Krönika
Riksbankens nya jobb
Antag att du sitter på Riksbankens avdelning för att låna ut pengar. Fram till nu har ditt jobb i denna finanskris varit att rädda banker genom att se till att dessa har kapital för sina dagliga affärer. Bankernas vanliga rutiner, där de lånar av varandra varje dag, har nämligen inte fungerat som de brukar göra.
Ordningen i ditt jobb har varit enkel. Alla banker behandlas lika, stor som liten, svensk som utländsk. Hittills har två banker, så vitt känt är kanske bäst att tillägga, åtnjutit de fördelar som en stark och allseende centralbank kan erbjuda den som inte sett om sitt hus ordentligt, nämligen isländska Kaupthings Sverigedotter och nu senast, Carnegie.
Men med onsdagens överraskande besked från Riksbanken ställs det mesta i ditt jobb på ända. Du ställs till och med inför en lång rad delikata dilemman.
Nu ska du inte längre koncentrera dig på det du är bra på: Att rädda banker för att den vägen rädda det finansiella systemet. Nu förväntas du också, i praktiken, kunna skilja på bra och dåliga affärsidéer eller på skickliga och på undermåliga företagsledare. I utsatta lägen kan det bli du som likt en affärsvärldensNemesisavgör vilka företag som ska leva och vilka som ska dö.
Men hur har Riksbanken kunnat hamna i den här situationen?
Svaret på den frågan levererar banken bara delvis i det PM Beslutsunderlag som Riksbanken på onsdagen publicerade på sin hemsida. Där heter det att de åtgärder som banken (tillsammans med Finansinspektionen och Riksgäldskontoret) redan har genomfört har underlättat finansieringen för bankerna. Men samtidigt, och här kommer möjligheten att gripa in som Riksbanken har upptäckt, ”finns det stora störningar även för finansieringen av företag.”
Därmed finns plötsligt plats för Riksbanken att muta in ett nytt område att försvara. Eller med företagsvokabulär. Riksbanken skaffar sig ett helt nytt affärsområde.
De i all hast utökade ambitionsnivåerna väcker förstås en del frågor som Riksbanken kan behöva svara på.
Först säkerheterna. Riksbanken sänker sina krav på säkerheter och tillåter nu bolag med halvbra låneåterbetalningsförmåga att lämna företagscertifikat, ett slags skuldebrev, i pant. I praktiken accepterar statens bank att risken för konkurser tillåts stiga med cirka 300 procent. Hur har Riksbanken kommit fram till att just dessa nivåer är lämpliga?
För det andra. Ickesäkerheten. Riksbanken lovar att också företag som INTE har kreditbetyg ska få låna pengar. Det ska räcka med att bolagets husbank skriver på ett till intet förpliktigande papper där banken intygar att visst, vår viktiga kund här är solvent. Hur ska Riksbanken kontrollera de här intygen?
För det tredje.Riksbanken lämnar nu stöd till ”bolag med säte i Sverige”. Hur rimmar det med EU:s krav på att statliga stöd inte ska vara diskriminerande. Varför ska de svenska bolagens utländska konkurrenter behöva betala högre räntor på sina lån?
För det fjärde. Riksbanken har lovat ställa upp med 40 miljarder kronor. Om pengarna inte räcker till? Vad blir följdåtgärderna? Mer miljarder eller en gallring och betygssättning av företagens överlevnadskapacitet och/eller företagsledarnas skicklighet. Vem ska välja mellan om en massafabrik, en bilfabrik eller ett rederi ska få låna pengar i första hand?
För det femte.Varför ska inte småbolag också få låna billigt hos Riksbanken? Den nu aviserade krisåtgärden kan ju i praktiken bara nyttjas av storbolag som har kapacitet att ge ut företagscertifikat som säkerhet.
För det sjätte.Vilket område blir föremål för nästa ambitionshöjning. Småföretag, tjänsteföretag eller konsthandlare?
Och för det sjunde.Hur ska auktionerna gå till? Ett helt nytt affärsområde ska introduceras på en vecka, men ingen vet ännu hur företagens upplåning ska gå till.
Det är inte för intet som Riksbanken själva skriver följande formulering i sitt bakgrundsmaterial till beslutet:
– En viss flexibilitet i auktionernas slutliga utformning kan behövas.
nullnullnullnull
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.