Förvaltarnas favoriter

Affärsvärlden har gjort en genomgång av Sverigefondernas aktieinnehav vid årsskiftet. Materialet finns sammanställt i tabellen (se den tryckta tidningen, nummer 3/1999 sidan 49) och kan användas på många sätt.

De som sparar i Sverigefonder kan se vad de äger och kan jämföra med alternativen. De som själva placerar i aktier kan jämföra sig med hur de professionella förvaltarna placerar pengarna. Och de som funderar på att börja spara i Sverigefonder kan bilda sig en uppfattning om de olika förvaltarnas strategier och få en bild av hela spektrat.

Jämfört med index

Genomgången är gjord så att vi jämför fondernas aktieinnehav vid årsskiftet med viktningen i Affärsvärldens generalindex. Alla bolag som utgör mer än procentenhet av Generalindex har fått en egen rad i tabellen. Totalt 27 bolag, som tillsammans utgör 79,1 procent av det samlade börsvärdet. Varje plustecken i tabellen betyder att fonden har minst en procentenhet mer placerat i aktien än dess andel i index. På samma sätt markerar minustecken undervikt med minst en procentenhet och nollor ungefär samma andel som index. Maximalt fem plus eller minustecken av utrymmesskäl.

För att slå index måste förvaltarna alltså vara överviktade i de aktier som har en bättre kursutveckling än index. Genom att studera hur förvaltarna viktar fonderna kan man få en bild av vilka aktier förvaltarna tror på.

Handelsbanken och Netcom är förvaltarnas gunstlingar, om man bortser från Nokia (som är lite speciell, se nedan). Hela nio förvaltare har överviktat Netcom med en procentenhet eller mer och åtta förvaltare har överviktat Handelsbanken. Därefter kommer WM-data, som sju förvaltare överviktat med en procent eller mera.

Stora-Enso är minst populär. Ingen förvaltare har överviktat aktien.

Många konstaterar nog ganska snabbt att minustecknen dominerar. Förklaringarna är tre.Den förstaär att Ericsson och Astra vardera står för 15,6 procent respektive 11,3 procent av börsvärdet, medan fonderna bara får placera maximalt tio procent av fondförmögenheten i ett börsbolag. Stiger aktiekursen så att vikten överstiger tio procent måste fonden sälja aktier oavsett vad de tror om kursutvecklingen framöver. Därför har alla bolag undervikt i Ericsson och Astra.

För att kompensera den kraftiga underviktningen i Ericsson överviktar förvaltarna Nokia. Alla förvaltare har överviktat Nokia. Nokia utgör bara 2,3 procent av Affärsvärldens generalindex trots ett totalt börsvärde på 630 miljarder kronor, eftersom endast depåbevisen (de Nokiaaktier som handlas på Stockholmsbörsen motsvarande 56 miljarder) ingår. Tack vare Nokias låga vikt i index har nästan alla Sverigeförvaltare lyckats slå index i fjol (se “Jag vill tacka Nokia”).

Denandra förklaringenär att i stort sett alla fonder ratar Aga och Sydkraft. Bara fem fonder har aktier i Aga och ännu färre, tre fonder, äger aktier i Sydkraft. Den avvoga inställningen till dessa aktier har sannolikt mer med aktiespecifika än bolagsspecifika problem att göra. Ägandet i Aga och Sydkraft är nämligen mycket koncentrerat, ungefär 55 procent av kapital och röster respektive 70 procent ägs av de fem största ägarna. Ett koncentrerat ägande betyder att likviditeten i aktien är liten och att det kan vara svårt att köpa och sälja aktier när förvaltaren vill. Det finns helt enkelt inte aktier så att det räcker till alla. Det samma gäller delvis för H&M där styrelseordförande Stefan Persson med familj är stora ägare.

Dentredje förklaringentill de många minustecknen är att många av förvaltarna tror mer på småbolag. Hälften av förvaltarna har mer småbolag i sina fonder än andelen i index. Två av dessa: Aragon och Didner & Gerge har mer än dubbelt så mycket småbolag som andelen i index. Under 1998 backade Carnegies småbolagsindex med tolv procent när Affärsvärldens generalindex steg med tio procent. 1997 var småbolagen bara något sämre än de stora, men 1996 utvecklades de bättre.

Andelen småbolag i fonderna var överlag större för två år sedan. Vid halvårsskiftet 1997 hade exempelvis H&Q 55 procent av kapitalet placerat i småbolagsaktier, men bara 22 procent idag.

Minskningen beror i huvudsak på tre saker:

1. Småbolagen haft en sämre kursutveckling under senare år, vilket minskat deras andel i index.

2. Sedan årsskiftet 1997/1998 ingår alla bolag på samtliga listor, A-, O- och OTC-listan, i Affärsvärldens generalindex. Tidigare ingick bara A-listan och då räknades exempelvis H&M som småbolag trots ett ansenligt börsvärde, eftersom de noterades på O-listan då, och ingick inte i undersökningen.

3. Höstens börsturbulens har gjort att efterfrågan på likvida aktier ökat. Fondförvaltarna vill i större utsträckning investera i aktier där det finns gott om köpare och säljare, så de kan kliva ur sina placeringar när de önskar. För detta talar också att så få investerat i Aga och Sydkraft.

Av tabellen kan man också utläsa de olika förvaltarnas placeringsstrategier. Alfred Berg och Robur tar störst aktiv risk, dvs de avviker mest i från index. Därmed ökar risken att fondens avkastning skiljer sig från index både nedåt och uppåt. Alfred Berg lyckades bra 1998, men inte Robur. Den andra ytterligheten representeras av SPP, Folksam och H&Q, som nästan inte alls avviker från index. Strategin kan närmast kallas indexförvaltning, vilket i synnerhet för H&Q är en drastisk förändring.

Övriga artiklar i Affärsvärlden om privata placeringar