Folkets makt

I förra veckan lamslog åkare, bönder och taxichaufförer trafiken i Storbritannien och ställde till oordning i de flesta andra EU-länder, inklusive Sverige. För ovanlighetens skull var det inte det globala kapitalet och frihandeln demonstrationerna gällde. Så var ju var fallen vid världshandelsorganisationen WTO:s möte i Seattle för snart ett år sedan, vid Davossymposiet i vintras, vid världsbanksmötet i Washington i våras och nu senast vid os i Sydney.

Började i Frankrike

Den här gången var det i stället skatterna och regeringarna man vände sig mot. Men den snabbhet varmed demonstrationerna sprider sig och det bifall de får från gemene man antyder att det delvis är samma fenomen som protesterna mot globaliseringen; benägenheten att demonstrera har ökat.

Protesterna började i Frankrike för ett par veckor sedan. Åkare blockerade oljeraffinaderierna och ambulansförare, taxichaufförer och bönder på traktorer blockerade gatorna i protest mot höga bränsleskatter, sedan oljepriset nått nytt rekord.

I slutet av veckan gav regeringen efter och utlovade skattesänkningar, prishöjningsmöjligheter och befrielse från vissa sociala avgifter. Enligt finansminister Laurent Fabius blir den totala kostnaden tre miljarder franc, enligt andra blir den dubbelt så hög, beroende på vilken oljekonsumtion man utgår ifrån.

De franska demonstranternas framgångar gav kollegorna i andra EU-länder blodad tand. Värst drabbades Storbritannien, som har den högsta dieselskatten i EU. När lastbilschaufförer och bönder blockerade landets viktigaste oljeraffinaderier och folk började hamstra bensin lamslogs landet.

Premiärminister Tony Blair talade om undantagstillstånd och tidningarna skrev om den värsta ekonomiska krisen sedan 1970-talet. Problemen förvärrades av att oljebolagen stoppade leveranserna med hänsyn till tankbilschaufförernas säkerhet, vilket retade upp ministrarna som tyckte sig se drag av industriell populism. De protesterande gav sig inte förrän Blair, som försökte framstå som resolut, antydde lättnader i budgeten senare i höst.

Bryssel blockerat

Även i andra EU-länder har det varit rejäla störningar. Bränsledepåer och storstäder som Bryssel har blockerats, motorvägar mellan länder har skurits av, trafiken runt stora städer hejdats och hamnar stängts. I Sverige har bönderna kört i karavan och demonstrerat. Åkarna har blockerat bland annat Värtahamnen och hamnen i Helsingborg.

En del regeringar har gjort eftergifter, andra inte. Dock ingen så stora som den franska.

Protesterna handlar om skatter och skattebaser (se artikel på sid 7). Men de handlar också om någonting annat, nämligen om det senaste decenniets höga förändringstakt. Det är oron för stora förändringar som förenar demonstranterna i Seattle med bönderna och åkarna i Europa. Det är denna rädsla som kan förena en rad grupper, från extremhögern till extremvänstern, från ekonomer till bönder, att göra motstånd.

Det de egentligen vänder sig mot är den snabba avregleringen av handeln, kapitalets globalisering, den höga tillväxttakten i världen och de stora tekniska förändringarna. Förändringar skrämmer i sig. Dessutom drabbas alltid vissa grupper negativt.

Folkets stöd

Protesterna får stort stöd av allmänheten. I Frankrike stödde 88 procent av befolkningen de protesterande. Och i Storbritannien har Tony Blairs labourparti enligt ett par opinionsundersökningar tappat sin ledning över de konservativa. En stor majoritet av befolkningen lägger skulden för bensinkrisen på regeringen och stöder protesterna.

Att just bönder och åkare protesterar är inte så förvånande. De tillhör de grupper som är minst vana att utsättas för marknadsekonomi. Och de är traditionellt skickliga på att utöva påtryckningar mot politiker.

Samtidigt har den tekniska utvecklingen spelat de protesterande i händerna genom att de fått lättare att organisera sig. Internet innebär att det går blixtsnabbt för de franska åkarna och bönderna att inspirera och organisera sina brittiska bröder.

Dagens ekonomi är också känsligare för protester än tidigare. Placerarnas krav har drivit fram kraftiga rationaliseringar och anpassningar av företag. Några buffertar tillåts knappast längre. Prisförändringar och andra störningar slår rakt igenom hela systemet omedelbart. Opinionen blir inte mindre demonstrationsbenägen av det.