lägre priser för att få in kunder och fortfarande tjäna pengar. Telia, Tele 2 och Vodafone däremot har redan existerande och mycket lönsamma kundbaser.

I slutändan avgörs strategivalet av vilka risker operatörerna vågar ta. Det räcker med att någon snabbt bygger upp en kundbas genom billig rösttelefoni för att starta en våldsam spiral nedåt på mobilpriserna.

Jakt på fasta kunder

Men de nya operatörerna är inte bara ute efter mobilkunder. De flesta har i dag ett fast abonnemang och ett mobilt abonnemang. Många personer skulle skrota det fasta abonnemanget om bara priset på mobilsamtal blev lägre. I Finland, där priserna på mobilsamtal är lägre än i Sverige, går i dag runt 30 procent av alla samtal i de mobila näten. I Sverige är siffran mellan 15 och 20 procent.

Men för att kunna locka till sig den fasta teletrafiken krävs att mobilpriserna närmar sig dagens taxor i det fasta nätet. I totalkostnaden för vad vi spenderar på att ringa ska man ta i beaktande de nio miljarder kronor om året som Telia tar in på abonnemang.

Halverade priser

Det är just den här delen av marknaden som riskkapitalbolaget Brainheart riktar in sig på med sin fjärde GSM-licens. Brainheart ska bygga upp nätkapacitet som sedan hyrs ut till operatörer. Tanken är att kunderna använder det nya GSM-nätet i sitt närområde istället för det fasta nätet och sedan hoppar över till de existerande GSM-näten när man lämnar sitt “hemområde”.

Totalt sett kan man räkna med en kraftig prispress på mobiltelefoni och en snabbare migration från fast telefoni till mobiltelefoni. Det är mycket troligt att mobilpriserna halveras. De totala intäkterna från mobiltelefonin riskerar därför att krympa på grund av lägre priser. I viss mån kompenseras detta dels av att kunderna ringer mer; dels av att kundtillströmningen ökar i och med att allt fler väljer att slopa sitt fasta abonnemang.