Den märkliga striden om arbetstiden

Socialdemokraterna lovar korta årsarbetstiden genom att ge oss fem nya semesterdagar som vi själva kan bestämma över. Dessutom ska vi få förfoga över en av de semesterveckor vi redan har. Därmed har LO fått ett köttben av partiet; en sådan reform var precis vad kongressen nyligen ville ha. Men att ändra semesterlagen istället för att korta normarbetstiden har motståndare, främst bland vänsterkvinnor. Det är lågutbildade kvinnor som är mest angelägna om en kortare arbetsdag, medan män och höginkomsttagare gärna tar ut ledighet som hela dagar eller längre semester.

Vänsterpartiet och miljöpartiet, som krävt sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka i många år, kördes över.

Hur det går i riksdagen återstår att se. Det finns en rädsla hos stödpartierna att en femdagarsreform för lång tid kan blockera den dagliga arbetstidförkortning, som båda strävar efter. Därför kan det bli frågan som får det redan ansträngda regeringssamarbetet att spricka.

Socialdemokraterna inser att det är svårt att korta arbetstiden när ekonomin går för högtryck, men vill hålla sig väl med LO och döda frågan inför nästa val.

Men det är långt ifrån alla fackligt anslutna som skulle välja kortare arbetstid före högre lön. Pappers-Arbio-avtalet 1998 visade att fördelningen var jämn mellan de LO-arbetare som ville utnyttja löneutrymmet för högre lön, kortare arbetstid, eller lägre pensionsålder.

Många TCO-tjänstemän tycker att arbetstiden betyder mindre än inflytande och flexibilitet – det visar en stor undersökning från i våras. Sju av tio tjänstemän är nöjda med sin arbetstid, men vill gärna ha mer flexibilitet och mindre obetald övertid. För smärtgränsen är nära.Sex av tio tjänstemän skulle vilja behålla lönen men korta arbetstiden med tio procent hellre än fortsätta jobba samma tid men få tio procent mer i lön.

Bland akademikerförbunden vill Civilingenjörsförbundet få ner den faktiskt arbetade tiden till 50 timmar i veckan. “Låt den ordinarie arbetstiden variera med svängningarna, men ge individerna ett större inflytande över hur och när de ska arbeta”, säger Roger Mörtvik, mannen bakom TCO:s arbetstidsförlag. Det innebär 12 veckor av flexibel arbetstid samtidigt som den genomsnittliga veckoarbetstiden kortas till 37,5 timmar.

Hellre arbeta mer

Kommunal, det största LO-förbundet, har många medlemmar som vill ha rätten att arbeta mer. “Två tredjedelar av dem som arbetar deltid skulle vilja arbeta mer. Men andelen sjunker markant om det ställer krav på flexibilitet, exempelvis att ett vårdbiträde ska jobba på en annan avdelning.”, säger ombudsmannen Jan Sjölin, som anser att frågan om arbetstid är viktig men inte viktigast.

Det är alltså långt ifrån klart att väljarkåren vill ta ut löneutrymme som kortad arbetstid. Därför framstår det som märkligt att regeringen bortser från väljarkårens vitt skilda preferenser.

Exemplet Peak

Det är inte alla förunnat att jobba på ett företag som det lilla IT-företaget Peak Six. Där är sex timmars arbetsdag regel, för att bidra till kreativitet och produktivitet. Enligt VD Jörgen Lerjestad blir sjuknärvaron lägre och produktiviteten högre eftersom anställda inte sitter av tid. Men att arbetstiden har någon koppling till de anställdas hälsa är inte självklart. I stället handlar det om grad av flexibilitet och inflytande, hur organisationen leds, arbetstidens förläggning. I en tid då tempot i arbetslivet har höjts är det inte så enkelt att stressen minskar om arbetstiden kortas, snarare tvärtom.

Arbetsgivarsidan är förstås mot arbetstidsförkortning: “Vi kommer aldrig ifrån att de som arbetar kommer att betala till slut. Det är helt rätt att man kan ta ut en del av löneutrymmet i ledig tid, men någon måste betala”, säger Jan Herin, chefekonom på SAF.

Måste arbetsgivarna välja bland förslagen, föredrar de LO-förslaget. Tolv minuter om dagen är ju inte så mycket att bråka om.