”Återhämtningen sedan finanskrisen har gått överraskande långsamt”

Ett Gripen-flygplan är konstruerat på ett sätt som gör det instabilt i luften. Man kan likna det vid en vindflöjel som balanseras åt fel håll. En pilot kan omöjligt utföra balansakten på egen hand, det krävs millisekundsnabba justeringar för att balansen ska upprätthållas. Därför styrs planet av ett datorsystem som tolkar pilotens man­övrar. Det var det här styrsystemet som fallerade när ett Gripen-plan störtade i centrala Stockholm år 1993. Piloten upplevde att planet krängde och försökte motverka rörelserna med sin manuella styrning. Resultatet blev det omvända, att piloten förstärkte de felaktiga rörelserna med haveriet som följd.

Sedan vinden mojnat efter finanskrisen år 2008–2009 har Riksbankens chef Stefan Ingves någorlunda framgångsrikt man­övrerat den svenska ekonomin. Han har hållit den svenska tillväxten uppe, främst genom att hålla kronan lågt värderad, till gagn för den svenska exportindustrin. ­Däremot har inflationsmålet på 2 procent hela tiden legat långt borta.

Ingves och hans fem kolleger i Riksbankens direktion har blivit flitigt kritiserade från olika håll, först för att ha varit för defensiva med alltför små räntesänkningar, sedan för att vara alltför offensiva.

Hittills har centralbankschefen kunnat stå i finansutskottets utfrågningar i riksdagen och försvara den extrema penningpolitiken: ultralåg styrränta och kvantitativa lättnader. Inflationen kryper trots allt uppåt, även om det går så infernaliskt långsamt att Riksbanken gång på gång måste flytta fram prognosen för den tid då målet på en årlig åkning av konsumentpriserna på 2 procent nås. Stefan Ingves balanserar vindflöjeln så gott han kan.

På senare tid har dock nya vindar börjat blåsa upp i omvärlden och frågan är om ­Stefan Ingves och resten av västvärldens penningpolitik är kalibrerad för att upprätthålla balansen.

***

USA:s blivande president Donald Trump har flaggat för en helt ny amerikansk finans- och handelspolitik som väntas innebära skattesänkningar, statliga investeringar och ett steg från frihandel till protektionism. Samma effekt kan det bli av Brexit, Storbritanniens utträde ur EU. Frankrike går åt höger med den nyvalde presidentkandidaten François Fillon och här bubblar även den direkt EU-fientliga högerpopulisten Marine Le Pen. Opec-länderna signalerar minskad oljeproduktion vilket fått oljepriset att stiga.

Kombinationen av handelshinder och stigande energipriser kan ge världsekonomin en rejäl puff åt inflationshållet – samma håll som den amerikanska centralbanken Federal Reserve, Europas ECB och Riksbanken strävar åt. Och med alla krafter riktade åt samma håll kan vindflöjeln slå om överraskande snabbt. Resultatet kan bli snabba ränte­höjningar. Långa marknadsräntor i hela västvärlden har redan börjat stiga sedan Donald Trump vann presidentvalet i USA.

En omvänd penningpolitik med åtstramningar och höjda räntor kan få samma ­effekt som när Gripen-piloten i Stockholm försökte parera planets krängningar, att krängningarna i stället förstärks. I så fall hägrar mardrömsscenariot från 1970-talet: stagflation. Det innebär att inflationen stiger samtidigt som konjunkturen viker ned och arbetslösheten ökar.

Det kanske kan tyckas överdrivet att varna för stagflation i ett läge där bristen på inflationen är ett stort problem. Men det är just vad allt fler internationella analytiker gör sedan Donald Trump vunnit valet, bland annat vid investmentbankerna Goldman Sachs, Citi och HSBC.

Resonemangen utgår ifrån att inflationen börjar i USA där Donald Trump nu väntas försöka genomdriva stora skattesänkningar och investeringsprogram i bland annat ­infrastruktur. Han tänker sätta fart på hjulen, kosta vad det kosta vill. Paralleller dras till Ronald Reagans första år som president under början av 1980-talet.

Donald Trump tänker alltså återinföra finanspolitiken som verktyg för konjunkturstimulans sedan penningpolitiken har nått vägs ände.

