Allt fler affärer över gränserna

Avregleringen av elmarknaderna i Europa har fått fart på strukturaffärerna över gränserna. Storbritannien var först med sin reform 1990. Och på denna marknad har det hänt mest. När det gamla elmonopolet CEGB, som stod för all produktion och distribution, slogs sönder bildades tre producenter, ett stamnätsbolag och 12 distributionsföretag.

Producenterna har därefter integrerat framåt och av konkurrensskäl tvingats sälja produktionsenheter. På detta sätt har flera nya produktionsbolag kommit in på marknaden. Amerikanska AES har exempelvis tagit över Västeuropas största kolkraftverk (Drax) från National Power och Powergen har sålt ett par kolkraftverk till amerikanska Edison.

Aggressiv brittisk förvärvspolitik

Stamnätsbolaget National Grid, Storbritanniens motsvarighet till Svenska Kraftnät, har bedrivit en mycket aggressiv förvärvspolitik och på kort tid tagit över tre amerikanska företag för totalt drygt 70 miljarder kronor. Man har även förvärvat verksamheter i länder som Argentina och Zambia.

Många distributörer köptes upp av amerikanska företag, som dock senare sålt dem sedan det visat sig att den brittiska regleringsmyndigheten inte accepterade de vinster distributörerna drog in.

Det är iögonenfallande hur många affärer som gjorts mellan just amerikanska och brittiska företag. Få av amerikanerna har brytt sig om att agera i övriga Europa. På samma sätt har de spanska företagen Endesa och Iberdrola haft mycket av sin uppmärksamhet riktad mot Latinamerika där de båda gjort stora förvärv. Detsamma gäller portugisiska EDP. De historiska banden mellan Gamla och Nya Världen är alltså fortfarande starka.

Den största gränsöverskridande affären under senare tid är franska Suez Lyonnaise des Eaux köp av belgiska Tractebel. Det är egentligen en fullbordan av ett förvärv som började tidigare. Tractebel är numera helägt och innehåller bland annat det börsnoterade kraftföretaget Electrabel, ägt till 40 procent (aktien är den största på Brysselbörsen). Electrabel, som har en monopolställning i Belgien, tillhör en av Europas största elproducenter och är aktiv på förvärvsfronten.

Europas största monopolist, franska EDF, har gjort stora förvärv i både Storbritannien och Tyskland. I slutet av 1998 tog man över London Electricity, som förser huvudstaden med el. London Electricity har därefter köpt en annan distributör i landet, South Western Electricity, och har därmed det största antalet kunder i Storbritannien.

EU-kommissionen stoppar

I Tyskland försöker EDF skaffa sig en liknande plattform genom köpet av 25 procent i det stora kraftbolaget i Baden-Würtenberg (EnBW), nummer tre i landet efter de två giganterna RWE och Eon. EDF har försökt öka sitt innehav ytterligare men stoppats av EU-kommissionen.

De tyska företagen har mest ägnat sig åt inhemsk omstrukturering. RWE har gått ihop med den något mindre grannen VEW medan Veba slogs samman med Viag till Eon. Nyligen har dock RWE lagt ett bud på Storbritanniens största vattenverk Thames Water, som förser Londonborna med vatten. RWE blir därmed trea i världen på vattenrening efter de franska konglomeraten Vivendi och Suez Lyonnaise des Eaux.

Både RWE och Eon har varit på gång med stora gränsöverskridande affärer. RWE gjorde ett försök att köpa Vivendi Environnement, alltså den del av det franska bolaget som sysslar med vatten, energi, avfall och transporter, men fick nej. Eon misslyckades med en ännu större sammanslagning, att gå ihop med Suez Lyonnaise des Eaux och bilda världens största leverantör av samhällsservice.

De två största nordiska kraftföretagen, svenska Vattenfall och finska Fortum, har i antalet affärer räknat tillhört de mest aktiva i Europa. De har gjort var sin storaffär på 15-16 miljarder kronor, Vattenfall genom att ta över Hamburgs elverk HEW och Fortum genom att köpa Stora Ensos krafttillgångar i Sverige och Finland. Vattenfall försöker nu gå vidare i Tyskland genom att förvärva Berlins elverk Bewag och det östtyska produktionsbolaget Veag. Det kommer att kosta mer pengar.

Snabba affärer

Under 1999 gjorde Vattenfall hela sju utlandsvärv. Flera innehav ska man dock redan gå ur, som delbetalning för att få in HEW-aktier från Sydkraft och Eon, enligt en uppgörelse i oktober. Det gäller bland annat aktierna i ett tjeckiskt, ett litauiskt och två norska företag (Hafslund och Fredrikstad Energiverk). Fortum har också gjort en del avyttringar, bland annat gått ur bolag i Storbritannien, Irland och Ungern.

För både Vattenfall och Fortum är, utöver Tyskland, framför allt den polska marknaden högprioriterad. Detta gäller för övrigt de flesta stora energibolag i Europa. De har alla sina blickar mot Polen, som ska privatisera 30 kraftföretag och är i gång med att avreglera sin elmarknad. Den är inte så stor mätt i volym, drygt 100 TWh, ungefär som den norska marknaden. Men den väntas få en snabb tillväxt, vilket lockar. Det kommer dock att krävas stora miljöinvesteringar.

Vattenfall har redan skaffat sig ett fotfäste i Polen genom att i början av året köpa 55 procent i Warszawas kraftvärmeföretag för 2,3 miljarder kronor. Därutöver ska 3 miljarder kronor investeras i miljöförbättrande åtgärder framöver.

Den tredje storheten i Norden, norska Statkraft, har främst ägnat sig åt Sydkraft. Under senare år har man successivt köpt på sig aktier och nått 38 procent av kapitalet (30 procent av rösterna). Det är en tydlig maktkamp med tyska Eon som visserligen har en lägre andel av kapitalet, 21 procent, men 33 procent av rösterna. Det tyska företaget kan bli ännu större eftersom tanken är att HEW:s aktier i Sydkraft (16 procent av kapitalet och 3 procent av rösterna) ska säljas till Eon.

För Sydkraft, nummer fyra i Norden, håller Norge på att bli den viktigaste marknaden efter Sverige. Uppgörelsen med Vattenfall kring HEW har medfört att Sydkraft blivit näst största ägare i Hafslund, ett av de större kraftbolagen i Norge, efter Oslo Energi Holding där Sydkraft för övrigt har en option att köpa 20 procent. Sydkraft blev också näst största ägare i Fredrikstad Energiverk efter kommunen. Sedan tidigare är Sydkraft storägare i Östfold Energi, som även har aktier i Hafslund.

Sydkrafts framflyttade positioner i Norge har gjort Hafslunds ledning så orolig att man anmält sitt intresse att köpa Oslo Energi Holding. Det är med andra ord upplagt för ägarrockader i norsk kraftindustri.