Friskt blod i sårjätten

Ett halvårs betänketid. Sedan tog det ytterligare ett halvår innan Richard Twomey, Wallenberg­sfärens senaste topprekrytering, var på plats i koncernchefsstolen i medicinteknikföretaget Mölnlycke. Bolaget är utan jämförelse Investors tyngsta onoterade innehav, värderat till mellan 21 och 45 miljarder kronor, beroende på vem du frågar. Den lägre nivån är hämtad från Investors egen substansvärdesberäkning i april i år, medan den högre härstammar från en extern bankanalytiker.

Några minuter försenad tar han plats i det kala styrelserummet i Mölnlyckes 450 personer starka huvudkontor i Gamlestaden i Göteborg. Mörk kostym, vit skjorta utan slips skvallrar om att Richard Twomey i all hast klätt ned sig för fotograferingen. Med långdistanslöparens kroppskonstitution ger han intryck av att vara lugnet självt, han talar långsamt och med en engelska utan påtaglig walesisk dialekt. Svenskan lämnar en del att önska, vilket kanske är förståeligt efter bara fyra månader i landet. Ordet Mölnlycke förändras och förkortas i hans mun till något som liknar Monique. På bordet en del av sortimentet som informationschefen Theo Kjellberg gärna förevisar: dels sårvård; allt från bakteriehämmande bandage till stora silikonbaserade dragplåster som inte fastnar i hudens behåring. En annan storsäljare är de undertryckspumpar som gör det möjligt att suga ut kroppsvätskor, var och blod, från sår som annars tar lång tid att läka. Dels engångsartiklar för operationer, exempelvis handskar och gröna operationsdräkter. Eller operationsfiltar med insydda värmekuddar som aktiveras när den sterila förpackningen öppnas.

Produkterna tillverkas i hög utsträckning i länder som Finland, USA och Tjeckien. Fabriken i Finland är bolagets största.

– En stor del av våra produkter görs inte i låglöneländer, säger Richard Twomey.

Precis som Wallenbergsfären har agerat vid tidigare topprekryteringar har sfären sneglat utomlands för att få in friskt blod också i medicinteknikbolaget. Tidigare exempel på utlandsrekryteringar kan hämtas från Investors så kallade kärninnehav: Där återfinns Electrolux-chefen, amerikanen Keith McLoughlin, och Atlas Copco-chefen Ronnie Leten, Belgien. SKF:s koncernchef, skotten Tom Johnstone, är ett fjärde exempel. Också Investors båda andra sjukvårdsföretag, det onoterade vårdföretaget Aleris och det börsnoterade läkemedelsföretaget Sobi har numera utländska chefer. På ­Aleris är norskan Liselott Kilaas koncernchef sedan förra sommaren och kanadensaren Geoffrey McDonough basar sedan några år tillbaka på Sobi. Den som räknar med toppcheferna i de utländska kärninnehaven med delvis svensk bakgrund, verkstadsgruppen ABB:s koncernchef Ulrich Spiesshofer och läkemedelsjätten Astra Zenecas toppchef Pascal Soriot finner att utlänningarna börsvärdemässigt helt dominerar toppchefs­jobben inom Wallenbergs företagsgrupp.

Twomey, den 49-årige sonen till en brittisk armeofficér, är därmed den senaste i raden av utlänningar som knipit toppjobb i Wallenbergbolagen. Han kommer närmast från vice vd-rollen vid ett amerikanskt tand­implantatföretag, Nasdaq-noterade Align Technology med en försäljning kring 4 miljarder kronor och ett börsvärde på nära 28 miljarder kronor. Han har tidigare jobbat i olika chefspositioner inom världens största läkemedelsbolag, Johnson & Johnson.

Richard Twomey drev ett, som han själv beskriver det, framgångsrikt företag i Kalifornien och bodde på stranden i Santa Cruz söder om San Francisco när Wallenbergarnas rekryterare hörde av sig. Han tackade nej.

– Jag bodde vid en av de vackraste platserna på jorden. 270 dagar solsken per år. Min passion är surfning och i Kalifornien kunde jag stiga upp varje morgon och surfa innan jag gick till jobbet. Vänner säger till mig att det är bra för mig att flytta till Skandinavien eftersom jag kan åka skidor men från vårt hem i Kalifornien fanns flera utmärkta skidorter bara tre timmar från dörren.

Men huvudjägaren gav sig inte och någon månad senare fick Richard Twomey ett nytt samtal. Den här gången var det Gunnar Brock, Wallenbergveteranen och industrimannen från Atlas Copco och Alfa Laval, tillika ordföranden i Mölnlycke, som ville att han skulle ta sig en titt på det svenska bolaget.

– Jag gjorde en omfattande due diligence. Jag läste allt som var publicerat om Mölnlycke och Investor och jag gillade det jag såg.

Och får man tro Richard Twomey var det inte lönen som avgjorde flytten till Göteborg. Något lönepaket av amerikansk modell är det inte frågan om, säger han.

– Jag får en konkurrenskraftig lön här. Mer vill jag inte säga. Och jag kan säga att jag hade fått mer i USA i år än vad jag får här.

Så varför flyttande du?

– Jag är här därför att uppdraget tillfredsställer mig personligen.

Mölnlycke har 7 400 anställda och omsätter cirka 11 miljarder kronor per år. Tillväxten har legat kring 6–7 procent årligen under de senaste fem åren. Majoriteten av Mölnlycke köptes av Investor år 2007. Säljare var det brittiska riskkapitalbolaget Apax Partners och tre år senare plockade investmentbolaget in den sista tredjedelen från Morgan Stanley.

Under fjolåret gick Investor in med fem miljarder kronor i friskt kapital i en refinansieringsrunda för att lösa gamla skulder och göra bolaget mer balansräkningsaptitligt. Omvandlingen drog genast i gång spekulationer om att investmentbolaget var i färd med att smycka Mölnlycke inför en förestående försäljning eller börsnotering, ungefär som Investor för några år sedan sålde ett annat medicinteknikbolag, Gambro, efter bara några års ägande. Någon avyttring är dock inte aktuell, enligt vad Richard Twomey säger sig känna till.

– Inte i något av de samtal jag har haft med styrelsen har man ens antytt att bolaget ska få ett nytt ägarskap.

Tvärtom betonar han att Investors vd ­Börje Ekholm och Mölnlyckes ordförande Gunnar Brock i allt de har sagt har betonat att Investors ägande är långsiktigt.

– Varje samtal jag haft har utgått från att det ska finnas kvar. Om någon skulle känna till att det var avsikten (en avyttring eller en börnotering, reds anm) skulle det vara jag och då skulle de ha skaffat en vd med en annan profil.

Nej, Richard Twomeys officiella uppdrag är inte att sälja bolaget vidare utan snarare att fortsätta växa. Prioriteringarna är ökad försäljning och högre vinster. Och att öka försäljningen på marknader där bolaget inte är representerat. I fjol stod Europamarknaden för 70 procent av bolagets försäljning. Asien och Australien stod bara för 6–7 procent av försäljningen vilket är en ovanligt mager Asienexponering för ett stort svenskt exportföretag.

– Vi är starka i Europa och där har vi inte mycket att hämta mer i marknadsandelar.

Twomey påpekar i stället att den japanska sjukvårdsmarknaden är störst i världen efter den amerikanska. Japan är ett av Mölnlyckes prioriterade områden, inom deras produktområden har bolaget bara 4 procent av marknaden.

– Det är ett land som har en enorm potential.

Också Kina är prioriterat. Nye Mölnlycke­chefen har stora förväntningar på landet, som står inför omfattande förändringar och moderniseringar i sjukvården. Även i Kina tänker sig Twomey att Mölnlycke ska ta en större del av kakan.

– Vi kan få ut mer av vår position i USA. Och jag ser inget skäl till att vi inte kan göra samma sak i Kina och Japan, säger Richard Twomey.

Med Investors refinansiering av bolaget förra hösten har Mölnlycke också blivit mer förvärvsinriktad. Mölnlycke är marknadsetta inom fler områden, som inom avancerad sårvård och operationshandskar, men ledningen vill täppa till luckor i sortimentet genom förvärv.

Biologiska medicinteknikprodukter, exem­pelvis bandage och plåster som kan dopas med levande celler som påskyndar läkningen, är ett sådant område som kan bli aktuellt. Det handlar om biologisk vävnad eller produkter som odlas och sedan används för att behandla och läka svåra sår eller skador, exempelvis brännskador och djupa liggsår. Mölnlycke har redan produkter baserade på grishud som används inom just brännskador men överväger nu att etablera närvaro inom biologiskt odlade vävnader.

– Det är ett område som vi naturligtvis studerar. Biologisk sårvård, som kan vara en produktutveckling av stamceller, har vi ingen närvaro inom.

Han tillägger att bolagets ambitioner är just dessa: att bredda verksamheten inom sårvård och operationsutrustning.

Kommer vi att få se förvärv från ­Mölnlycke under de kommande åren?

Richard Twomey dröjer lite på svaret men säger efter några sekunder.

– Ja, vi måste titta på nya områden, men det måste vara vettiga förvärv.

Från Kalifornien till Göteborg

Namn: Richard Twomey.

Född: 1964 i före detta gruvstaden ­Caerphilly i Wales.

Pappa och mamma: Officer i ­brittiska armén respektive ­sekreterare på fastighetsbyrå.

En bror: I Caerphilly.

Uppvuxen: I Wales, i Norge, ­Belgien, Tyskland, Zambia.

Utbildning: Examen i fastighetsutveckling och stadsplanering vid University of Wales, Cardiff.

Familj: Hustrun Jane, skolassistent och hemma­fru, tre söner mellan 16 och 22 år.

Bor: Inflyttad i Sverige 2 februari 2014. Bor i nyköpt villa i Örgryte utanför Göteborg.

Karriär:

• 1987–1997: Jobb inom försäljning och marknadsföring inom medtech-branschen.

• 1997–2010: Olika chefspositioner inom Johnson & Johnson.

• 2010: Vice vd vid tandimplantat­företaget Align Technology.

Passion: Surfning. ”Jag blev fast när jag var på Bali i 25-årsåldern. Tre veckor och allt jag gjorde var att surfa.”

Hobby: Klippklättring, löpning.

Bästa tid på milen: ”Jag kunde springa en 10K på 37 minuter. Det var kul.”

Träningsdos: Cirka 30 kilometer i veckan. Sprang Göteborgsvarvet i år på 1,37.

Om Varbergs epitet surfparadis: ”Om du jämför med förhållandena i Bali eller Kalifornien så är det någon som skämtar.”

Dyraste transport: När familjens tre hundar, en fransk bulldog, en pug och en stafforshire bull terrier, nu i våras transporterades in till Storbritannien från USA. Resan slutade på cirka 30 000 kronor.