Statliga stimulanser kan öka resursutnyttjandet till en nivå där det blir brist på ledig ­arbetskraft, vilket gör att lönerna börjar stiga. Och då kommer inflationen. Trump räknar med den så kallade multiplikator­effekten som innebär att statliga investeringar ska generera ännu större privata investeringar. Det får, enligt teorin, fart på tillväxten och i så fall kan inflationen bli hanterbar. En måttlig inflation är efterlängtad eftersom det urholkar skulderna, såväl statliga som privata. Om tillväxt och inflation går hand i hand fortsätter realräntan (marknadsräntan minus inflationen) att vara låg.

Men handelshinder minskar amerikanernas konsumtion och höjer priserna på importerade varor. Om tillväxten inte samtidigt tar fart är det ett stagflationsscenario. Då blir företag och privatpersoner fattigare samtidigt som priserna stiger.

Goldman Sachs ekonomer har gjort flera scenarier grundade på vad Donald Trump har sagt hittills. Ett scenario utgår från att Trump fullt ut genomför allt, ett utgår från stimulansdelen och ett utgår från sidan med handelshinder och minskad invandring (vilket skapar arbetskraftsbrist, lönehöjningar och inflation).

Investmentbanken visar i diagram att scenariot med enbart stimulanser ger en positiv effekt på BNP-tillväxten. Effekten är dock så kortvarig att kurvan vänder nedåt redan under år 2018. Sedan minskar tillväxten samtidigt som inflationen stiger. I scenariot att Donald Trump genomför allt han sagt blir den tillväxteffekten så liten och kort att den är försumbar, för att sedan leda till fallande tillväxt och ökad arbetslöshet i flera år framöver, samtidigt som inflationen stiger från dag ett.

Hittills har världens aktiemarknader gått upp på utsikterna till Trumps stimulans­paket. Den främsta orsaken är att inflationen börjat betraktas som passé, långsiktigt och strukturellt. Inga räntesänkningar i världen har ju lyckats få fart på prisökningarna. Och megatrenderna som pressar ned inflationen är många:

Teknikutveckling. Elektronik har fallit i pris med 10 procent per år sedan millennieskiftet. Högre kvalitet, prestanda och allmänna produktförbättringar fungerar inte längre som ett motiv att höja priset.

Digitalisering och e-handel. Allt fler konsumenter handlar på nätet där varorna är billigare än i butik eftersom e-handeln inte har samma kostnader för butikshyror och personal. Det sätter press på inflationen. Svensk Handels chefsekonom Jonas Arnberg vittnar om detta:

– Det finns i dag 500 europeiska e-handelsföretag som är momsregistrerade i Sverige för att sälja till svenska konsumenter. År 2010 fanns inte ett enda. Den internationella konkurrensen gör att svenska handelsföretag inte kan höja priserna. Det blir tvärtom allt vanligare med reakampanjer, säger han.

Globalisering. I tredje världen och Kina har den tekniska kompetensen lyfts vilket inneburit att dessa länder har kunnat ta sig an produktion av alltmer avancerade produkter. Därmed har en arbetskraftsarmé på 1 miljard människor kommit in på världsmarknaden. Denna arbetskraft konkurrerar med låga löner, vilket försvårar inflations­drivande löneökningar i väst.

Japanfenomenet. Japan har varken haft inflation eller tillväxt att tala om på 20 år. Orsakerna debatteras bland nationalekonomer. I korta drag är Japanfenomenet att ekonomin drabbades av en kris i början av 1990-talet. Landets centralbank Bank of ­Japan drog snabbt ned räntan för att stimulera ekonomin, men det hjälpte inte. Japan hade redan då en mycket hög statsskuld, ­vilket gjorde regeringen oförmögen att stimulera via finanspolitiken. Företag och hushåll har valt att spara i stället för att investera och konsumera. En av orsakerna till allt detta tros vara att befolkningen i arbetsför ålder minskar vilket gör att landet helt enkelt inte orkar växa mer.

Mattias Sundling, strateg på Danske Bank, anser att hela västvärlden kommit farligt nära samma fenomen.

– Efter finanskrisen 2009 har återhämtningen i USA och Europa gått överraskande långsamt. Räntesänkningar har inte hjälpt, kapacitetsutnyttjandet har varit lågt. Även produktiviteten har ökat mindre än väntat på grund av för lite investeringar. Demografiskt blir det allt färre i arbetsför ålder som ska försörja en åldrande befolkning. Det går inte att komma ifrån att det liknar Japan, ­säger han.

Det här är en nedkortad version av reportaget Mörker i ljusetDen efterlängtade inflationen ser ut att vara på väg. Men nu varnar ekonomer för att det kan gå både fort och fel..