Vuxna som inte törs bråka om barnuppfostran

Hörselvården vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg undersökte vilka patienterna var. Var fjärde person som kom dit med svår tinnitus var – lärare. En undersökning av nära tusen sjuåringar i Göteborg visade att var åttonde barn med i övrigt normal hörsel upplevde tjut, sus och ringande öron. Den lokale folkpartisten Bengt Pervik bekymrade sig, ville veta vad kommunen tänkte göra åt tinnitus och kroniska stämbandsskador på barn och lärare. Kommunalrådet Claes Roxbergh, mp, (han som skulle ha blivit språkrör) svarade. Jodå, Göteborgs kommun har föreskrifter. Och det finns en cd-rom med titeln Bullriga fritidsmiljöer som personal kan kolla. Och så var det aktivt arbete med fläktar, kylanläggningar, trafik och musik. Kanske elektroniska ljudvisare. Och mitt i alltihop en mening, en enda mening om vad saken egentligen handlar om: “Det bör dock framhållas att bullerproblemen i skol- och daghemsmiljön oftare är av disciplinär än teknisk natur.” skrev Roxbergh. Barnen bråkar. Barnen talar högt. Barnen skriker. Barnen skapar med stolar, smäller med de böcker som finns kvar. Barnen ringer varandras mobiler, och har inte massagesignalen på. Barnen är själva bullerproblemet. Kommunalrådet Roxbergh konstaterade att barnen är främsta bullerkällan. Men sedan sa han inget mer om hur barnens oljudande skulle bekämpas. Utan det var råd, föreskrifter, miljöbalken, vite och teknik för hela slanten. På DN-debatt skrev Lärarnas riksförbund om sin arbetsmiljöenkät som genomfördes i mars. Drygt 700 lärare svarade. Bara var tredje lärare var nöjd med sin arbetssituation. Framför allt är lärarna missnöjda med att de inte får göra det de trivs bäst med, att undervisa. En lärare skriver: Kopieringsmaskinstekniker administratör, inköpare, vaktmästare, polis, socialarbetare, vakt, städare, psykolog, terapeut, förskollärare…hade jag velat bli något av ovanstående yrken skulle jag ha valt det. Jag är lärare (4-9) men i mitt dagliga arbete får jag i dagens skola vara lärare 30 procent och ovanstående yrken 70 procent.” Lärarfackets lösning? Kvalitetssäkrad arbetsmiljö. Slippa andra professioners arbetsuppgifter. Öka lärarnas inflytande på arbetsmiljön. Ta hand om gamla och ny lärare. Precis som Roxbergh i barnbullerfrågan undviker Lärarnas riksförbund det stora frågan bakom allt tjafs i skolan. Nämligen vem som ska fostra barnen och hur. Här vore läge att gå ut och säga att det är föräldrarnas förbannade plikt att lära sin ungar hålla tyst när andra pratar eller arbetar. Lära barnen ta hänsyn helt enkelt. Också läge att säga att förskolorna måste skärpa sig. För en hord terapeuter, psykologer, poliser och socialarbetare i skolan är inte lösningen på problemet. Det går inte att fatta politiska beslut om barnuppfostran, bortom förbud mot aga. Men det går att diskutera saken offentligt. Det borde så väl politiker som lärare göra. Annars blir den moderna bullerbyn cementerad.

Malin Siwe