Krönika Finanspolitik
Manner: Inflationen är på väg ner – men det finns hot som kan få den att lyfta
Året har börjat med en kraftfull rekyl på allt som trendade starkt under senhösten. Räntor har gått upp, aktier har gått ner och kronan har tappat. Den främsta anledningen torde vara att marknaden haft väl optimistiska, och inprisade, förhoppningar om centralbankers räntesänkningsaktiviteter under kommande 2024 och 2025.
Tidvis indikerade marknadsprissättningen sänkningar från såväl ECB, Fed som Riksbanken redan i januari och med största säkerhet i mars. Centralbankerna har varit mer avvaktande i sin kommunikation och i sina prognoser och marknaden tycks ha tagit till sig att man gått lite för fort fram. Att det kommer räntesänkningar i år råder det inget tvivel om. När de kommer, och hur många, kommer framtida makrodata att avgöra.
Att centralbankerna vill vara säkra på att inflationen är under kontroll innan man trycker på gaspedalen är uppenbart. Man var sena med att identifiera inflationen, och underskattade kraften i den, i spåren av coronapandemin och kriget mot Ukraina. Helt naturligt är man nu försiktig med att dra för snabba slutsatser när inflationen, i första hand energipriserna, vänt ner. Man vill helt enkelt vara säker på att man har inflationen under kontroll.
Vilka är hoten?
Så vilka är då hoten som kan få inflationen att överraska på uppsidan och som skulle kunna omkullkasta de förhållandevis optimistiska, men trots allt realistiska, förväntningar på räntesänkningar som nu ligger inprisade även efter korrektioner och rekyler?
De flesta riskerna är förknippade med en ovanligt stökig geopolitik. Det som framför allt drev upp inflationen i Europa och Sverige de sista två åren var höga energipriser som en följd av kriget mot Ukraina. Andra utbudsstörningar blev lök på laxen. Speciellt gaspriserna, och som en konsekvens elpriserna, skenade när rysk gas försvann från marknaden.
Men även oljepriset steg kraftigt. Högre oljepriser slår snabbt och hårt i inflationen. Än så länge har konflikten i Mellanöstern inte påverkat oljepriset nämnvärt; det har rört sig mellan 75 och 80 USD/fat alltsedan Hamas genomförde sin attack mot Israel i oktober 2023.
Men tecken på en mer utbredd geografisk konflikt börjar nu tyvärr visa sig. Fler länder är direkt, eller indirekt, involverade. Om Mellanöstern-konflikter sprider sig och i större omfattning börjar påverka oljeproducerande länder kan oljepriset snabbt stiga mot 100 USD/fat eller högre enligt många bedömare.
Kronan är en osäkerhetsfaktor
Transportpriser på såväl container-som bulkfrakt har redan stigit kraftigt som en följd av omlagda rutter när rederier går runt Afrika i stället för genom Suezkanalen och Röda havet. Det är än så länge inget större hot mot inflationen då transportkostnaden är en förhållandevis liten del av varans slutgiltiga pris, men likväl något att hålla ögonen på.
Den notoriskt volatila svenska kronan är ett annat osäkerhetsmoment. En svag krona ger högre inflation via importkanalen allt annat lika. En nyligen genomförd analys av min kollega Carl Nilsson visar också på att kronan slår både snabbare och mer i inflationen – åt bägge håll nota bene – än vad Riksbankens tidigare analyser påvisat. Den kronförstärkning som skett under hösten har stött på patrull i början på det nya året. En euro kostade tidvis under 11 kronor runt dagarna innan jul – i skrivande stund närmare 11,40.
På tre veckor utraderades nästan hälften av den kronförstärkning som skett under hösten. Att kronan de senaste femtio åren konstant försvagats är därvid lag heller ingen tröst. De flesta bedömare, inklusive undertecknad, tror trots allt på en starkare krona över tid – 2025 kommer svensk tillväxt vara bland de högre i Europa. Men på kort sikt kan en svagare krona vara något som får Riksbanken att avvakta med den första räntesänkningen.
Bra med fler möten, Thedéen
Risken att kronan försvagas gör rimligen också att Riksbanken nu sneglar mer på vad andra centralbanker, framför allt ECB, gör. Att sänka styrräntan i Sverige innan ECB sänker skulle kunna få kronan att försvagas igen. Bra då att ECB har sina penningpolitiska möten innan Riksbanken i de flesta fall.
Ännu bättre är kanske att Riksbanken idag också har åtta penningpolitiska möten från tidigare fem, precis som ECB. Denna förändring trädde i kraft vid årsskiftet. Riksbanken kan då fatta beslut med ett ECB-beslut i ryggen. Min gissning är dock att Riksbanken gärna ser en räntesänkning från ECB innan de själva agerar, för att minska risken för en svagare krona och därmed inflationsdrivande impulser.
Sålunda, håll ett öga på hur inflationsutvecklingen och situationen i Mellanöstern – som till hög grad påverkar energipriser – ter sig framöver. Håll ett extra getöga på kronan och hoppas på att ECB inte dröjer med sina räntesänkningar. Då kan prognoserna för räntesänkningar hålla väl och vi kan se fram emot en första sänkning under första halvåret i år.
Faktum är att de flesta inflationsprognoser pekar mot att inflationen, oavsett vilket inflationsmått vi tittar på, kommer att vara tillbaka på tvåprocentsmålet, eller kanske till och med under målet, någon gång under sommaren. Men förvänta er samtidigt inte en tillbakagång till de extremt låga räntor vi haft de sista tio åren. En styrränta runt 2,0–2,5% och en positiv avkastningskurva ger trots allt boräntor runt 3,5–4,5 procent över tiden. Ta höjd för det.
Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor