Fonder tappar mark

Amerikanska småsparare bombarderas av reklam: i tidningen, i TV-rutan, i e-postlådan, i vanliga brevlådan, i bilradion, i T-banan…

Det är för all del inget nytt. En av de gamla välkända firmorna Smith Barney (nu i Salomon Smith Barney) hade en slogan som var så känd, att den äldre gentlemannens utfästelser blivit bevingade:

“Vi förökar pengar på det gamla hederliga viset, vi tjänar ihop dem.”

Konkurrensen ökar

Men konkurrensen om aktiespararna har bara tilltagit. Ett skäl är att han – eller lika gärna hon – överger det tidigare så vanliga fondsparandet, eller i alla fall kompletterar det med egna elektroniska investeringar. För bara ett tiotal år sedan sparade amerikaner helst i räntebärande långfristiga bankcertifikat (CD) eller kontantkonton (money market accounts). Under 1990-talet, när räntorna gick ned och aktiekurserna upp, har folk tänkt om. Idag äger runt hälften av alla amerikanska hushåll aktier.

Favoritsparformen blev då sparfonder (mutual funds) av olika sorter och hjälten framför andra hette Peter Lynch, som skötte den stora fondjätten Fidelity Investments mest framgångsrika fond, Magellan. Idag finns det runt 600 fondföretag och 11.000 olika fonder att välja mellan, även om några stora dominerar, främst Vanguard, Fidelity och Janus.

Att fondspara är enkelt för den enskilde. Men förra året, när de flesta andelskurser inte följde med på Nasdaqkurvornas färd uppåt, utsattes fondföretagen för bitande kritik. Fondresultaten var ofta sämre än index, flera förvaltare hoppade av och de relatitivt höga avgifterna (1,3 – 1,4 procent i genomsnitt) blev mer kännbara när avkastningen krympte. Dessutom var spararna irriterade över en praxis som innebär att fondens reavinster fördelas på kunderna – med följden att många fick en skattechock när de skulle deklarera i april.

Bygg din egen fond!

Bästsäljande investmentrådgivare, som Suze Orman och Andrew Tobias, brukar framhålla att den långsiktige investeraren bör överväga att bygga upp en egen “sparfond” med några utvalda aktier. Detta har blivit enklare och billigare än någonsin med flera nya aktörer på marknaden. Dessa lågprismäklare tar ut en förhållandevis liten avgift per avslut. Amerikaner har hittills inte varit så pigga på att sköta bankaffärerna elektroniskt, men övertygades snart om att köpa aktier på nätet.

Störst i den här snabbväxande branschen är Charles Schwab med runt sju miljoner kunder (förra året gick firman om tidigare rekordstora förvaltaren Merrill Lynch i totalt aktiekapital hos kunderna). Tvåa i antal avslut första kvartalet i år var E-Trade och trea TD Waterhouse. De ledande fondföretagen halkade efter och exempelvis Fidelity genomför nu en PR-kampanj med rabatter och kontantbelöningar till enskilda som öppnar e-konton. Men enligt en del kunder är Charles Schwab och E-Trade enklare att använda och har mer sofistikerad grafik och data. Avgifterna kan ligga så lågt som 14:95 dollar (135 kronor) per avslut.

Ny produkt

Fondföretagen skyndade sig att tänka ut en egen ny produkt där de kan utnyttja sin expertis på ett sätt som inte lågprismäklarna kan, nämligen mäklarassisterade investeringar. Minimibelopp krävs ofta (50.000 dollar eller 450.000 kronor är vanligt) och en avgift tas ut, men investeraren får till exempel tillgång till fondföretagets skatterådgivare, kan flytta pengar mellan konton och få en egen skräddarsydd hemsida.

Just nu råder en allmän osäkerhet i USA om börsernas framtid. En del av de anrika investmentbankerna väljer att själva rusta sig för en framtid med större frihet för andra aktörer. Goldman Sachs uppges ha investerat fem miljarder dollar under fem år i en uppgradering av den egna datakapaciteten för att kunna göra snabbare affärer, men också investerat i de nya ECN (Electronic Communications Network), elektroniska handelssystem, som knaprar in på de traditionella börsernas territorium.

Farlig idé

Den inflytelserika tidningen New York Times beskrev nyligen en idé som kan bli farlig för fondjättarna. Steven Wallman, som tidigare arbetade i finansinspektionen, har utarbetat en ny fondtyp (som han döpt till folio), där spararen väljer ut aktierna själv och tillåts att handla till lägre avgift. Möjligen var artikeln mest reklam för Wallman, men det var också ett exempel på ett gammalt krav på mer insyn i fondföretagen.