EU:jordbruket: Små steg mot marknad

Förra veckan lade EU-kommissionen fram ett förslag till ändringav jordbrukspolitiken som utan tvivel är ett steg i rättriktning, om man med detta menar mindre reglering och ökadmarknadsanpassning. Men det är ett litet steg, som troligen barapå sikt kan leda till nämnvärt minskade jordbrukssubventioner.Skälet till förändringen sägs ofta vara EU:s utvidning österut,den anpassning som fått namnet Agenda 2000. Men även den nuföreslagna jordbrukspolitiken ligger långt ifrån vad som ärmöjligt att genomföra i de nya länderna.

Sänkta priser…

Dessutom skall det regionalpolitiska stödet dras ned, i principså att den andel av befolkningen inom EU som är berättigad tillnågon form av stöd dras ned från 50 till 40 procent. Detspeciella glesbygdsstödet i norra Sverige och Finland behålls,men bidragen till många regioner i södra Sverige försvinnertroligen.

Den stora förändringen i jordbrukspolitiken är att de så kalladeinterventionspriserna sänks, för kött med 30 procent, förspannmål med 20 procent och för mjölkprodukter med 15 procent.Bönderna kompenseras för detta med direktstöd över EU:s budget,dock inte fullt ut.

En effekt av att prisstödet sänks bör bli att matprisernasjunker. I dag ligger visserligen mjölkpriserna i Sverige överinterventionsgränsen, men på sikt är det ändå troligt attlivsmedelspriserna som helhet går ned. Interventionspriserna ärett lägstapris som alltid erbjuds, oberoende av produktionensstorlek. För bland annat mjölk finns dessutom kvoter som syftartill att hålla nere produktionen, vilket i sin tur gör detmöjligt att ta ut högre priser.

…bromsar överproduktionen

En tanke bakom sänkningen av de garanterade priserna är att manska bromsa överproduktionen. Om man på sikt därmed också kanslopa kvoterna får man en ytterligare ökad marknadsanpassning avproduktionen, vilket bör befrämja effektiviteten.

Ett annat möjligt motiv till förändringen av jordbrukspolitikenär att övergång till direktstöd över budgeten gör subventionernamera synliga än om stödet sker genom att priserna hålls uppe.Pressade budgetar och högt skattetryck i länderna gör troligenbåde politiker och skattebetalare mindre villiga att i längdenbetala stödpengar till en överproduktion.

En tredje fördel med närmande till marknadspriser är att detblir möjligt att sälja europeiska jordbruksprodukter påvärldsmarknaden utan höga subventioner. Detta kan komma attgynna också jordbruket, eftersom alternativet är att Europa iförhandlingar med andra länder inom WTO tvingas att skära nedsin export. Ett bekymmer för Sverige och Finland är attkommissionens förslag till ersättning för sänkta mjölkpriser ären subvention till majs, som används som ensilage i stora delarav Europa. Problemet är att majs inte kan odlas här. Men dettakan man säkert lösa i de förhandlingar som återstår.

Den stora svårigheten för EU:s jordbrukspolitik på sikt äröstutvidgningen. Flera av de nya länderna har potentiellt godajordbruksförhållanden med ibland stora enheter, som arv efterkolchossystemet. De har dessutom låga arbetskostnader. Attöverföra EU:s jordbrukspolitik till de nya länderna är inte barafrån budgetsynpunkt närmast ogenomförbart. Det skulle också ledatill en kraftig höjning av matpriserna för en förhållandevisfattig befolkning och locka fram en växande överproduktion. Attå andra sidan införa produktionsbegränsningar i östländernaskulle begränsa förutsättningarna för den av deras näringar somkanske har de bästa komparatibla fördelarna.

30.000 heltidsbönder

Hur det skall gå att kombinera EU:s jordbrukspolitik med ettinförlivande i gemenskapen av östländerna är därför en olöst ochmycket svår fråga. Skall dessa länders jordbruk utvecklas inomEU krävs rimligen en kraftig minskning av antalet bönder i denuvarande EU-länderna. Ett särskilt problem inom jordbruket, somskulle ses som en stark fördel inom andra näringar, är denkraftiga ökningen av produktiviteten.

I Sverige beräknas i dag knappt 30.000 personer vara jordbrukarepå heltid. Heltidsföretagen utgör bara 30 procent av helaantalet, men svarar för över 80 procent av intäkterna. Stödetberäknas motsvara 50 procent av jordbrukarnas inkomster, någotmer än EU-genomsnittet. I norra Sverige är andelen 71 procent.Antalet gårdar har på tjugo år minskat med en tredjedel,samtidigt som den genomsnittliga arealen ökat. Antalet mjölkkorper besättning har ökat från i genomsnitt 9 till 27. Därtill harmjölkavkastningen per ko ökat med 50 procent.

BILDTEXT: Ändringen av EU:s jordbrukspolitik är avsedd att gelägre matpriser, men ger istället mera pengar via budgeten åtbonden.