ANALYS: AEGON – Att vara men inte synas

Europas vinnaraktie i tjänstesektorn under 1990-talet finns inteatt hämta i den heta IT-branschen. Inte heller i mediesektorn.Och absolut inte bland bankerna. I stället får man söka sig tillMariahoeveplein i Haag, där en av den europeiskaförsäkringsbranschens mesta doldisar håller till. Aegon är ingetnamn som ger resonans i Sverige, utom hos strategikonsulter ochhos höga chefer i finanssektorn som SEB:s Lars Thunell ochSkandias Lars-Eric Petersson. Under de år då Thunell leddeTrygg-Hansas omdaning var Aegons framgångsrika strategi ett avriktmärkena. Så är det även för många andra europeiskaförsäkringsbolag.Några spektakulära förklaringar till framgångarna finns inte,även om koncernchefen Kees Storm väckt uppseende i detförgubbade holländska näringslivet genom sina joggningspass igryningen och sin faiblesse för vadslagning medpersonalen med vinflaskor som insats. Anledningen till börsens,konsulternas och konkurrentföretagens intresse för Aegon är istället mycket enkel: 1989 var bolagets börsvärde, omräknat frånholländska floriner, två miljarder euro. I slutet av 1998 vardet 61 miljarder. Enligtett index över aktieägarvärde, som tidskriften Strategic Financetagit fram, var Aegon det främsta finansiella företaget underåren 1993-1998.

Aktieägarvärde ingen klyscha

De europeiska storföretagens årsredovisningar är numeratryfferade med orden aktieägarvärde och värdeutveckling förägarna. Men det är en modefluga. Hur många företag menaregentligen vad de säger? I Aegons fall är dock inriktningen påavkastning och värdeutveckling allvarligt menad, och har såvarit i mer än ett decennium. Därför är historien om Aegon värdatt berättas, trots att bolaget inte har någon anknytning tillSverige.Företaget har anor ända tillbaka till 1844, men fick sinnuvarande form 1983. Det bildades genom fusionen av ettömsesidigt försäkringsbolag, AGO, och ett börsnoterat, Ennia. Avdessa bokstavskombinationer kommer det något udda namnet.Under de 16 åren av verksamhet har Aegon förvandlats från ettmedelstort hemmaorienterat bolag till en internationellfinanskoncern. Bolaget har inte trampat snett många gånger, utanhar följt en målmedveten strategi. Aegon har valt två huvudtemanför sin expansion: fokusering på liv- och pensionsförsäkringsamt internationalisering in i ett fåtal marknader. Dessutom harföretaget – väl så viktigt – valt bort flera tänkbarahandlingslinjer, som branschglidning, pan-europeisk expansionoch att bygga ut det egna varumärket.

Försiktigheten främst

Konservatism och försiktighet är den dominerandemanagementstilen i Holland. I Aegons fall fungerar detuppenbarligen. En viktig anledning till att det gick snett föråtskilliga försäkringsbolag i Europa och USA i början av1990-talet var att de expanderade för snabbt. I Sverige var detalldeles uppenbart så. Om Skandia hade gjort som Aegon och på1980-talet, i god tid före finanskrisen, dragit sig ursakförsäkring hade Skandiaaktien kanske varit dubbelt så högtvärderad som i dag. Skandias satsning på liv och pension harblivit helhjärtad först i år genom fusionen av sakrörelsen medden hos norska Storebrand.Den första handlingslinje som Aegon valde bort varbranschglidning, det vill säga breddning till banksektorn.Hollands största försäkringskoncern, ING, är ett exempel på ettsådant breddat bolag. ING är ett riktigt hopkok bestående avpostens kassarörelse, livförsäkring, fondförvaltning, bank ochsakförsäkring. Men Kees Storm har alltså förkastat den strateginmed motiveringen att det är snudd på omöjligt att leda en sådanspretig koncernbildning. Det är som att försöka köra två bilarsamtidigt, säger han.Bolaget har heller inte brytt sig om att skaffa enEuropastrategi. Aegonledningen fnyser åt tanken på att det skagå att sälja traditionella liv- och pensionsprodukter på sammasätt över hela Europa. Livförsäkringar säljs i regel somskatteplaneringsinstrument. Och kommer politikerna i EU någonsinatt godta likformiga skattesystem? Inte, tror Aegon, och dettapå goda grunder.

