Thunholm: Allt jag vill ha är tydligheten hos en hedgefond

Jag är fixerad vid att försöka förstå människor.

För tydlighets skull: Inte på något fint och bra sätt. Inte som att jag utvecklas själv genom att se andra. Eller att jag genuint bryr mig om andra, i högre grad än du.

Allt jag försöker förstå är varför de gör som de gör. Därför går jag runt storögd i världen. Därför konsumerar jag en massa poddar, substacks, artiklar, undersökningar och rapporter. Till oklar nytta.

Vad är det som gör att människor väljer vissa varumärken men inte andra. Varför genar de i parken, varför dricker de som de gör och hur mycket lägger de i dricks?

Jag skriver människor, men den här nyfikenheten gäller även varumärken, företag, medlemsorganisationer och stater. Vilka är drivkrafterna? Vad finns för motiv?

Idag är det nästan alltid omöjligt.

Morgontidning eller stryk

Jag växte upp i Sverige, under kalla kriget. På vissa sätt, ganska enkelt. Sossarna pratade om solidaritet och Moderaterna pratade om frihet. Jag minns inte att någon brydde sig om vad de andra pratade om.

Sovjet var ondska och USA var motkraften. Och jag minns att jag hade så himla svårt att begripa varför Sovjet var som det var. Varför ville de att det inte skulle finnas något att köpa i affärerna? Varför fick ingen som bodde där åka till Spanien på semester? Det kändes ologiskt.

Mediekonsumtionen var i alla fall enkel, eftersom man var tvungen att ha en lokal morgontidning, annars fick man stryk, och all radio och TV gjordes av en proppmätt kommitté av beskäftiga moralister.

Ja, varför ville sovjeterna ha så stora tomma mataffärer? Stalin var bättre på nyckfull terror än på empati (detta var innan det pratades så himla mycket om värdegrund). Man fick krossa några miljoner medborgar-ägg för att göra en kommunistisk omelett.

Hans efterträdare var inte heller så sentimentala med just människoliv. Men tiden gick ju. Trodde de själva på sin idé? Kanske, kanske inte. Kanske först, knappast sen.

Mjukvara för batteriproduktion?

När Boris Jeltsin var på statsbesök i USA i september 1989, satt han i sina amerikanska värdars bil, på väg till flyget tillbaka till Moskva.

Jeltsin säger åt chauffören att stanna vid en mellanstor mataffär de passerar. Han går in och överväldigas av utbudet. Det var här Sovjet förlorade kalla kriget. När Jeltsin fattade, på djupet, att det Sovjetkommunistiska systemet var trasigt och att det USA-kapitalistiska kunde ha fler sorters matvaror i en slumpvis utvald mataffär, än de hade i hela Moskva.

Jag antar att han kom på sig själv med att känna att vad i helsike var detta som han själv höll på med när det kunde vara som i den lilla mataffären i USA.

Vilket för oss in på förre Northvolt-VD:n Peter Carlsson. Eller snarare de som investerat i hans nya bolag Aris Machina. Detta ska, läser jag i en DN-rewrite av en Bloomberg-artikel, “utveckla och sälja mjukvara för tillverkning, fabriksdesign, produktion och relaterade områden… /… De siktar in sig på olika områden, bland annat produktion av batterier, robotar och försvarsprodukter.”

Förlåt en enkel grabb i Uppsala, men vem tittar på Peter Carlssons CV och tänker att detta nog är en person som är skickad att leda ett företag som ska göra mjukvara för produktion av batterier? Han kunde inte göra batterier, men mjukvaran bakom, det är nog hans grej?

Vad har dessa investerare för drivkrafter? Vilka är motiven? Vilka är de ens? Är det Harald Mix? Är det Sir Mix-A-Lot? Och kan de också få en Jeltsin-lik reality check av någonting och vakna upp ur galenskapen?

Det ointressanta Ryssland

Tillbaka till Stalin. Sorry, jag menar Putin. Vad driver honom? Vad driver Ryssland?

Inget hot från Nato, uppenbarligen. Inget land skulle anfalla Ryssland. Inte av någon skräck inför vedergällning, utan helt enkelt för att ingen bryr sig om Ryssland. Det finns inget där som något annat land skulle vilja ha. Om Ryssland hade kunnat hålla sig borta från anfallskrig, hade man glömts bort av världen. Så varför den tvångsmässiga chauvinismen?

Det kan såklart vara paranoida och narcissistiska faktorer hos individen Putin. Och då är vi tillbaka där jag började. Att det inte går att begripa vad som driver folk idag. Det saknas logik.

På andra sidan vattnet: Trump. Vad i hela friden motiveras han av? Vad vill han åstadkomma? Make America Great Again? Alltså, det fick honom vald, men handlar det om det?

Eller för den delen Musk, vad vill han? Vad drivs han av?

I båda dessas fall, ett hat mot liberala värderingar, förvisso. En anti-woke-agenda, vad nu det ens betyder? Det hade varit enklare om det funnits en konsekvent tanke. Men det går liksom inte att mena att man är för yttrandefrihet, anklaga andra för att vara ömtåliga snöflingor och samtidigt förbjuda böcker i skolbiblioteken.

Du kan inte både vara mot slöseri och samtidigt arrangera militärparader.

Bara hedgefoderna som går att lita på

Svenska politiker? Säg en enda som du vet vad den ens tycker – egentligen. När jag tänker på det, är det kanske bara de krassaste hedgefonderna som går att fatta. Där avkastningen är det enda som räknas. Inga dimridåer där precis.

Det finns en etik i detta, som tar igen i tydlighet vad den möjligen förlorar i omsorg. Det finns en begriplighet. Och tänk, jag tror ingen av de här aktörerna investerar en krona i Aris Machina.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.’

Läs även: Peter Carlssons nya Al-bolag tar in 58 miljoner