Tysk bankstruktur börjar brytas upp

Den tyska ekonomin, Europas största, har länge uppvisat flera särdrag. Men det håller på att förändras. I ett Europa med fria kapitalrörelser och gemensam valuta anpassar sig även det tyska näringslivet till nya marknadsförutsättningar. Men på ett område har det hänt ganska litet, nämligen bankväsendet. Även här börjar det kanske röra på sig.

Många banker

Medan banksystemen i flera andra länder utsatts för en långtgående omstrukturering har det hänt mycket litet i Tyskland, trots att det är en fragmenterad marknad med över 2.900 banker, spar- och kreditkassor och trots att branschen är i behov av en strukturrationalisering. Det finns exempelvis dubbelt så många bankkontor per invånare i Tyskland som i Sverige eller Frankrike.

Att det händer så litet med strukturen beror sannolikt till stor del på de mycket speciella ägarförhållandena. Det är inte de stora börsnoterade affärsbankerna, som Deutsche Bank eller Dresdner Bank, som dominerar marknaden. Det gör i stället ett stort antal sparkassor med 13 stycken Landesbanken i spetsen. De senare ägs delvis av delstaterna och har följaktligen nära band med det politiska etablissemanget.

Under det senaste året har detta förhållande blivit alltmer kontroversiellt, i synnerhet sedan de privatägda bankerna vände sig till EU:s konkurrensmyndighet och anklagade de offentligt ägda bankerna för att åtnjuta otillbörliga konkurrensfördelar. Grunden för påståendet är att delstaterna garanterar upplåningen, vilket gör att Landesbankerna har betydligt bättre kreditbetyg än de skulle ha haft om kreditvärderingen baserats på deras egna meriter. Resultatet är att de lånar billigare än de privata bankerna; skillnaden brukar anges till 0,5 procentenheter.

Fina reträttposter

Många tyska politiker vill värna systemet med delstatsägda banker. Det motiv som anges är att bankerna behövs för att finansiera önskvärda offentliga projekt. Men kritikerna är inte sena att påpeka att dessa banker genom åren har erbjudit många fina reträttplatser åt avgångna politiker. Det pågår nu en intensiv dragkamp mellan Berlin och EU-myndigheterna. Självaste förbundskansler Gerhard Schröder var nyligen i Bryssel för att argumentera för saken och försöka hindra att EU:s konkurrenskommissionär Mario Monti ska kräva alltför stora reformer av systemet.

Men kanske har saken ändå tagit en ny vändning. Det väckte i alla fall stor uppmärksamhet när det helt nyligen framkom att den största av de berörda bankerna, Westdeutsche Landesbank (West LB), Tysklands fjärde största bank, överväger att dela upp verksamheten för att möta EU:s krav. Banken har i likhet med sina kolleger tre verksamhetsgrenar. Den är centralbank för ett stort antal sparkassor, den är delstatens (Nordrhein-Westfalen) egen “husbank” och den driver kommersiell verksamhet i konkurrens med affärsbankerna.

Tanken skulle av allt att döma vara att knoppa av den konkurrensutsatta verksamheten och eventuellt sätta denna på börsen. Skulle det förverkligas kan det mycket väl vara startskottet till en dramatisk strukturomvandling. Till bilden hör att det är West LB som hårdast känner av trycket från Bryssel. Banken har redan dömts att betala tillbaka 1,6 miljarder D-mark i vad EU anser vara subventioner från delstaten Nordhrein-Westfalen.

Börskandidat

Även om tanken på en uppdelning av West LB redan har avvisats som en modell för alla Landesbankerna, så är den ändå ett av flera tecken på att det sker ett nytänkande. Ett annat sådant är ett förslag att privatisera och börsnotera Frankfurter Sparkasse, som är Tysklands fjärde största sparbank. I så fall blir denna den första tyska sparbank som tar ett sådant steg.