Fokuserade tidigt

Den tredje gången bolaget sade pass var när frågan kom upp om engemensam varumärkesstrategi. Hur många storföretag satsarmiljarder på att trumfa hem det egna varumärket? De flesta. Hurmånga bolag har ödmjukheten att inse att det kanske är bättreatt låta dotterbolagen, vars varumärken i de flesta fall redanär solida, utgöra kontaktytan mot kunden? Inte många. Men Aegonär ett sådant bolag. En stor del av företagets amerikanskakunder har ingen aning om att de köper produkterna från ettholländskt bolag. Vi är som Intel inside, säger Kees Storm.Man kan alltså uttrycka det som att Aegon tog till sig mantratfokusering långt innan det blev populärt bland börsbolagen.Fokusering innebär en beredvillighet att sälja ocksåhögpresterande verksamheter om de inte passar in ikoncernorganisationen. I fjol såldes till exempel bostadsbankenFGH.Men ett företag kan inte trettiofaldiga sitt börsvärde baragenom att välja bort riskabla handlingsalternativ. Det gälleratt gasa, så väl som att bromsa. Och gasa har Aegon gjort. Påett tidigt stadium insåg ledningen två saker. För det första atttillväxtpotentialen fanns inom liv och pension och inte isakförsäkring. För det andra att hemmamarknaden, med 15 miljonerinvånare, var för liten.Beslutet blev att expandera internationellt. I USA. Strateginsaknade inte djärvhet och har i så måtto mycket gemensamt medTrygg-Hansas köp av The Home Insurance Company vid ungefär sammatid.

Gjorde rätt i USA

Men medan Trygg gjorde allt fel (köpte ett stort men ruttetbolag med inriktning mot det stagnerandeindustriförsäkringsområdet) förde Aegon sin USA-satsning i hamn.Det berodde dels på att holländarna hade den strategiskainriktningen klar mot det växande liv- och pensionsområdet; delspå att de var försiktiga och inte lade alla ägg i samma korg. Istället för att äga ett enda företag förfogar Aegon i dag överen hel grupp enskilda bolag i en rad delstater. De är allamycket lönsamma och har uramerikanska namn som Monumental Lifeoch Peoples Benefit.USA-nätet, som nästan helt leds av amerikaner, har byggts uppgenom förvärv. De båda senaste skedde 1997, då konglomeratetProvidians försäkringsrörelse köptes för motsvarande 30miljarder kronor och i februari 1999, då Transamerica, medhemvist i San Fransisco, förvärvades för 85 miljarder. I dag ärAegon näst störst inom amerikansk livförsäkring efter ettanPrudential.

Känslig affärsnäsa

Genom storsatsningen på andra sidan Atlanten har Aegon uppnåttflera viktiga saker. För det första har den snabba expansionen -volymtänkande är en nödvändighet i USA – skapat en kritisk massaför hela koncernen som gör att driftskostnaderna som andel avpremierna fallit under flera år. För det andra har Aegon fåtttrovärdighet hos amerikanska investerare. Det senare har varitväl så viktigt för att understödja värderingen. Aktien ärnoterad på New York-börsen.På senare år har Aegon även gått in i andra marknader. Viktigastär Storbritannien, där man äger det välkända livbolaget ScottishEquitable. Verksamhet finns också i Mexiko, Ungern och Spanien.Koncernledningen verkar ha övat upp en god förmåga att hitta,komma över och absorbera förvärvsobjekt. Transamericaköpetväntas ge en positiv resultateffekt på tre procent redan i år.En nyckelfaktor i sammanhanget är Aegons flitiga användning avden egna aktien som sätt att motivera befintliga och blivandeanställda. Ett personaloptionsprogram, som omfattar allakategorier anställda med mer än tre års tjänstetid, har funnitsi bruk ända sedan 1987. Åtskilliga av bolagets 22.000 anställdahar blivit miljonärer. Aegon har alltså bjudit aktieägarna på enangenäm resa. Men det finns frågetecken.

