VM-guuuld!

Måndag: I dag kommer, precis som jag räknat med, min annars så punktlige assistent Sebastian sent. Ordentligt sent. Han har mörka ringar under ögonen och någonting dävet över hela sin uppenbarelse. Han verkar inte heller skämmas det minsta över detta.

När jag mellan fyra ögon ber honom förklara den sena ankomsten ler han bra fånigt och säger:

– Fotbolls-VM. Det var Kaukasien mot Malta i natt. 1-1, men oerhört rafflande spel.

Efter hand märker jag att alla andra medarbetare också ser ut som Sebastian. Inte heller detta är en överraskning för mig. Jag har nämligen funderat på hur jag ska kunna utnyttja fotbollsmästerskapet till min egen fördel. Och då gäller det att vara förutseende. Det är sådant vi hedgefondsförvaltare lever på.

Tisdag: Vilket morgonmöte! Jag får mina värsta farhågor bekräftade. Hela personalen kommer sent. Alla lika hålögda och målomedvetna. Mäklarna ringer senare än vanligt, klockan elva snarare än nio och då bara för att bjuda in mig till evenemang på temat “fotbollsfest”.

Varför bytte jag inte bransch för en månad sedan? Tv-uthyrningsbranschen lär vara rödglödgad vid det här laget. Det står ju nu en bamsing till widescreen-apparat hos varje fondkommissionär på stan. Dessutom finns det försvarliga mängder storbildskärmar på barer, hotell och andra offentliga etablissemang. Marknaderna för morgonpilsner, lunchdribbling och middagskick växer så det knakar. Jag lyfter på hatten för bröderna Spendrups som lyft ut sitt bolag från börsen till vrakpris.

Onsdag: Allt kretsar kring fotboll. Vi har blivit en nation av vimpelviftare.

I natt spelade Zaire oavgjort mot Brage IF – eller var det mot Njurunda? Kanske Holland? Referaten i kafferummet flyter samman. Rätt boll vann!?

Alla kommer sent, går tidigt och snackar enbart fotboll. Under lunchen ser jag vd:n för en av våra storbanker arm i arm med styrelseordföranden i ett av våra största exportbolag. Klädda i den svenska landslagsdräkten korsar de Kungsträdgården.

All normal verksamhet har avstannat. Fotbollsresultaten har ersatt börsnoteringarna. Vilken skärm jag än knäpper på – inklusive den på min “intelligenta” rakapparat – så väller det bara fram matchresultat.

Har börsen stannat? Jag vet inte. Lyfter luren. Ingen kopplingston. Växelstationerna är överlastade av alla som ringer och röstar på allt möjligt. Vem är matchens bästa spelare, vilken är den snyggaste landslagsdräkten, vem i grundspelet har den värsta hockeyfrillan och vems snusdosa har det blankaste locket?

Torsdag: Sover nästan ingenting på natten. Det vanligtvis så tysta och lugna villaområdet där jag bor genljuder av oväsen. Mina normalt så städade grannar hojtar oupphörligt. Deras svindyra hembioanläggningar dånar. Mina stängda fönster förmår bara dämpa oljudet något. Men man får ta det onda med det goda. Sömnlösheten är ett lågt pris för det jag kommer att vinna.

På kontoret råder samma villervalla som tidigare. En fördel är dock att det går mycket snabbare att köra in till stan ��n det brukar. Vi är ju så få som är på väg på morgonen. Är jag den enda i hela näringslivet som vill jobba? Hur får jag reda på om jag har några meningsfränder där ute?

Fredag: Hittar på omvägar fem andra marknadsrepresentanter som har samma inställning till galenskapen som jag själv. Vi har inga problem att mötas under hemliga former, vi skyller på fotbollen bara.

Att dela upp den svenska börsen mellan oss går fort. Ingen märker hur vi bit för bit och för en spottstyver tar över hela näringslivet. Förvaltare och ägarombud som inte kan vända blicken från tv-skärmen skriver snällt på de notor vi förelägger dem. Några kommer att bli förvånade när VM slutar, var så säker.