USA:s konkurrenstillsyn: Mario Montis modiga motsvarighet

Ordet “trustbuster” har en hotfull klang i det amerikanska samhället där hänsynslösa kapitalister kan möta sina övermän, precis som när sheriffen till sist jagade upp laglösa i Vilda västern. Den traditionen förklarar varför USA:s konkurrensmyndigheter inte tvekar att bryta upp befintliga karteller och koncerner – något som EU skyggar för trots övertygande bevis för att monoliter som franska eljätten EDF är synnerligen skadliga för konkurrensen. EU-kommissionären Mario Monti har ju presenterat beslutet att säga nej till lastbilsfusionen som en åtgärd i konsumenternas intresse. Däremot har EU gjort ytterst litet för att ge sig på konkurrenshinder som redan finns.

USA har däremot inte tvekat att slå sönder storbolag. I början av seklet tog man itu med Standard Oil, senare mötte telemonopolet AT&T samma öde och med stämningen hösten 1998 mot Microsoft visade nutida antitrustpolitiker att de är redo att tillämpa lagarna i nya branscher.

De ovannämnda fallen är välkända. I efterhand brukar det konstateras att vare sig Standard Oil eller AT&T led långvarig skada. Tvärtom lever flera av de bolag (Exxon, Mobil och Chevron) som uppstod när oljebaronen John D. Rockefellers skapelse splittrades i välmåga. Mycket tyder också på att delningen av AT&T ledde till en modernisering som gjorde det gamla moderbolaget vitalare.

Beträffande Microsoft pågår kontakter i allra största hemlighet mellan högsta ledningen i bolaget och justitiedepartementet i Washington. Om ingen uppgörelse kan nås väntas ett slutgiltigt beslut från domaren Thomas Penfield Jackson senare i vår.

Erfarenheterna från nästan hundra år av konkurrenslagstiftning visar att amerikanska myndigheter är redo att aktivt gripa in när man anser att företag bryter mot reglerna. De visar också att konkurrenslagarna är lika vassa som någonsin tidigare.

Det handlar främst om två lagar, Sherman Act från 1890 och Clayton Act från 1914. Övervakningen sker i första hand genom justitiedepartementets antitrustenhet och den federala myndigheten Federal Trade Commission (med flera underavdelningar, däribland Bureau of Competition). När nyheter om uppköp eller samgåenden presenteras ingår så gott som alltid en fotnot i prospektet med innebörden att affären förutsätter godkännande från FTC eller andra myndigheter.

Säger myndigheten nej leder det ofta till överklaganden, som ibland i slutänden får avgöras av Högsta Domstolen. Detta anses högst tänkbart i Microsoftmålet där anklagelserna om monopolbeteende varit mycket långtgående.

Hundraåriga lagar

“Skillnaderna mellan EU och USA beror på skilda referensramar”, menar en expert som studerat konkurrenslagarna i många år. Den amerikanska lagstiftningen grundas på det gängse synsättet att en effektiv ekonomi och stark ställning för konsumenterna ska överordnas andra hänsyn. I EU-reglerna tas, menar samme bedömare, mer hänsyn till sociala och industripolitiska faktorer. Antitrustlagarna i USA blev verklighet först 100 år efter nationens grundande, medan det i EU:s fall började 1957 med en union mellan sex länder med lång historia som var tvungna att leta efter minsta gemensamma nämnare. Det är alltså mycket möjligt att EU:s konkurrenstillsyn kan växa till sig i takt med EU:s allt tätare integration.

Hur respektive affär bedöms beror i slutändan på hur myndigheterna betraktar faran med höga marknadsandelar – och huruvida denna dominans gynnar eller skadar konsumenterna respektive konkurrerande företag. Det är inte alltid lätt att förutse resultatet. Ibland kan en affär som skulle stöta på svårigheter i Europa godkännas i USA och vice versa.

Ansvaret för antitrustbekämpningen ligger hos Joel Klein, biträdande justitieminister och chef för antitrustenheten. Han framstår ofta som en hårdhudad tuffing. President Clinton var mån om att utse en person till den här posten som var beredd att se till att lagarna följdes (och rent av att tänja på dem en del, anser de som motsätter sig attacken mot Microsoft). Antalet utredningar om misstänkta priskarteller har ökat under Kleins sju år i justitiedepartementet.

Damskotillverkare

Det blir dryga böter vid överträdelser. Myndigheterna drar sig inte för att utdöma lite smått elaka straff, som i fallet med damskotillverkaren som säljer skor under flera olika varunamn och nu tvingas betala miljonbelopp till forskning om kvinnors hälsa och utbildning.

När Joel Klein håller tal låter det som om han verkligen avskyr ojusta affärsmetoder. Det hätska tonfallet är man kanske inte så van vid i Europa, där kontakterna mellan politiker och företagare oftast är tätare än i USA. Risken för avarter – karteller, prisuppgörelser, uppdelning av marknaden med mera – växer lavinartat genom den internationella fusionsvågen, menar Klein.

“Så snart vi knäckt en kartell uppstår en annan”, dundrade Klein i ett av sina standardtal nyligen. Han uppger att glo-bala karteller innebär orättfärdiga prisstegringar på 10-20 procent för konsumenterna enbart i USA.

Diskussioner om ökat samarbete i konkurrenssammanhang pågår. Sakta men säkert sker framsteg som kan innebära en internationell harmonisering på konkurrensområdet, troligen med inspiration från både USA och EU. Det amerikanska justitiedepartementet publicerade nyligen ett omfattande förslag till sådana regler. USA har sedan flera år en överenskommelse om utbyte av information med Kanada.