”Arbetslösheten har toppat”

Det var en dramatisk nedgång vi så såg i våras i kölvattnet av pandemin. Ekonomin var i fritt fall och konsekvenserna på arbetsmarknaden blev djupgående. Utan politiska stimulansåtgärder var risken uppenbar att vi skulle hamna i massarbetslöshet med all dess negativa konsekvenser. När mattan dras undan och det mesta kastas omkull är det svårt att göra prognoser. Regeringen och många andra förutsåg en arbetslöshet på tvåsiffriga tal. Så illa tycks det nu inte bli.

Inte minst stödåtgärder riktade mot de anställda, så som korttidspermitteringar, har räddat många jobb. Pressen för flera branscher är fortsatt stor och det är centralt att delar av stöden finns kvar så att företagen överlever restriktionerna. Då smittspridningen nu ökar på många håll i världen kan det dra ut på tiden. Ur den aspekten är det klokt att vara ödmjuk och ta höjd för ekonomiska bakslag. Jag bedömer dock risken för att hela länder ska stänga ned igen i likhet med det vi såg i våras som liten. Priset för fullskaliga lock-downs är för högt och jag tror i stället att vi ska räkna med regionala nedstängningar och begränsningar.

Det är positivt för Sverige och svensk ekonomi. Vi är helt beroende av att andra länder är öppna och att den globala handeln fungerar. Här såg vi en omsvängning mot slutet av våren och det har gett resultat. Redan i juli hade hälften av raset i BNP tagits tillbaka och det spiller över på arbetsmarknaden som tycks ha bottnat.

I den akuta fasen av pandemin var utvecklingen på arbetsmarknaden jämförbar med den vi såg under finanskrisen 2008 och följande år. Den trenden bröts emellertid redan före sommaren och sedan dess indikerar statistiken en tydlig stabilisering och möjliga ljusglimtar.

I maj sjönk antalet nyregistrerade arbetslösa och i somras var antalet varsel på normala nivåer. Antalet varsel stiger nu något igen och lär ligga högre en normalt framöver, men inte anmärkningsvärt med tanke på läget. Det är också tydligt att långtifrån alla de korttidspermitteringar som söktes och godkändes verkställdes.  Tvärtom, i stort är det bara ungefär hälften av de 550 000 ansökningar som kom in som resulterade i permitteringar. Den återhämtning som nu pågår, om än från låga nivåer, bör betyda att antalet korttidspermitterade är betydligt färre till årsskiftet.

Den senaste arbetsmarknadsstatistiken indikerar inte heller att det är särskilt sannolikt att arbetslösheten stiger nämnvärt framöver. Min bedömning är istället att arbetslösheten har toppat. För tillfället ligger den på 9 procent, vilket är ett par tiondelar under toppnivån. Förklaringen är att fler lämnar arbetslösheten för jobb och studier.

Det är lätt att dra ut pilen i tangentens riktning när det mesta är uppe och flyger. Det är också svårt att tolka statistiken. För tillfället är det inte särskilt klokt att använda sig av historiska medelvärden eller jämföra tremånaders perioder, vilket vi ofta gör i normala tider. Istället handlar det nu om att följa statistiken i realtid. Den veckodata som finns över arbetsmarknaden är därmed särskilt intressant och indikerar att mycket går åt rätt håll. Framför allt skapas det jobb.

Utvecklingen de närmaste veckorna kan bli avgörande för hur arbetslösheten utvecklas. Återhämtningen talar för att det inte behöver bli alltför dramatiskt och att de permitteringar som ligger inte full ut resulterar i arbetslöshet. Utan tvärtom, det finns förutsättningar för en ljusning.