För Sverige i framtiden

Alla kurvor pekar åter uppåt för Ericsson. Men klarar de att försvara Sveriges färger i den globala innovationsekonomin? Möt Håkan Eriksson, teknisk direktör på Ericsson och Sveriges främste "framtidsgeneral".

Ericssons kris och den därpå följande turnarounden har hört till de mest dramatiska händelserna i svenskt näringsliv de senaste åren. Efter att 2004 års böcker stängts vågade marknad, kunder, anställda och investerare andas ut på riktigt. Och efter första kvartalsrapporten för 2005 kunder man återigen börja diskutera “lyxproblem” som vad de ska göra med kassan på 43 miljarder, vilken typ av förvärv kan passa in i Svanbergs nya bygge och vad som skulle kunna lyfta aktiekursen en nivå till.

Men för första gången på länge finns det också tillfälle att ställa sig de riktigt stora frågorna, om vad som ska säkra framtiden, om Svanberg och hans “lag” nu väljer rätt strategiskt spår och om huruvida det kan utvecklas nya, viktiga idéer i företaget.

Ty “innovationsekonomin”, som Affärsvärlden uppmärksammat i flera artiklar de senaste månaderna, är över oss. Världen över funderar storföretagsledare, omvärldsexperter och ledarskapsguruer över samma fråga: När besparingarna är gjorda, när finanserna är räddade – varifrån ska då tillväxten komma? Hur får man fram kreativiteten och idéerna som säkrar framtiden? Hur behåller man en tätposition inom teknik och utveckling?

Ericsson är på flera sätt navet i den svenska innovationsekonomin, och “navet i navet” är bolagets forsknings- och utvecklingsverksamhet, som paradoxalt nog skurits ned rejält de senaste åren. Håkan Eriksson, teknisk direktör och en av de första som Carl-Henric Svanberg rekryterade till sin egen ledningsgrupp, är dess härförare. Som ansvarig för Sveriges största utvecklingsavdelning, med en budget på 20 miljarder och med en armé av 16 000 anställda är han både Ericssons och Sveriges mest självklara “innovationsgeneral” – med en stadig plats i toppen när listorna görs över vilka som är mäktigast i Forsknings-Sverige.

Nyligen fyllda 44 år är han både en långvägare inom bolaget, efter 19 år på olika poster, och en väsentlig del av föryngringen av ledningsgruppen. Internt beskrivs han som allt annat än en typisk introvert “forskare”, utan tvärtom som en smart pedagog och karismatisk estradör som excellerar i att förklara komplicerad teknik på ett okomplicerat sätt.

“Innovationsekonomin” är årets stora trend bland teknikföretag världen över. Varför just nu?
– Den huvudsakliga drivkraften är nog att villkoren för att konkurrera i en global värld har blivit allt hårdare. Alla måste fundera över vad man ska konkurrera med. Att göra det med pris är ju varken särskilt kul eller bra, givet de marginaler det resulterar i. Att göra det genom att tidsmässigt alltid vara först kan ju vara bra, men om kunderna sedan verkligen ska vilja ha det man är först med så måste man vara lite innovativ också när det gäller att nå ut med det, vilket kan vara nog så svårt i det allmänna bruset. Till slut kommer allt fler fram till att det i slutänden bara är idéerna det handlar om.

För Ericsson är förmågan till innovation en knäckfråga inför framtiden, hur har ni intensifierat det arbetet?
– Dels finns ju det givna, att vi jobbar vidare med att utveckla de nya teknikerna, senast 3G, nu HSDPA som är nästa steg och vad man kan göra med dem, som till exempel videotelefoni och mobil-tv. Men man måste också tänka innovativt när det gäller själva utvecklingsprocesserna i företaget och det lägger vi mycket kraft på nu. Hur kortar man utvecklingstider? Hur halverar man tiden det tar att få fram en ny basstation? Kan man starta upp projekt snabbare? Vårt mål är att halvera ledtiden och därmed komma ut på marknaden tidigare och till en lägre utvecklingskostnad.

Vilka är de grundläggande förutsättningarna för framgångsrik innovation?
– Att man har tålamod. Att man är beredd att lägga ner mycket jobb. Och att man har det mentala modet att vara först. I dag tycker man ju att det är jättekul att Ericsson kunde vara först med att visa upp HSDPA i Cannes i våras men att fatta beslut om att satsa på det år 2002 – då vi befann oss mitt i effektiviseringar, uppsägningar och hela världen tvivlade på om 3G över huvud taget skulle bli någonting – det var inte självklart. Vi var några få individer som sa att “nä, nu kör vi” trots att alla kurvor pekade nedåt. Det krävde rätt mycket mod. Sedan är det förstås alltid en fråga om pengar, man har ju inte råd med teknologiskt ledarskap om man bränner energi på ineffektivitet.

