Goda tider, sjuka tider

Karensdagar minskar sjukfrånvaron, det vet vi alla. Åtminstone i det riktigt korta perspektivet.

Om Nobelpriset i medicin skulle ha delats ut till någon som uppfunnit en dunderkur mot kollektiv ohälsa skulle förra finansministern Anne Wibble ha framstått som en säker kandidat. 1993 införde regeringen Bildt en karensdag, och därefter var det många som släpade sig till jobbet utan att känna efter så noga.

Bota latmask

Karensdagar är alltså ett bra sätt att bota latmask, men är en felmedicinering om den leder till konstant, hög sjuknärvaro på landets arbetsplatser.

“Risken är att dagens sjuknärvaro blir morgondagens sjukfrånvaro”, säger Gunnar Aronsson, professor vid Arbetslivsinstitutet. Han varnar för tempohöjningen i arbetslivet. Aronsson anser att sjuklöneperiodernas längd inte har utvärderats ordentligt och att det därför är fel att laborera med dem fram och tillbaka. Ohälsa är dyrt för alla parter – individen, företagen och samhället. Att gå till jobbet trots att man borde stannat hemma, och att man tar ut semesterdagar när man är krasslig, gör att viloperioderna för återhämtning blir allt kortare.

Den högsta sjuknärvaron återfinns bland lågavlönade som jobbar i slimmade organisationer och har andra människor som är beroende av dem. Vårdbiträden, dagispersonal och lärare är några exempel. Här finns också läkarna, som toppar sjuknärvaroligan bland de högavlönade, enligt förra årets studie “Sjuk och på jobbet”.

Men varför ökar sjukskrivningarna just nu, när ekonomin går för högtryck och konsumtionen är på topp?

Ett svar är att den stress som människor lagrat år efter år tar ut sin rätt. Därtill kommer en mediabevakning som har gjort det rumsrent att börja känna efter igen.

Oersättlig

En viss del av ohälsan kan man skylla på den ökade specialiseringen i arbetslivet. Den gör att många har en känsla av att vara oersättlig. Den känslan har ett pris, även om den också kan ge ökad självkänsla. God självkänsla, kontroll och inflytande över det egna arbetet gör att man klarar stress bättre, men inte hur länge som helst. Därför ökar också sjukskrivningarna bland yngre, flexibla och välutbildade yrkesmänniskor med fria, och roliga jobb.

Sjukförsäkringsutredningen kommer vad det lider att presentera resultaten från en beteendeundersökning bland 24.000 personer, friska och sjuka i olika åldrar och yrken. Bland annat kommer sjuknärvaron att belysas.

Men utredningen har redan nu tagit fasta på det faktum att de offentliganställda kvinnorna är de som far mest illa. Under de senaste åren har antalet långtidssjuka kvinnor ökat markant (se diagram). Men som alltid är det farligt att stirra sig blind på statistik. Vid en regional jämförelse framstår det som om norrlänningar är mycket mer sjuka än andra, men vid en närmare titt ser man att det i huvudsak beror på att åldringarna är överrepresenterade i vissa delar av landet.

Om kvinnor blir sjuka för att de är kvinnor, för att de jobbar i offentlig sektor eller råkar ha jobb där anspänningen är hög och arbetsvillkoren usla och osäkra – vilket gör dem mindre lojala – är svårt att säga.

Förra veckans förslag att förlänga sjuklöneperioden från 14 till 60 dagar, är ett lamt försök att få landsting och kommuner att ta sitt ansvar som arbetsgivare.

Den som utnyttjar systemet ska också betala en större självrisk medan de arbetsgivare som sköter sig får betala lägre arbetsgivaravgift än dagens 8,5 procent.

Av det totala antalet sjukfall är det bara en mindre del (1,5 procent) som i dagsläget hänför sig till perioder 15-60 dagar. Samtidigt skulle förslaget bidra till att resurser, motsvarande 6 miljarder kronor, överförs från offentlig till privat sektor i ett nollsummespel där målet är att sänka kostnaden.

Småföretagen

Organisationsproblem på arbetsplatsen är ett arbetsgivaransvar och den offentlig sektorn kan inte särbehandlas genom dold kommunalskatt, resonerar utredarna.

För många företag skulle förslaget innebära en sänkning av lönekostnaden på ett par procent, varför utredarna blev lite tagna på sängen när SAF sade kategoriskt nej till förslaget.

En stor del av kritiken rör småföretagen som inte tål en sådan riskexponering vid anställningar, varför högkostnadskyddet för småföretagare kommer att vara en prioriterad fråga även i det fortsatta utredningsarbetet.

Men även arbetstagarkollektivet, till exempel fackförbund och handikapporganisationer, spår att det blir svårare för människor med en sjukdomshistoria att få jobb. Friskhetsintyg kommer att bli guld värda.