Doro: Dollarpress och löftesbrott

Inget är så förödande för ett börsföretag som att svika löften och sparka ut sin VD. Än värre blir det förstås när ett bolag gör som Doro: presenterar två vinstvarningar på kort tid och sedan avskedar den VD som grundade firman 1975. Då befarar marknaden att något är mycket sjukt. “Vi genomförde ett besparingsprogram men uppenbarligen tyckte styrelsen, och huvudägaren (industrimannen Rune Andersson) att det skulle gå fortare”, konstaterar grundaren Claes Bühler två veckor efter att han fått gå.

Bästa av världar

Doro borde annars befinna sig i den bästa av världar: konsumtionen i Sverige är rekordstor och över hälften av bolagets försäljning går direkt till konsumenter. Här i Sverige är Doro stora på telefoner, telefonsvarare och trådlösa telefoner (inte mobiltelefoner) – prylar som säljer som aldrig förr.

Men Doro har dåliga tider. Bolaget har fastnat i en rävsax av valutapress, problem i Frankrike och Storbritannien och den brist på komponenter som i dag påverkar all telekomindustri.

Bristen på delar drabbar Doro dubbelt. Komponentpriserna drivs upp, samtidigt som bristen på telefondelar, främst minneskretsar och processorer, har minskat försäljningen. Detta medför i sin tur att Doro tappat marknadsandelar inom trådlösa telefoner. Vinnare är tillverkare med starkare varumärken, som Siemens och Philips, det vill säga företag som har egen kretskortstillverkning.

Försäljningen minskade med 12 procent mellan första och andra kvartalet. Förlusten under andra kvartalet slutade på sju miljoner kronor. Något slut på komponentbristen finns just nu inte i sikte. Bolagets tillförordnade VD, Ingvar Karlsson, konstaterar att bristen i vart fall håller i sig en bit in på år 2001.

Stark dollar

Därtill drabbades bolaget av den starka dollarn. Det mesta som bolaget köper betalas i dollar, för närvarande i en årstakt på 125 miljoner dollar. Årets dollaruppgång betyder att kostnaderna för Doro ökar med cirka 120 miljoner kronor, dubbelt så mycket som förra årets vinst. Att vältra alla kostnader vidare till återförsäljare och slutkonsumenter har visat sig vara omöjligt i en bransch som vant sig vid årliga prisfall.

Innevarande år är förlorat. Affärsvärlden räknar tills vidare med en nollvinst under fjärde kvartalet och därmed en förlust för året på tio miljoner kronor. “Engångskostnader” kan öka siffran ytterligare.

Nu väntar ett långvarigt trist gnetande för den nye VD:n som enligt planerna ska utses före jul. Personalminskningarna tilltar och bolaget tvingas till reträtt på några marknader, kanske genom försäljning av dotterbolag på problemmarknader, som i Frankrike.

För Doro kommer genomklappningen vid en olycklig tidpunkt. Bolaget höll för ett år sedan sin första kapitalmarknadsdag och har sedan dess gjort intensiv reklam för aktien. Målet var bland annat att få in institutionella ägare, som fram till dess i stort sett hade saknats i Doro. PR-kampanjen gav resultat. Aktien steg till rekordnivåer, 135 kronor i mars i år, och lockade under våren in fyra stora fondföretag, SEB, Banco, AMF och Länsförsäkringar Wasa, som ägare till sammanlagt cirka 14 procent av bolaget. När kursen nu är 70 procent lägre håller de fondansvariga sig nog för skratt.

För litet

Doro skulle, enligt de planer som presenterades för tre till fyra år sedan, växa i Europa genom uppköp. Bolaget skulle expandera inom närliggande områden där lönsamheten är bättre, främst företagsväxlar med inslag av konsultverksamhet, som är segment där marknaden växer snabbare än inom den mogna teleproduktmarknaden.

Men beroendet av konsumentprodukterna är minst lika stort som tidigare. Företaget har köpt verksamheter och är därför fyra gånger större men har fortfarande sin största försäljning (80 procent) inom konsumentnära produkter.

När det inte går att få lönsamhet under en högkonjunktur, som i Europa just nu, finns det alltid risk för att det går ännu sämre när konjunkturen viker.