Det har skurits rejält i forskning och utveckling under Ericssons allmänna stålbad: antalet anställda har gått från 27 000 till 16 000. Hur ser du på den risk det innebär för minskad innovationskraft i bolaget?
– Jag tror inte den risken är särskilt stor. Relativt att hela företaget har krympt så har Ericssons fokus på FoU snarare ökat. Före neddragningarna var var fjärde anställd inom FoU, i dag är det var tredje. Det som har försvunnit är dels ett ganska stort antal administrativt anställda, dels områden som till exempel optotekniken där vi insåg att vi inte riktigt var med. Så merparten av besparingarna har inte drabbat den innovativa kraften utan handlat om effektiviseringar.

Det låter lite för bra för att vara sant. Kan man verkligen effektivisera så hårt utan att något går förlorat?
– Ja, absolut. Jag tror till och med att vi har vunnit på det eftersom vi har tvingats se lite klarare på vad vi håller på med. Som vi arbetade tidigare fördelade vi ofta utvecklingsprojekt på flera olika ställen vilket gjorde att man tappade överblicken. Utan den är det svårt att vara innovativ för då går massor av frustration åt till att gå runt och kolla hur långt andra har kommit, hur deras tester går, hur man ska samköra utvecklingen etc.

Innovation är också en kritisk fråga för Sverige som land. Vad talar för att vi ska kunna ligga i framkant framöver?
– Framför allt faktiskt det svenska sättet att jobba. Vi har ett väldigt bra systemtänkande i Sverige, vi är ett samarbetande folk. Vi är bra på att ta fram komplexa lösningar om det så handlar om kraftstationer, telefonanläggningar eller flygvapensystem. Vi är bra på system vilket är något som blir viktigare och viktigare.

Vilka är de största hindren?
– Utbildning, det vill säga att företagen har tillgång till välutbildade ingenjörer, är A och O för innovationskraften och där finns det mer att önska. Sverige och svenska politiker har slagit sig lite för bröstet och sagt att “titta vad vi är bra” mätt i andel av BNP som går till forskning och utveckling. Men vad de glömmer är att det faktiskt är de svenska företagen som står för de pengarna, staten står bara för en fjärdedel av anslagen. Det inger en falsk trygghet av att vi har tillräckligt med pengar för forskning i Sverige medan sanningen är den att svenska staten åker snålskjuts på storförtagen i stället för att fostra nytillväxten av nya doktorander.

Ingenjörskulturen, som svenska exportföretag historiskt byggt på, har hamnat i skymundan de senaste åren. Har det kunnandet gått från att vara en överskattad kompetens till att bli en underskattad?
– Inte underskattad men däremot alldeles för osynlig. Det finns inga tydliga innovatörer att se upp till. När jag var liten talade man ändå om LM Ericsson och Gustaf Dahlén, nu är det inte alls så. Ta bara det här med tv-serierna, Ally McBeal till exempel, de handlar ju inte om ett gäng ingenjörer utan om advokater eller affärsmän. Tonåringar som väljer mellan naturvetenskapliga eller ekonomisk-juridiska utbildningar har ju inga förebilder i det första fallet. Att ha förebilder i ingenjörskadern som vittnar om hur kul det faktiskt är tror jag definitivt skulle främja innovationskraften i Sverige. Det var ju ingen slump att vi ett par år efter Björn Borg fick en massa duktiga tennisspelare.

En livskraftig debatt i sammanhanget är att EU överväger att begränsa europeiska företags möjligheter att söka patent för uppfinningar med stort inslag av mjukvara. Vad skulle det innebära?
– Det är ett stort orosmoln, det är komplett vansinne om Europa skulle gå på en sådan linje. Tittar man på vad som händer i USA och Asien så ser man en tilltagande protektionism och skulle vi i Europa inte kunna skydda uppfinningar som är framtagna här så är det ju oerhört illavarslande.

Hur stor är risken att det blir så?
– Svårt att bedöma. Debatten har börjat nyanseras och jag är ganska hoppfull om att man förstår konsekvenserna av ett sådant beslut. Framför allt för småföretagen.

För småföretagen? Det här är väl snarare en verklig storföretagsfråga?
– Nej, det är det som blir så fel i debatten, att det enbart är storföretagsrepresentanter som kommer till tals. Det är för små startups och entreprenörer som det här är verkligt farligt. Tänk att de ska gå till en riskkapitalist och be om pengar men sedan säga att “fast tyvärr kommer det inte att gå att skydda den här uppfinningen”! Det skulle bli väldigt hämmande för entreprenörs- och innovationskraften i Europa.

