Fredric Thunholm: ”Vi borde alla vara glutenintoleranta”

Här kommer en bekännelse, så här vid årets slut: Jag har alltid varit skeptiskt inställd till glutenintoleranta människor. Jag har tänkt på dem som några som är för lata för att ens orka skaffa sig en riktig allergi. Jag har sorterat in dem tillsammans med folk som tror på horoskop och äter väldigt dyra kosttillskott. Men nu har jag insett att vi alla borde vara, om inte glutenintoleranta så, i alla fall glutenskeptiker. Vi kan säga att jag har antagit en glutenkritisk hållning.

En historia du kanske har hört i någon form, är den om fiskaren som satt på stranden, i skuggan av en palm, och gjorde inget. En affärsman såg honom och undrade varför han låg och slappade i stället för att jobba mer. Fiskaren såg ingen nytta i det men affärsmannen förklarade (jag snabbspolar lite till poängen) att om han lade manken till kunde han anställa folk, köpa en större båt, kanske en till båt. Allt för att kunna bli rik nog att en vacker dag sitta under en palm på en strand och inte göra något. Varpå fiskaren konstaterade att han ju redan var där.

SLAVAR UNDER VETE

Människan är smartast på planeten och det ger oss tillgång till vissa fördelar. Å andra sidan är det inte alltid de smartaste som vinner. Vad innebär det ens att vinna?

I sin bästsäljare Sapiens skriver Yuval Noah Harari om hur vi människor för tiotusen år besegrades av ett gräs. Vetet lyckades domesticera människan, snarare än det motsatta. Vetet gjorde människan till sin ambassadör och influencer. Det har sedan dess gått häpnadsväckande bra för vetet.

Men det var väl bra även för människan väl? Det är ju så himla gott med bröd? Ja, på lång sikt, men där och då jobbade den genomsnittliga jägaren och samlaren färre timmar än den genomsnittliga bofasta odlaren. Och fick ändå en bättre och mer varierad kost.

KonsumtionArtikel

Thunholm: Julsagan om Sooners och Boomers

Fiskaren i den första historien är som jägarna och samlarna. Affärsmannen är som vetet. Det är okej att ha det som mål att ha det lite gott och ta dagen som den kommer men det duger inte som livsstil. När vi blev bofasta kunde vi samlas många och med tiden blev byar till städer. Städer behövde politiker. Någon kom på hur man trycker böcker, en annan kom på penicillinet och plötsligt var det 1996 och årets julklapp var ett ”internetabonnemang”.

INTERNET, INTE BARA BRA

Kommer du ihåg internet på nittonhundratalet? Hur modemen lät, hur taffligt det var. Men också den rastlösa optimismen och hur stora drömmarna fortfarande var. Vi trodde att människan snart kunde ha all information tillgänglig. Att allt var möjligt: Underhållning och intellektuellt utbyte. Närhet och sanningar.

Och visst, det finns väl också där. Men framför allt är det ryska psyops, fake news och bitcoins. Det är den där tolvåriga ungen som köpte DDoS-attacker mot Region Gotland för 40 dollar och det är människor som tror att George Soros kontrollerar oss via 5G-nätet.

Det slår mig: Tänk om det här är har varit vetets plan hela tiden? Att först domesticera människan, sedan accelerera utvecklingen, och destabilisera. Lära oss att uppfinna smartare datorer och sedan superintelligent AI. Autonoma drönare som kan förgöra oss. Människan som en handdocka, som kontrolleras av mjöl. Alltmedan vetet bokstavligt talat vinner mark. Och det hånar oss under tiden. Jag köpte en pizza i Stockholm nyss. Den var bränd, kallades ”napoletansk”, serverades av en person som kallade mig ”maestro” och den kostade 205 kronor. Är det konstigt om man blir glutenkritisk?

LEVERFLUNDRAN GÖR DET OMÖJLIGA MÖJLIGT

Nu kanske du tänker att jag överdriver. Du kanske invänder att vetet inte har någon agens eller ambition. ”Vetet vill väl inget”, säger du, och tar ett bett i din surdegsmacka. ”Och förresten saknar det också förmågan att tänka framåt.”

Men naturen är full av den här sortens omöjligheter. Jag kan ta ett enkelt exempel: Den lilla leverflundran (Dicrocoelium dendriticum) lägger sina ägg i levern på nötkreatur. Äggen följer med gallan från levern till tarmsystemet och landar sedan i gräset, bokstavligt talat i en hög med skit.

En snäcka äter upp äggen och inne i snäckan kläcks äggen. Sedan stöts de ut av snäckan i bollar av slem. En myra ser slembollarna och äter upp dem. Inne i myran tar de små leverflundre-larverna sig in i ett nervcentrum i myrans hjärna och programmerar om myran: Istället för att gå hem till myrstacken på kvällen som de andra myrorna, klättrar de manipulerade myrorna istället längst upp på grässtrån, låser fast sig med käken där och faller i dvala. En ko kommer och mumsar i sig gräset med myran på – och leverflundran letar upp levern, där nya ägg kan läggas.

INGEN PIZZA FÖR MER ÄN 120 KRONOR

Vetet är leverflundran, människan är i bästa fall kon, i värsta fall myran. Om hundra år landar aliens på jorden och kliver ur sitt skepp. De ser taffliga ruiner titta fram här och där, men framför allt ser de ändlösa fält med vete.

Vi har fortfarande chansen att stoppa det här men då måste vi hjälpas åt. Första steget för att bryta glutenterrorn tror jag är om vi alla bara enas om att ingen köper en pizza som kostar mer än 120 kronor. Jag också kommer att propagera för stora hyressubventioner för pizzabagare, som kompensation. Jag har ju inget emot er, det är mjölet som är fienden.

Jag vill se pizzabagare sitta, i skuggan av en yuccapalm, och göra ingenting. Och när en affärsman kliver in och undrar varför han inte jobbar hårdare, varför inte pizzerian blir en kedja, så att pizzabagaren kan anställa mer folk och någon gång i framtiden kan sitta i skuggan av en yuccapalm och göra ingenting. Då ska bagaren kunna svara ”men jag är ju redan här”.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.