Den svenska modellen

Störst, bäst och vackrast – det är det som gäller när de svenska licenserna för nästa generations mobiltelefoni, UMTS, ska delas ut. Många känner sig manade och hittills har ett tiotal intressenter sagt att de vill vara med och slåss om en licens.

Sverige skiljer sig från många andra länder i Europa genom att tillstånden delas ut i stort sett gratis. Eftersom endast fyra licenser kommer att fördelas går de till de sökanden som kan garantera så snabb och stor spridning i Sverige som möjligt, en så kallad “skönhetstävling”.

En alternativ modell vore att auktionera ut tillstånden till högstbjudande, som har gjorts i Tyskland och Storbritannien. Budgivningen i Tyskland

slutade på astronomiska 426 miljarder kronor eller mer än fem tusen kronor för varje invånare.

Skatt i förskott

Det mesta talar för att Sverige valt en bra modell. Auktionsmodellen kan ses som en saftig skatt på nästa generations mobiltelefoni, som dessutom ska betalas i förskott. Flera studier pekar på att de höga licensavgifterna dels kommer att resultera i högre pris till konsumenterna; dels i långsammare utveckling av både marknader och teknik.

Enligt en rapport från UMTS Forum, en sammanslutning av intressenter inom UMTS (Universal Mobile Telecommunication System), blir de negativa effekterna särskilt tydliga om avgifterna börjar överstiga 450 kronor per invånare, en nivå som alltså redan överskridits tiofalt i Tyskland.

Den här synen delas av Post- och Telestyrelsen (PTS) som har att utvärdera ansökningarna och besluta om vem som får licens att bygga och driva de UMTS-nät som ska ge användarna tillgång till mobil datakommunikation och multimedia vid sidan om vanlig telefoni.

Utbyggnadstakten kommer att bli hög oavsett vilken teknik som användes vid utdelningen av licenser. Om operatören betalt en hög licensavgift vill denne snabbt få igång sitt nät för att generera ett kassaflöde. I fallet med skönhetstävlingen har operatören lovat att bygga ut snabbt och riskerar att bli av med licensen om man inte håller planen. I båda fallen gynnas leverantörerna av utrustning som Ericsson, Nokia, Lucent och Motorola.

I de länder som valt auktionsmodellen ska avgiften betalas med en gång och innebär en stor finansiell påfrestning för de konsortier som sedan ska bygga upp näten.

I USA lämnade auktionerna av de så kallade C-banden för några år sedan ett par kollapsade konsortier bakom sig. Där räckte helt enkelt inte marknaden till för att betala för både licensavgift och nätutbyggnad och både marknadsutveckling och konkurrens blev lidande.

IT-nation

För Sverige som IT-nation är det bra att vi undviker auktionsförfarandet eftersom skönhetstävlingen driver på en snabb geografisk expansion i kombination med förhållandevis låga priser till konsument. Med tanke på den allmänna IT-mognaden kan Sverige och övriga Norden kan mycket väl bli föregångare även vad gäller nästa generations trådlösa kommunikation. Företeelser som fast pris på mobiltelefoni kan bli verklighet från start.

För att avsaknaden av avgifter verkligen fullt ut ska resultera i lägre priser måste PTS jaga operatörerna med blåslampa för att se till att de inte utnyttjar sin oligopolställning. Här lämnar dagens prisnivå för GSM-tjänster en hel del övrigt att önska. Men PTS har emellertid blivit mer aggressiva under senare tid.

En fördel med auktionsförfarandet är att det i vissa fall troligen leder till en mer effektiv utbyggnad genom att täckningen begränsas till de områden där det är kommersiellt försvarbart. I det svenska fallet kan glesbygdsområden få en installerad kapacitet som vida överstiger behovet.

Dyrare i Sverige

Det svenska beslutet att avstå från licensavgifter kompenserar i viss mån också ett av Sveriges handikapp i sammanhanget, att vi bor i ett stort land med få invånare. Enligt branschexperter skulle ett UMTS-nät som täcker hela Sverige och har kapacitet att leverera taltelefoni samt internetaccess med en hastighet som dagens snabbare ISDN (128 kb/s) till en fjärdedel av befolkningen, bara kosta fyra gånger mer i Frankrike än i Sverige. Frankrike är geografiskt lika stort som Sverige. Kostnaden per kund skulle i ett sådant fall bli nästan 75 procent högre i Sverige än i Frankrike.

Ett auktionsförfarande kan också få den negativa konsekvensen att fler licenser dröjer längre än nödvändigt. En säljare som plockat operatörerna på tiotals miljarder kronor kanske tvekar inför att dela ut lika många till, speciellt om lönsamheten visat sig dålig. Det hämmar i så fall konkurrensen.

Det blir nämligen fler licenser framöver. I maj bestämdes att frekvensområdet 2500 till 2690 megahertz också ska användas till UMTS. Det kommer att fördubbla utrymmet men först från år 2005 eller något senare. Poängen är dock att antalet licenser om fem år kan vara åtta istället för fyra.

Plats på taken

Vilka får då tillstånden att bygga UMTS-nät i Sverige? Någon given vinnare finns inte, men de tre GSM-operatörerna idag, Telia, Netcom och Europolitan har ett visst försprång eftersom de kan placera den nya UMTS-utrustningen bredvid sin befintliga GSM-utrustning. Genom att utnyttja existerande kontrakt för hyra av hustak och dylikt kan täckningen byggas ut snabbare. Enligt teleoperatörerna är just tillgången på bra ställen att placera basstationer en av flaskhalsarna vid nätutbyggnad.

Bland övriga intressenter är det rätt jämnt skägg men en del bedömare Affärsvärlden talat med framhåller kombinationen Orange/Skanska/Bredbandsbolaget/Schibsted som särskilt vass. Men ansökningstiden går ut först 1 september och fler konstellationer, bland annat med Deutsche Telekom, är att vänta.

PTS gör en prövning av alla ansökningar i två steg. I den första fasen kommer PTS bland annat att bedöma operatörernas finansiella kapacitet, tekniska planer, affärs-, marknads- och investeringsplaner samt deras sakkunskap på mobilkommunikationsområdet.

I fas två sker en fördjupad prövning där utbyggnaden av näten står i fokus. Syftet är att ge tillstånd till de operatörer som kan ge UMTS-näten så snabb och stor spridning i Sverige som möjligt. Tillstånden kommer att delas ut i slutet av november.