En jätte förbereder sig

Det är bråda dagar hos kungens granne. Mittemot Slottet, på Skeppsbron 2 sitter Lennart Nilsson, VD för 1-3 AP-fonden och förbereder en smärre revolution.

“Den nya inriktningen, med internationella placeringar och en högre andel aktier, innebär en nytändning för alla här i huset. Sedan den nya styrelsen tillträdde den första maj har det varit full fart”, säger Lennart Nilsson. Precis som kungarna på andra sidan gatan, har han fått se sitt kungadöme krympa med tiden.

Innan regering och riksdag beslutade sig för att ta hand om 250 av 1-3 AP-fondens miljarder var den en stor förvaltare, med tillgångar värda cirka 600 miljarder kronor. En jätte!

Mer utländskt

Från att ha lett en tråkig, långsam förvaltning med huvuddelen av tillgångarna i svenska räntepapper ska Lennart Nilsson börja placera en betydande andel i aktier och utländska värdepapper. Förra året var avkastningen i den obligationstunga portföljen ynka 0,6 procent medan den aktie-inriktade fjärde AP-fonden redovisade en värdetillväxt på 67,4 procent efter ett guldår på börsen.

Även om utfallet ett enstaka år inte betyder så mycket i det långa loppet, är de friare reglerna ändå något man ser på med tillförsikt. Visserligen kommer fonden att gå miste om vissa stordriftsfördelar i kapitalförvaltningen, men det är smällar man får ta.

Inledningsvis kommer de fyra fonderna att starta med samma förutsättningar, och med enkel baklängesmatematik kommer man fram till att andelen aktier kommer att vara cirka 30 procent i början. Med tiden kommer aktieinnehaven att bli större.

“Visst är det troligt att innehavet av utländska aktier kommer att öka. Det är upp till varje styrelse att bestämma hur den optimala portföljen ser ut, och det är ingen självklarhet att det är svenska aktier”, säger Lennart Nilsson.

Till att börja med får endast tio procent av tillgångarna vara exponerade mot valutarisk. För varje år ökar utrymmet med fem procentenheter för att så småningom bli 40 procent. Skälet är bland annat att undvika oönskade kronrörelser. Men det är ändå fritt fram att köpa utländska värdepapper.

“Rent formellt innebär det att vi skulle kunna placera alla våra tillgångar i utlandet, så länge vi skyddar oss mot valutarisken. Rent teoretiskt skulle vi kunna byta ut hela rasket mot utländska tillgångar, men det är förstås inte något som kommer att hända”, säger Lennart Nilsson, och tillägger att det kommer att bli tal om en ganska stor förändring.

“Vi kommer att försöka gå försiktigt tillväga så att det inte blir några överraskningar för marknaden. Med så stora belopp är det givet att det får vissa effekter på de finansiella marknaderna. Vi lägger ned stor möda på att försöka hitta den optimala portföljen. Den ska spegla vår skuldsida, vårt åtagande mot pensionstagarna på lång sikt”, säger han.

Eftersom de fyra buffertfondernas skuldsidor alla består av ett åtagande gentemot pensionärerna, borde de fyra fonderna välja att hålla snarlika portföljer. Att styrelserna fått svängrum att välja inriktning efter eget huvud är långt ifrån självklart och det svenska upplägget skapar redan nu stort intresse hos andra länder som ännu inte har tagit itu med sina vacklande pensionssystem. Medan andra länder i Europa blickar mot Sverige, har AP-fondernas förvaltare nyfiket följt hur våra grannar i Norge arbetar.

“Medan den norska regeringen har bestämt hur och var i världen oljefondens pengar ska placeras, har svenska regeringen överlåtit detta ställningstagande till styrelserna”, säger Lennart Nilsson.

Inga filbyten

Det faktum att fyra fonder med likadana förutsättningar skapats innebär således inte att placeringsinriktningen behöver bli identisk. Inom överskådlig period är det inte heller meningen att pengar ska flyttas från den sämsta till den bästa fonden, efter jämförelser av riskjusterad avkastning.

“Det kan framstå lite märkligt att man låter bygga en motorväg med fyra filer där filbyten inte är tillåtna. Därtill kommer en konkurrenssituation som uppmuntrar till ett mer kortsiktigt tänkande. En placering som ger god avkastning på kort sikt, ger inte nödvändigtvis en bra placering på lång sikt”, kommenterar Leif Vindevåg, ekonom på Om.

“Vi får verkligen hoppas att långsiktigheten, som är A och O i pensionsförvaltning, inte försvinner. Kortare jämförelse-perioder än fem år är inte meningsfulla. Men uppriktigt sagt tror jag att styrelserna besitter sådan kompetens att de kan bortse från den press som kommer att uppstå efter kortsiktiga jämförelser”, säger Lennart Nilsson, som spår att finansdepartementet kommer att följa utvecklingen noga. De fyra fonderna lär få hållas. På sin höjd kommer man att ge en fingervisning om resultatet inte är tillfredsställande efter några år.

Det breda upplägget ställer också stora krav på förvaltarna.

“Vi kommer att vara rädda om den kompetens vi har på ränteområdet. Men sedan är det givet att vi kommer att handla upp aktieförvaltning externt. Det kommer att bli en vanlig upphandling under hösten”, säger Lennart Nilsson. Han anser att det är rimligt att erbjuda förvaltare marknadsmässiga villkor, om det blir aktuellt att rekrytera förvaltarkompetens på aktieområdet.

Till hösten kommer en rad frågetecken att skingras, lovar Lennart Nilsson. Portföljsammansättning och ägarpolicy ska läggas fast, liksom kriterier för hur placeringar ska värderas ur ett etiskt och miljömässigt perspektiv.

“Vi kommer att snegla på den praxis som finns. Vad gäller vårt ansvar som ägare, har jag en ödmjuk inställning. Vi har ingen erfarenhet av detta sedan tidigare”, konstaterar Lennart Nilsson, som är väl medveten om att fonden i vissa lägen kan spela en vågmästarroll – trots att den får äga högst tio procent av kapitalet i ett bolag.

Även Lennart Nilsson egen roll ska beslutas. Om han anses vara rätt man att leda det omfattande förändringsarbetet i Första AP-fonden återstår att se. Tills vidare gläds han åt sin nya styrelse. Den består av nio personer. Istället för 54!