Enligt en färsk undersökning från amerikanska patentverket tappar både svenska och europeiska företag när det gäller
patent på USA-marknaden. Även Ericsson har halkat nedåt på listan de sista åren. Hur allvarligt är det?
– Jag kan inte tolka rörelsen generellt men för Ericssons del har vi minskat vårt patenterande i takt med att hela branschen ändrats. För 20 år sedan fanns det några få stora spelare – AT&T, Siemens, Ericsson – som gjorde upp korslicensavtal sinsemellan. Då handlade det om kvantitet. I dag har det dykt upp småspelare på marknaden, som har smala, enstaka och viktiga patent, vilket gjort att hela branschen svängt till kvalitet. Vi handplockar det vi behöver vilket både sparar kostnader och innebär bättre precision. Det har ingen bäring på innovationskraften.

Vilka tre områden jobbar ni mest med nu?
– Det främsta är HSDPA, det vi gör för att få upp hastigheterna i det mobila nätet och följa med på mobilscenen i det som händer på fastnätsidan. Det andra är “All IP”, att allt går mot IP – även telefoni. Det tredje är möjligheterna till konvergens; att ha samma IP-nät för mobilt och fast. Och på alla de områdena känner jag att vi ligger väldigt bra till.

Det stora 3G-racet utspelar sig i Kina nu, hur bedömer du era chanser att bli stora spelare där?
– Vi är i dag klara marknadsledare i Kina. Vår ambition är att åtminstone försvara denna marknadsandel och helst öka den ytterligare. Många externa betraktare är inte medvetna om att vi varit etablerade i Kina sedan slutet av 1800-talet. Det är alltså en marknad där vi har mycket långvariga kundrelationer och en lång erfarenhet.

Du sitter sedan två år i Carl-Henric Svanbergs ledningsgrupp men när det stod klart att han skulle ta över lär det ha tvivlats på honom eftersom han inte kunde telekom. Vad tänkte du?
– Tvivlade gjorde jag nog inte men det var ett djärvt drag att ta någon externt in på vd-posten, det tror jag att de flesta här tyckte. Vi är ju vana vid att man slussar upp folk internt och här kom plötsligt någon utifrån och skulle bli vd för hela Ericsson.

Med facit i hand; vad har förvånat dig mest hittills i hans ledarskap jämfört med de förväntningar du hade?
– Hur oerhört snabbt någon som inte är från den här branschen kan sätta sig in i den. Jag tror att Carl-Henric är lite exceptionell som person, han snappade allt väldigt snabbt. Och då är branschen ändå väldigt speciell. Det är inte som att sälja låskolvar och jaga mässingspriserna utan väldigt komplexa saker. Och våra kunder ställer höga krav. Att sitta som ny på området och tampas med veteraner och diskutera avancerade saker, det är inget lätt jobb.

Du är själv en del av hans “föryngring” av ledningen. Tror du själv att det spelar någon roll för produkter, mentalitet etc?
– Nja, vi har en väldigt bra stämning i ledningen. Om det beror på att vi är ett gäng raska unga i ungefär samma ålder, eller på att de personer som Carl-Henric plockat ihop trivs bra ihop vet jag inte men när man är lite yngre så har man väl lite mer energi kanske?

Du har arbetat i Ericsson hela ditt yrkesverksamma liv. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan Ericsson i dag och det du sett tidigare?
– Alla tidsperioder och alla koncernchefer har ju haft helt olika förutsättningar så det blir lätt fel om man jämför så. Och jag själv har ju haft väldigt olika uppgifter. När Ramqvist var här var jag bara en glad forskare bland många, haha… Men det övergripande svaret är nog att företagskulturen styrs väldigt mycket av hur det går finansiellt. Det är en jäkla stor skillnad att jobba på ett Ericsson som gör 26 miljarder minus och ett som gör 28 miljarder plus. Alla relationer med anställda, kunder, leverantörer blir roligare när man tjänar pengar. Hur det går styr väldigt mycket humöret inne i det här företaget. Det är nog det mest rättvisa svar jag kan ge dig.Redan hedersdoktor
Namn: Håkan Eriksson
Född: 1961 i Mjölby.
Familj: Gift, två barn.
Bor: Norr om Stockholm.
Karriär: Civilingenjörsexamen från Linköpings universitet 1985. På Ericssons forsknings- och utvecklingssida sedan 1986, med början som expert på GSM. Avancerade via en rad olika chefspositioner till forskningschef 1998. Plockades 2003 av Carl-Henric Svanberg till ledningsgruppen och fick utökat ansvarsområde; från enbart forskningsansvar till att även ha hand om utvecklingen. Sedan januari 2004 även CTO, chief technology officer.
Senast lästa bok: “Da Vinci-koden, lite sent, jag vet…”
Senast sedda film: “Forrest Gump, som jag nyligen såg om på tv.”
Värdefullt vetande: Blev nyligen hedersdoktor vid Linköpings universitet, tillsammans med finansmannen Fredrik Lundberg och
UEFA-presidenten Lennart Johansson.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från Alligator Bioscience