Att ta rätt sorts risk

Den här veckan sätter mer än 100.000 svenskar allt på ett kort. De hoppas nu att Telias aktiekurs ska stiga rejält. Men den nya folkaktien är inte tryggare än andra enskilda aktier.

Näringsminister Björn Rosengren har framgångsrikt manat svenska folket att placera i Telia. När teckningstiden gick ut för en vecka sedan hade drygt 600.000 köporder lämnats in. Samtidigt har över 100.000 nya VPC-konton öppnats. Sannolikt har nu ett stort antal människor bara en aktie, Telia, i sin portfölj, vilket skvallrar om oroväc-kande dålig riskspridning i den mån spararna inte redan har ett fondsparande.

Spararna tar alltså risker. Vad menas då med risker? En enkel definition är att risk är osäkerhet om vilket värde investeringen kommer att ha i framtiden. Ju mer värdet svänger, desto mer riskabel är investeringen. En portfölj med aktier minskar svängningarna och därmed risken, eftersom de enskilda aktiernas kursrörelser delvis tar ut varandra (lättast ordnar man detta med ett fondsparande). Om Teliainnehavet blir en del av en portfölj med svenska aktier minskar man alltså effekten av de företagsspecifika riskerna.

Ett tydligt exempel på att risken ökar ju färre värdepapper man har i sin portfölj är att svenska indexfonder, som i de flesta fall speglar OMX-index (d.v.s. Stockholmsbörsens 30 mest omsatta aktier), har en högre risk än vanliga Sverigefonder. Förutom att de vanliga Sverigefonderna oftast har fler innehav, omfattas de även av 10-procents regeln och får därför inte placera mer än 10 procent av förmögenheten i en aktie. Av den anledning har många Sverigefonder en lägre risk än Affärsvärldens generalindex.

Allt globalare börs

Men att bara investera i en Sverigefond ger heller inte en tillfredsställande riskspridning på grund av den marknadsspecifika risken. Svenska aktier påverkas av exempelvis riksbankens höjningar av styrräntan eller av regeringens skattepolitik oavsett om de är verksamma inom skogsindustrin eller är IT-konsulter.

Men den marknadsspecifika risken har minskat i betydelse i takt med att gränserna suddats ut på de finansiella marknaderna. Den tekniktunga Stockholmsbörsen följer exempelvis amerikanska Nasdaq. Nästan halva Stockholmsbörsen ägs av utländska investerare, vilket är en följd av att analytikerna världen över i allt större utsträckning placerar i globala branscher snarare än nationella börser. Det gör i sin tur att åtminstone västvärldens börser är väl genomlysta och att skillnader i värderingar av exempelvis läkemedelsbolag i olika länder inte längre existerar.

Samma krav

En mer global aktiemarknad gör samtidigt att avkastningskravet och därmed den förväntade avkastningen är ungefär den samma världen över. Mot den bakgrunden är det mest rationellt att köpa en bred

aktiefond, exempelvis en Europa- eller en globalfond, eftersom man då får högst förvänt-ad avkastning per riskenhet. Detta trots att det då för svenska investerare uppstår en valutarisk.

Risken varierar

Ett nyckeltal som mäter den totala risken (d.v.s. företags-, marknads- och valutarisk) i en investering är volatiliteten. Tabellen härintill (se nr 24/2000 av den tryckta tidningen sid 61) visar en jämförelse av volatiliteten för ett antal fondkategorier. Risken varierar mellan noll procentenheter för korta räntefonder till 73 för de mest riskabla Rysslands- och IT-fonderna.

Sverigefonder har i genomsnitt en volatilitet på 25 procentenheter och de svenska indexfonderna, som nämndes ovan, har i genomsnitt höga 32. Breda globalfonder har i snitt 19. I blandfonderna, som innehåller lika delar svenska aktier, utländska aktier och räntebärande, krymper volatiliteten till 16.

Med hjälp av volatiliteten och ett antagande om att avkastningen är normalfördelad kan man göra vissa statistiska beräkningar. Exempelvis att en volatilitet på 19 (som för en globalfond) och en förväntad avkastning på 10 procent betyder att resultatet två år av tre kommer att ligga mellan -9 procent och +29 procent.

Sprid risken

Motsvarande antaganden för en IT-fond, som i genomsnitt har 48 i volatilitet, betyder att resultatet med 67 procents sannolikhet kommer att hamna i intervallet -38 till +58 procent.

Enligt resonemanget med en global aktiemarknad är det alltså möjligt att räkna med samma avkastningskrav trots att risken i investeringarna varierar. Genom att sprida riskerna får man alltså framför allt en jämnare värdeutveckling.

Räntefonder ger lägst risk. Utländska räntefonder kan i undantagsfall ge hög risk på grund av valutarisken. Allra lägst risk ger placeringar i korta räntefonder och är närmast att jämföra med ett vanligt bankkonto. Den låga risken beror på att löptiderna på värdepapperen är kortare än ett år. Även om räntorna stiger en procent-enhet så kommer en kort räntefond därför att falla med mindre än en procentenhet, och redan inom ett år är förlusten återhämtad.

Skillnader i stil

Nyckeltalet volatilitet visar förutom skillnaderna i risk på olika marknader även skillnader i stil mellan olika förvaltare när de väljer aktier. Somliga förvaltare föredrar solida företag i mogna branscher, medan andra chansar på tillväxtföretag i framtidsbranscher. Jämför risken i läkemedels- respektive IT-fonder.

Samtidigt är skillnaden mellan minst och den mest riskabla IT-fonden 35 procentenheter. I blandfonderna visar skillnaden i volatilitet framförallt hur stor andel räntebärande papper fonden har.

Slutsatsen är alltså att det är viktigt att studera förvaltarnas risktagande när man ska välja en fond.