Kursen har kulminerat

Aktiekursen kulminerade i början av januari. Sedan dess har denfallit från som högst 110 euro till omkring 85 euro i dag.Därmed är Aegons börsvärde just nu inte längre högre än detvolymmässigt myc-ket större ING:s. En orsak till kursfalletär antagligen vinsthemtagningar. Menen annan kan vara det senaste USA-förvärvet. Transamerica kostade mycket pengar, vilket tvingatAegon att sänka sitt krav på avkastning i nyinköpta bolag frånelva procent om året till nio procent. Affären innebär också attAegon får in verksamheter som det tidigare sagt sig varaointresserad av (fastigheter, leasing och utlåning).

Fortsatt stark ställning

Har magin kring företaget börjat släppa? Ja, litet grann. För viska komma ihåg att Aegon i viss mån har haft turen med sig.Aegon träffade också precis rätt i tiden med sin amerikanskasatsning. Den skedde samtidigt som fondsparandet i USA fick ettmonumentalt lyft. Ytterligare en gynnsam faktor är att bolagethar haft förmånen att ha en närstående stiftelse som genomförtstödköp när aktiekursen varit i gungning (vilket inte varitofta). Men det förtar inte bedömningen att Aegon är ett synnerligenvälskött bolag. Finanserna är starka liksom företagskulturen.Ledningen har under mer än tio år byggt upp ett solittförtroendekapital på aktiemarknaden. Det ska mycket till för attrucka på det.

Aegon

Verksamhet

Holländskt liv- och pensionsförsäkringsbolag.

VD Kees StormSO Gerard van SchaikAegon, milj euro 1996 1997 1998Premieintäkt, brutto 7579 9532 11550varav Amerika 2009 2946 3732Vinst 913 1287 1634varav Amerika 336 628 907Eget kapital 5121 8227 7934Driftskostnad/premieintäkt, % 20,3 21,6 21,5Antal anställda 19504 21199 21961Börsvärde 13252 23739 61026Försäkringsjättarna

Världens största försäkringsbolag 2 Mars 1999 mätt i börsvärde. Mrd USD.

American International Group (USA) 140Allianz (Tyskland) 72Aegon (Holland) 59Zürich (Schweiz) 53ING (Holland) 51AXA (Frankrike) 44Generali (Italien) 38Allstate (USA) 32Prudential (Storbritannien) 26Skandia # 9# Jämförelseexempel.

Källa: Datastream.

Skandia bättre på sikt

Skandia har faktiskt framtiden för sig i högre grad än Aegon.Historien är den viktigaste orsaken till att Aegons börsvärde(450 miljarder kronor) är fem gånger större än Skandias, trotsatt intäkterna bara är en halv gång större. Det holländskaföretaget har under mer än tio år bedrivit renodling ochpresterat överraskningsfria bokslut och stadig vinsttillväxt.Skandia har däremot sjabblat bort pengar på felsatsningar inomallt från italiensk bilförsäkring till återförsäkringsaffäreroch mörkat allehanda obehagligheter.

Men med Lars-Eric Peterssons tillträde som VD 1997 har det vänt.Förlusthärdarna har avskilts. Genom att sakförsäkringarnaknoppas av i ett separat bolag kan Skandia bli ett renodlat liv-och pensionsbolag. Detta, tillsammans med en notering i NewYork, öppnar på sikt för en högre värdering.Skandia har mycket att ta igen jämfört med Aegon. Men när detgäller framtiden har Skandia snarast ett bättre utgångsläge. Detsvenska företaget har väsentligt bättre tillväxtmöjligheter tackvare sin virtuella organisation, där både fondförvaltning ochdistribution (försäljning till kunderna) sköts av externasamarbetspartners. Skandia behöver inte, som Aegon, för dyrapengar köpa befintliga livförsäkringsbolag som ofta har tungakostnadsstrukturer. Dess koncept kan användas i alla länder ochexpansionen kan ske organiskt, vilket gör att Skandia inte ärberoende av en högt prissatt aktie för att finansiera enförvärvsledd expansion.