De nya krisländerna

De två utvecklingsländerna Argentina och Turkiet brottas med svåra finanskriser. Men till skillnad från de dominoeffekter som blev följden av krisen i Västeuropa i början på 1990-talet kan de här kriserna komma att isoleras.

Turkiet genomlider annars en kris som inte är helt olik den som Sverige hade hösten 1992. Det handlar om att gå från hög inflation till låg och därefter från hög ränta till lägre. Dagslåneräntorna har varit uppe och nosat på 1.700 procent den senaste veckan. Kurserna på Ankarabörsen har mer än halverats och IMF-delegationerna avlöser förstås varandra. En bankman har skjutits i vredesmod av en börsinvesterare och löntagare från offentliga sektorn demonstrerar i huvudstaden mot nedskärningar och lönekontroll. Politikerna är utsatta för stor press.

I tre decennier har Turkiet varit en höginflationsekonomi med politiker som finansierat stora underskott i budgeten med banklån. Över 80 banker har levt gott på denna hantering. För ekonomin i övrigt har det gått sämre.

Stampar i standard

Turkiet har stått och stampat i standardligan på en nivå ungefär två tredjedelar lägre än genomsnittet i EU. Ungefär hälften av de arbetsföra har jobb och inkomstskillnaderna är mycket stora.

Att bryta den här typen av tillstånd är oerhört svårt och de mediciner som IMF ordinerat, budgetbalans, stabil valuta och privatiseringar, kommer att ge svåra biverkningar i bankväsendet och därefter i hela det ekonomiska systemet.

Minskar korruption

Läget har blivit akut sedan regeringen slutat med likviditetsstöd till bankerna och på några håll gått in för att stävja korruption och vanskötsel.Det som talar för att hästkuren kan genomföras och leda till ett lyckligt slut är den känsla som finns inte bara hos politikerna att Turkiet har en framtid i den europeiska gemenskapen. Två partier som tidigare har varit bittra fiender har enats om en modernisering.

Den politiske veteranen och premiärministern Bülent Ecevit tolkade nog stämningarna rätt när han i våras kommenterade fotbollslaget Galatasarays seger i UEFA-kuppen med orden: “Om vi kan använda samma disciplin och samma anpassningsförmåga som Galatasaray kommer alla dörrar till Europa att öppnas förr eller senare.”

Den närmaste tiden kommer Turkiets politiker att spela sin hittills tuffaste match, men oavsett utgången så är risken liten för att finanskrisen får spridningseffekter utanför landet.

Knuten till dollarn

På andra sidan Atlanten står även Argentina, Latinamerikas mest skuldtyngda land, mitt i en finanskris. Landet har sedan det för tio år sedan knöt peson till dollarn lyckats undvika riktigt stora svackor, men sedan en månad tillbaka vacklar landets finanser betänkligt. Nu står argentinarna inför en situation där de kanske måste inställa betalningarna för sina utlandsskulder.

En av anledningarna till Argentinas kris är att peson följer den starka amerikanska dollarn utan att tillnärmelsevis ha en motsvarande tillväxt. Följden av den låga tillväxten har blivit att de utländska investeringarna uteblir, samtidigt som landets exportprodukter, främst jordbruksprodukter, blivit allt dyrare. Arbetslösheten är 16 procent.

IMF står berett med ett räddningspaket motsvarande cirka 20-30 miljarder dollar för att Argentina ska klara att betala sina gamla lån, men det kräver att president Fernando de la Rua får igenom ett smärtsamt sparpaket och att han klarar att hålla samman det bräckliga fredstillstånd han nått med peronisterna.

Sparpaketet innebär bland annat att de federala bidragen till provinserna fryses under fem år – en lång tid för en befolkning som i allt högre utsträckning lever i fattigdom. Två av de största fackförbunden har redan protesterat genom att genomföra en 36 timmar lång generalstrejk. Parlamentets underhus sade i förra veckan ja till ett modifierat sparpaket, och senaten förväntas nu ta ställning i veckan.

Utvecklingen i Argentina kan i värsta fall bli ödesdiger för framför allt Brasilien, som i värsta fall skulle kunna dras med i ett argentinskt fall efter att äntligen ha fått bukt med de senaste årens hyperinflation.