Tycker rätt till 71 procent

Jag gjorde val-test på tre olika mediesajter och är nu mer förvirrad än någonsin. Resultatet blev olika varje gång. Jag tycks visserligen någorlunda förankrad i Alliansen och föredra Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna, men aldrig i samma ordning och aldrig till mer än 71 procent. Och varken Socialdemokraterna, Centern eller Sverigedemokraterna kom så där påfallande långt efter. Jag tycker som de också. I alla fall till mer än hälften och ibland omkring 60 procent.

Fast vid närmare eftertanke kanske det är mer anmärkningsvärt att det inte är större överensstämmelse mellan mina åsikter och något partis. Jag ska alltså rösta på ett parti som vill leda landet på det sätt jag tycker är bäst sju gånger av tio. Men inte de andra tre.

Om jag kommer till en främmande trakt och ska anlita en guide för att ge mig ut i okänd terräng, ska jag då nöja mig med en som säger att han eller hon brukar leda rätt sju gånger av tio? Jo, jag erkänner att det är en fånig jämförelse och min poäng är varken att det inte finns ­något parti som är tillräckligt bra för att få min röst eller att det inte spelar någon roll vad jag, eller du, röstar på. Visst blir det skillnad beroende på vilken konstellation som styr valet efter den 14 september och visst spelar partiernas inbördes storlek roll i regeringsdiskussionerna.

Det jag vill säga är i stället att tekniken ännu inte kan ersätta människan i komplexa beslutssituationer med emotionella inslag, som när det gäller politiska val. Den kan faktiskt inte ens ge ett meningsfullt beslutsunderlag. Gudskelov.

Innelistan.

I början av valrörelsen var arbetslösheten den hetaste frågan. Sedan har det tippat mot skolan med rader av utspel. Den senaste veckan har flyktingmottagningen seglat upp som bubblare. Riskkapitalet och ­välfärden har hittills inte tagit så mycket plats som jag hade ­väntat, men det kanske kommer.