Geopolitiken hotande svart svan

Trots fallande snöflingor utanför fönstret vet jag att vårvärmen är på väg. Även de globala ekonomierna kommer känna av värmen från ett allt hetare affärsflöde i takt med att vaccineringen fortskrider och ekonomier gradvis öppnar upp.  Hushållens sparande har ökat under pandemin samtidigt som balansräkningarna ser goda ut. En fantastisk utveckling på de finansiella marknaderna i kombination med kraftigt stigande bostadspriser och ett högt sparande kommer ge råg i ryggen till konsumtionshungriga hushåll när tjänstesektorerna öppnar upp igen.

Allting pekar på en mycket god tillväxt globalt, och i Sverige, för innevarande år och nästa. Det är egentligen bara två områden som kan kullkasta de överlag väldigt goda utsikterna.  Det ena är allting som har med pandemin att göra; försenade vaccinleveranser, nya mutationer, fler komplikationer – alltså mer av det vi redan haft.  Det andra området som kan ställa till det har gradvis seglat upp som ett mer allvarligt hot och kan komma att påverka såväl de finansiella marknaderna som den ekonomiska återhämtningen:  En allt argare geopolitik.

Geopolitisk svart svan

Geopolitiken är, och har alltid varit, en närvarande faktor som på kort tid kan förändra verkligheten och synen på framtiden.  Ibland är den mindre framträdande och mer förutsägbar.  Ibland, som nu, är den mer påtaglig – dessutom ilsken – och gör framtiden mer osäker.  En extra krydda i sammanhanget i nuläget är att de finansiella marknaderna diskonterat ett återöppnande av ekonomier och en mycket god tillväxt de närmaste åren.  Tillsammans med enorma stimulanser från centralbankerna har detta lett till nya all-time-highs på världens börser, rekordlåga räntor och skenande fastighetspriser.  En svart geopolitisk svan skulle därför kunna ställa till med stor skada såväl på de finansiella marknaderna som på den ekonomiska utvecklingen.

Det är framförallt i relationerna mellan Europa/USA och Kina/Ryssland som tonläget hårdnat betydligt. Kina utmanar redan USA om att vara världens största och viktigaste ekonomi.  Olika uppfattningar om frågor som berör Taiwan, Hong Kong och Xinjiang driver den allt hårdare retoriken. Ryssland har sina egna motiv men nyckelord för att förstå ett hårdare tonläge är Ukraina, Tjeckien och Navalny samt en rysk ekonomi som halkar efter.

Nyligen har såväl Xi Jinping och Putin hållit tal till sina respektive nationer där man varnat andra nationer för inblandning i det som man betraktar som interna frågor. Väpnade konflikter lämnar jag för sig – det förstår alla vad det kan ha för påverkan på ekonomier och marknader.  Men de försämrade relationerna med Kina har redan fått ekonomiska konsekvenser. HM, och en del andra företag, drabbades av mer eller mindre halvofficiella sanktioner och bojkotter från konsumenter.  Det är värt att notera att Kina, med en enorm tillväxt de senaste 30 åren, inte bara är världens mesta producent av flertalet produkter.  Med ökat välstånd har den kinesiska konsumentmarknaden också blivit allt viktigare för världens övriga producenter.

Andra företag ser över sina supply-chains; erfarenheter från pandemin i kombination med sanktionsrisker driver många till att undersöka möjligheterna till att ha leverantörer av insats- och förädlingsvaror närmare kroppen.  Detta kan driva upp priserna, eller pressa prismarginalerna, för berörda företag och därmed påverka inflation och räntor eller påverka aktiekurser. Globaliseringen, där Kina varit den drivande faktorn, har lett till såväl lägre priser (lägre inflation/lägre räntor) men också till ökad global handel.  I rådande politiska klimat kan globaliseringstrenden hotas – på gott eller ont.

Vetepriser steg 15%

Försämrade relationer med Ryssland kan också få ekonomiska konsekvenser.  Nyheten om att Ryssland planerar en blockad av Kertjsundet, som förbinder Azovska sjön med Svarta havet, fick tillsammans med vårkylan nyligen vetepriserna att stiga med nästan 15 %.  Ukraina – en gång i tiden kallat för Europas kornbod – har två av sina största utskeppningshamnar av just vete och råg i Azovska sjön.  Ett över tiden ännu större problem är nog ändå att Nord Stream 2-projektet återigen har infekterats av storpolitiken.  Nordstream 2 är samägt projekt mellan ryska statligt ägda Gazprom, och energibolag i bland annat Tyskland och Nederländerna.  Tysklands, Europas största ekonomi, energibehov täcks till cirka två tredjedelar av import.  Man har dessutom bestämt sig för att fasa ut såväl brun- som stenkol samt kärnkraft.  Behovet av, framförallt rysk, naturgas kommer öka de närmaste åren som ett komplement till sol- och vindkraft.  Alternativ finns – framför allt naturgas från USA, Nordafrika och Norge – men distributionen är mer besvärlig.

Många hävdar att Tyskland – och stora delar av Europa – kommer göra sig beroende av rysk energiförsörjning och därmed ge Putin flera trumfkort på hand.  Hårdaste kritiken kommer från USA som redan infört sanktioner mot företag som beblandar sig i projektet.  Andra stora kritiker är Polen och Ukraina av specifika skäl.  Men även inom tysk inrikespolitik blåser motvind för projektet; ”die Grünen”, som på kort tid seglat upp som ett jämbördigt stort parti som regeringspartiet CDU, är motståndare till projektet.  Energiförsörjningen till Europa är därmed i högsta grad påverkad av de nu försämrade relationerna mellan EU och Ryssland.

Ljuspunkter inom miljö

Nu ska det sägas att det också finns ljuspunkter inom geopolitiken, framför allt inom miljöområdet där USA och Kina nyligen inlett såväl samtal som samarbete. Kanske kan vår planets allt sämre tillstånd vara det som får geopolitiken att så småningom försonas bortom nationella och ekonomiska intressen. Men även av ekonomiska skäl kan det finnas skäl att dämpa tonläget; världens stora ekonomier är tätt sammanbundna och behöver varandra för att frodas.  Dock, inrikespolitiska motiv styr ofta över utrikespolitiken och politiken följer andra, oskrivna, lagar än ekonomin.  De flesta konflikter brukar lösas.  Historien visar det.  Men historien är också full av exempel på det motsatta.  Och just nu är det geopolitiska läget illa och tillsammans med pandemiutvecklingen ett av de två områden som på allvar kan hota den annars ekonomiska återhämtning vi förväntar oss och som finansmarknaderna har diskonterat.