Dags att banta USA

Det är lätt att hålla med om att utvecklingen i den amerikanskaekonomin har varit imponerande under 1990-talet. Det är mycketmöjligt att det åtminstone delvis beror på att man har kommit ini en ny era med snabbare produktivitetstillväxt. Men även om mantror på det är det uppenbart att de senaste årens utvecklinginte är hållbar i längden.Tron på en ny era har motiverat allt högre börskurser som i sintur har gjort hushållen allt förmögnare. Därför har de vågat draner sparandet till historiskt låga nivåer.Men inte ens i en ny era kan sparandet bli hur lågt som helst.Förr eller senare måste hushållen anpassakonsumtionen till inkomsterna. Om det dessutom visar sig atttron på en ny era har varit överdriven är risken stor att denlånga högkonjunkturen inte slutar i den fina mjuklandning sommånga fortfarande tror på.Mot den bakgrunden är förra veckans börsnedgång allt annat änförvånande. Som Affärsvärlden skrev i slutet av augusti blinkaralla varningslampor i den amerikanska ekonomin, och om börsen nuskulle vända uppåt med förnyad styrka finns det ingen anledningatt blåsa faran över. Tvärtom så innebär fortsatt hög tillväxt,som eldas på av stigande börskurser, att risken för en djuparenedgång längre fram ökar.

Jobbar allt mer

Produktivitetsökningarna förklarar ju bara en del av de senasteårens höga tillväxt. Ett minst lika viktigt skäl är attsysselsättningen har ökat så kraftigt. Inte nog med attamerikanarna har ökat produktionen per timme, dessutom har dejobbat allt mer under 1990-talet.Arbetslösheten har fallit till den lägsta nivån på trettio åroch arbetskraftsreserverna börjar nu rimligtvis bli uttömda. Attarbetslösheten kan falla så lågt utan att inflationen tar fartär förstås ett styrketecken i sig, det är bra att kunna hålla enhög andel av befolkningen sysselsatt utan att inflationen tarfart, men det finns ju en nedre gräns när det helt enkelt intefinns fler att anställa.

Oroande parallell

Dessutom har både hushåll och företag ökat sin skuldsättningallt mer. Det är helt normalt att skuldsättningen ökar i enhögkonjunktur, men den här gången har det gått ovanligt långt.Hushållens sparkvot, som i decennier har pendlat mellan fem ochtio procent, låg i augusti i år på -1,8 procent. Den privatasektorns underskott syns också i det snabbt växande underskottetmot utlandet. Underskottet i bytesbalansen motsvarar mellan treoch fyra procent av BNP och det är ungefär lika stort som närdet var som störst under 1980-talet.

Oroande trend

Även om det finns många exempel på att ett land kan leva medunderskott mot utlandet under lång tid så är trenden oroande.Att börsraset 1987 utlöstes av ett oväntat stort underskott ihandelsbalansen är en obehaglig parallell till dagensutveckling. Att det i denna situation, med rekordlåg arbetslöshet ochefter åtta år av högkonjunktur, blir så starka reaktioner på att detkommer signaler om att inflationen är på väg uppåt tyder på attförväntningarna på den amerikanska ekonomin verkligen har blivitorealistiska.