Tydligare alternativ

De borgerliga partiernas ekonomiska motioner visar alla en tydlig inriktning mot att försöka öka tillväxten, genom främst skattesänkningar. Även om det finns åtskilliga skillnader och oklarheter i övrigt strävar alla fyra på denna viktiga punkt åt samma håll.

Skillnaden mellan de två blocken i svensk politik var på väg att försvinna under 1980-talet och en del av 1990-talet. Socialdemokraternas politik gick då i marknadsekonomisk riktning, med avregleringar och skattereformer. I dag framstår de borgerliga tveklöst som ett tydligare alternativ till socialdemokraterna.

S åt vänster

Medan socialdemokraterna gått åt vänster, för att försöka erövra tillbaka väljare som flytt till vänsterpartiet, har de borgerliga blivit mera marknadsliberala och tillväxtorienterade. Däremot är det inte så enkelt som att de borgerliga har gått åt höger. De sociala ambitionerna har nämligen inte förändrats särskilt mycket.

I stället har den nuvarande situationen med stora budgetöverskott bidragit till att det går, eller tycks gå, att sänka skatterna utan alltför påtagliga nedskärningar i det traditionella välfärdssystemet. Om socialdemokraterna fortsätter med sin vänsterlinje kan vi inför 2002 års val få en mer ideologisk debatt än på årtionden. Röster har dock höjts inom partiet för att det ska överge försöken att konkurrera med vänsterpartiet och i stället dra sig mot mitten.

Samtliga borgerliga partier sänker skatten betydligt mer än de skär ned utgifterna. Samtidigt får de större budgetöverskott och lägre statsskuld än i regeringens budget. Om någon undrar hur detta kan gå ihop, så är svaret att det gör det inte. Över huvud taget förs i motionerna en både förvirrad och okunnig diskussion om budgetsaldot och statsskulden.

De borgerliga motionerna är på åtskilliga punkter ganska oklara, förmodligen avsiktligt. Det finns också en del inbördes tvistefrågor. En traditionell sådan är att moderaterna vill minska biståndet medan de övriga vill höja det. Som vanligt är moderaterna mest generösa med skattesänkningar och restriktiva med de offentliga utgifterna.

En del av skillnaderna beror säkert på att särskilt de små mittenpartierna, med sjunkande opinionstal, vill föra fram speciella frågor för att inte förlora sin profil. Även kristdemokraterna anstränger sig att med en mer social inriktning skilja ut sig från moderaterna.

Trots skillnader och oklarheter finns det, som sagt, i motionerna en tveklöst gemensam syn på behovet att öka den långsiktiga tillväxten och underlätta lönebildningen. Det är detta som gör att man kan tala om ett klarare borgerligt regeringsalternativ än på mycket länge. Någonting som skulle kunna spräcka ett borgerligt regeringssamarbete finns knappast i motionerna om den ekonomiska politiken (men väl utanför, i form av kärnkraften och EMU, där centern i båda fallen har en avvikande inställning – men oenigheten är väl minst lika stor i den nuvarande konstellationen mellan regeringen och stödpartierna).

Lättnader för hushåll

Det som man kan vänta sig av en eventuell borgerlig regering efter 2002 är sänkta marginalskatter för både hög- och låginkomsttagare genom bl.a. borttagande av värnskatten, höjda grundavdrag samt förvärvsavdrag. Alla vill ta bort förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen av aktier samt införa lättnader för hushållsnära tjänster.

Andra föreslagna skattesänkningar är sänkning av arbetsgivaravgifterna för småföretag, ökade avdrag för pensionssparande samt lindring av skatten på personaloptioner och vinstandelar. Alla partierna vill sänka fastighetsskatten, vilket kanske inte är för att öka tillväxten utan snarare för att det är en populär åtgärd som ytterligare bör försämra socialdemokraternas chanser i storstadsområdena.

Förslag som också skulle kunna bli borgerlig regeringspolitik är förändringar av socialförsäkringarna, med högre egenavgift i a-kassan och på sikt kanske en sjukförsäkring med pensionsreformen som modell. De fyra partierna har redan tidigare presenterat ett gemensamt förslag till stöd för barnfamiljer med barnomsorgskonto och avdragsrätt för barnomsorg.

Mindre konkret

Centern är mindre konkret än de andra när det gäller skattesänkningar, men skriver att man på lång sikt bör sänka skattetrycket till samma nivåer som i jämförbara OECD-länder. Detta bör betyda att centern egentligen har större ambitioner än moderaterna när det gäller att sänka skatten.