FAR går vidare på egen hand

Organisatoriskt är revisorsbranschen i Sverige splittrad och – skulle några tillägga – ofullständig. Liksom i många andra länder finns det två branschföreningar, som av historiska skäl har haft olika inriktning.

Störst och utåt mest känd är Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) med omkring 2.000 medlemmar. FAR säger sig ha en organisationsgrad bland auktoriserade revisorer på 88 procent. Föreningen har ett starkt varumärke; FAR:s rekommendationer i redovisningsfrågor är ett be-grepp för alla som någon gång har kommit i kontakt med bokslutsfrågor.

Den andra organisationen, Svenska Revisorsamfundet (SRS), har inte fullt 1.600 medlemmar. Den organiserar godkända revisorer, men har även auktoriserade revisorer bland sina medlemmar. SRS säger sig framför allt ha siktet inställt på de revisorer som är verksamma inom små och medelstora företag.

Olika inriktning

En skillnad mellan de två branschorganisationerna är att SRS tycks vara mer fokuserat på de enskilda revisorerna, medan FAR ser mer till byråerna. Det gäller i vart fall de obligatoriska system för kvalitetskontroll av ledamöterna som de två organisationerna var för sig bedriver sedan några år. Syftet med kvalitetskontrollen är dock identiskt. Den ska bidra till att upprätthålla samhällets förtroende för revisorsskrået genom att garantera en minimistandard.

Inom EU finns ett förslag till en rekommendation om krav på kvalitetskontroll av revisorer, men detta har ännu inte fastställts av EU-kommissionen. Enligt uppgift stämmer innebörden ganska väl med hur det ser ut i Sverige, det vill säga intern kontroll inom byråerna ska kombineras med extern kontroll som i Sverige huvudsakligen utförs av branschorganisationerna. Även den statliga Revisorsnämnden (RN), som är branschens tillsynsmyndighet, har en viss uppsökande kontroll.

Alla revisorer är dock inte med i någon av branschorganisationerna. Det finns inga krav på det. Totalt finns det omkring 4.300 kvalificerade revisorer i Sverige. Av dessa var 1999 omkring 16 procent oorganiserade. Dessa står alltså utanför branschorganisationernas kvalitetskontroll i den mån de inte är anställda på byråer som kontrolleras.

Historiskt har det funnits stora skillnader mellan de två olika revisorskategorierna – auktoriserade respektive godkända – både vad gäller utbildningskrav och behörighet. Enligt aktiebolagslagen måste exempelvis vissa bolag anlita auktoriserade revisorer. Kategorin godkända revisorer infördes på 1930-talet för att öka tillgången på revisorer. Från början fanns inga krav på formell utbildningsnivå och ofta var det fråga om en bisyssla.

Men skillnaderna mellan de två kategorierna revisorer har med tiden mer eller mindre suddats ut. Båda auktoriseras respektive godkänns av RN och numera skiljer sig kravet på utbildning inte så mycket åt.

Det i fjol framlagda betänkandet av Revisionsbolagsutredningen (SOU 1999:43) förslog att de två slagen av revisorer på vissa villkor ska jämställas. Så väntas det också bli i den lagrådsremiss som regeringen ska presentera före årsskiftet – om allt går enligt plan. På sikt verkar det därför troligt att det kommer att finnas endast ett slag av kvalificerade revisorer.

Samma marknad

Förr kunde det hävdas att de två slagen av revisorer var verksamma på varsin marknad, men det gäller knappast längre, i synnerhet inte om de får samma behörighet. Det var delvis mot den bakgrunden som FAR och SRS för ett par år sedan började diskutera möjligheten att bilda en ny enhetlig branschorganisation, som gick under arbetsnamnet “Projekt Z”.

Där skulle organiseras auktoriserade och godkända revisorer samt högt kvali-ficerade specialister. För FAR, men kanske inte för SRS, är det viktigt att specialisterna kommer med i organisationen. Skälet är att skattejurister och andra experter – som inte är revisorer – spelar en allt större roll, inte minst för de stora byråerna som väger tungt i FAR. Utvecklingen har lett till intern konkurrens inom branschen mellan det traditionella revisorsyrket och olika former av konsulttjänster, men med nuvarande organisationsstruktur kan de kvalificerade specialisterna inte vara ledamöter i FAR.

Emellertid sprack diskussionerna. Det fanns motsättningar i sak, men det verkar också ha varit fråga om en kulturkrock. Vad händer nu? FAR har uppenbarligen inte givit upp, utan går vidare med en liknande uppläggning på egen hand. På årsstämman i slutet av november kommer ärendet upp.Enligt förslaget lever FAR vidare, men i delvis ny form. Organisationen ska arbeta under namnet FAR, som inte längre ska uppfattas som en förkortning utan som ett egennamn. Det är ett sätt att stärka varumärket ytterligare. Till bilden hör att det finns en ganska omfattande kommersiell verksamhet knuten till FAR, till exempel utgivning av facklitteratur.

Organisationsstrid

Det nya FAR vänder sig alltså till båda revisorsslagen och till specialister, det vill säga alla kompetensområden som utgör “revisionsbyråbranschen”, som det uttrycks. Det kan mycket väl tolkas som att FAR är beredd att konkurrera med SRS om dess medlemmar. Frågan är därför om detta är inledningen till en organisationsstrid av det slag som ibland förekommit bland fackföreningarna.

Med förslaget till ett nytt FAR introduceras ett par nyheter, som är tydliga tecken i tiden. En sådan är alltså att FAR öppnas även för specialister. Det gör att man kan hävda att SRS i fortsättningen blir den enda renodlade revisorsorganisationen, men det speglar nog bara att organisationerna har olika attityder till branschutvecklingen.

En annan nyhet är att FAR återupprättar en disciplinnämnd. Det har funnit en sådan tidigare, men den avskaffades efter det att statliga RN inrättades. Detta till skillnad mot SRS, som behöll sin nämnd.

En trovärdighetsfråga

Men nu finns uppenbarligen ett behov för FAR att åter ha en disciplinnämnd, bland annat därför att utvecklingen går mot att RN:s tillsynsområde snävas in till den rena revisionsverksamheten.

Det är, enligt FAR, en trovärdighetsfråga att ledamöter och verksamheter som inte står under tillsyn, till exempel jurister och andra konsulter, kan utsättas för ett disciplinärt förfarande. När det gäller just juristerna har det förkommit en ganska livlig etikdebatt. Kritiker har pekat på att advokater som börjar på revisionsbyråer, och därmed tvingas lämna Advokatsamfundet, inte längre är underkastade advokatetiken. Underförstått ställs de därmed inför etikkrav som inte är lika väl utvecklade som advokaternas, men det är en kritik som branschen föga överraskande tillbakavisar.

Men etikfrågan gäller inte enbart juristerna. Det finns även andra ka-tegorier av konsulter hos de större revisionsbyråerna. Också för den gruppen är givetvis etiken en viktig fråga, som med all säkerhet blir alltmer aktuell.

Branschglidningen inom revisionsområdet kommer knappast att upphöra. Behovet av specialister på olika områden kommer rimligen bara att öka, till exempel inom IT, miljöredovisning och kapitalmarknaden.