Goldmans guld

När vederbörande talar lyssnar Wall Street. Nej, det gäller inte Fed-bossen Alan Greenspan, utan aktieanalytikern Abby Joseph Cohen som, kanske mer än någon annan, gjort den anrika firman Goldman Sachs känd utanför styrelse- och direktörsrummen.

Hade rätt

Abby Cohen var 1990-talets främsta “bull”, eller mesta aktieoptimist. Även när andra bedömare darrade på manschetten vidhöll hon i över sju år – helt korrekt, visade det sig – sin tro på den starka amerikanska ekonomin. Denna medelålders mamma tar bussen in till kontoret tillsammans med ena dottern som ska till skolan, och trivs bättre framför siffrorna på datorskärmen än i rampljuset. Men det ingår givetvis i jobbet för firmans främsta reklampelare att tala på konferenser och träffa viktiga investerare.

“Vi tror att vinsttillväxten fortsätter i en försiktigare, men acceptabel takt. Aktiemarknaden kommer att generera goda men inte abnormt starka vinster under de kommande månaderna som dessutom blir mer ryckiga”, sade Abby Joseph Cohen på sin tämligen torra men precisa ekonomiprosa i det senaste meddelande till kunderna, som omedelbart återgavs på nätet.

Expanderar kraftigt

Förr var namnet Goldman Sachs & Co synonymt med den diskreta investmentbanken. Men efter börsnoteringen förra året syns den kraftigt expansiva The Goldman Sachs Group mer utåt. Firmans analytiker finns ofta med i de olika ekonomikanalerna i tv, som CNBC, Bloomberg och CNNfn. Nyligen meddelades att den världsomspännande reklamjätten Ogilvy & Mather anlitats med omedelbar verkan för att bygga upp Goldman Sachs identitet globalt. Uppdraget omfattade dock inte de klassiska gravstenarna, “tombstones”, eller annonserna för nya kreditpaket till länder, eller storföretag som fyller sida efter sida i den internationella affärspressen.

För mer än 150 år sedan anlände Marcus Goldman i den första vågen av judiska invandrare från Europa. 1869 satte han upp en liten lånerörelse, med skuldsedlar, IOU, som utläses I Owe You, i bostadsslummen på nedre Manhattan. 1882 tog han in svärsonen i firman som då bytte namn till M. Goldman and Sachs. Affärerna gick strålande och Goldman och Sachs tillhörde de mer innovativa kreditgivarna. Den första välkände kunden var ingen mindre än postorderpionjären Richard Sears i Sears Roebuck & Co, som både sjösattes och utvidgades tack vare lån via Goldman Sachs 1897.

De kommande årtiondena blev dramatiska med kalla handen från bankmagnaterna som delat upp den lönsamma järnvägssektorn mellan sig, första världskriget med behov av stora försvarslån och börskraschen 1929.

Ensam kvar

Familjeföretaget Goldman klarade sig någorlunda helskinnat. Internt upprepar man gärna anekdoten om börsintroduktionen av Ford Motor Company 1956 och hur en av de legendariska cheferna, John Whitehead, under årens lopp kryssade över den ena efter den andra av de sammanlagt 772 finansinstitut som varit med och sytt ihop paketet. De hade antingen gått i konkurs eller köpts upp av någon annan, och den enda som återstod var Goldman Sachs, enligt Lisa Endlich i bästsäljande boken “Goldman Sachs: The Culture of Success” med omslag i guld på just utkomna pocketupplagan.

Goldman Sachs har sitt huvudkontor på 85 Broad Street ett par kvarter från Wall Street. I bottenplanet på den 37 våningar höga skrapan kan man blicka ned mot utgrävningarna av en 1700-talskrog, Governor Lovelace’s Tavern. Men bortsett från en ansenlig konstsamling råder en frugal medvetenhet om vad varje kvadratmeter kostar per år. En annan sedelärande berättelse härstammar från en av de ledande i firman, Robert Rubin, som sägs ha teaterviskat frågan “Tror du vi skulle få plats med ett extra tradingrum här?” i foajen till chefsrummen hos en konkurrent. Rubin tog för övrigt sina 100 miljoner eller så med sig när han slutade 1993 och flyttade till Vita huset, först som ekonomisk chefsrådgivare, sedan som finansminister.

Korrekthet, hemlighetsfullhet och idoghet kännetecknade Goldman, som efter 1980-talstumultet i branschen blev den äldsta fristående investmentbanken i USA. Ända fram till den 7 maj 1999 var Goldman Sachs ett så kallat “partnership” med kräset utvalda delägare. En ledningsgrupp utsåg vilka som skulle upphöjas och ett uteblivet telefonsamtal den dag nya delägare offentliggjordes kunde bli tragiska – och dyrbara, eftersom ett partnerskap var värt miljoner i vinstdelning.

Den interna diskussionen om en eventuell börsintroduktion pågick egentligen i 15 år med upprörda känslor i både ja- och nejlägret innan det slutgiltiga beslutet fattades förra året. Förespråkarna, däribland Rubin och den sedermera petade Jon Corzine, som även han blivit demokratisk politiker, menade att Goldman inte skulle överleva i en alltmer globaliserad värld utan sådan insyn. Motståndarna hävdade att partnerskapets unika samhörighet och lojalitet varit förklaringen till Goldmans framgångar.

Personalomsättningen har alltid varit extremt låg på Goldman Sachs. “Man är inte bara en kugge. Firman kräver att du ger mycket, mycket mer än en vanlig anställd brukar”, uppgav en före detta personalchef. En partner förväntades dessutom ständigt vara i tjänst med möten på helgerna och telefonsamtal på nätterna. Till sanningarna om Goldman hör dessutom att man endast anställer de bästa och i det så kallade karriärmaterialet påstås att “…från första dagen du stiger in kommer du att känna energin i den spännande och starkt motiverande miljön”.

Men insiders som Endlich talat med framför kritik mot företagskulturen utan “stjärnmäklare” som hos andra firmor i New Yorks finansdistrikt. Konkurrenter påstår att Goldman saknar innovativt nytänkande och märker en viss senfärdighet när det gäller att upptäcka nya trender. Å andra sidan är det ingen som ifrågasätter alla Goldmans förstaplatser i rankningar i banktidskrifter.

Bara hybris är ett hot

Under den grundliga introduktionskursen får nyanställda lära sig de 14 punkterna i den interna företagspolicyn. Regel nummer ett lyder: “Våra kunder kommer alltid först. Erfarenheten har lärt oss att det lönar sig för oss att tjäna kunderna väl”. Och sedan finns det en femtonde oskriven regel om att konfidentialitet är självklar. Bland de motton som bidragit till den höga moralen i firman märks Rubins svar på en undran om vad som skulle kunna få den att fallera: “Om drag som hybris, arrogans och självgodhet tillåts att frodas”. En annan avgörande punkt är att man inom Goldman Sachs inte bara jublar över häftiga vinster som enstaka snabbfingrade handlare kan frestas att ta stora risker för att uppnå, utan erkänner att förluster faktiskt kan uppstå i denna bransch.

Henry M. “Hank” Paulson framträdde som den starke mannen efter interna bråk under 1990-talet och är nu koncernchef för de sammanlagt över 15.300 anställda i de 41 kontoren över hela världen. Närmast under sig har han de två som nämnts som tänkbara efterträdare, John A Thain och John L Thornton med identiska titlar, president och “co-VD”. Personalen har ökat med i runda tal 2.000 personer per år de senaste åren, och till utmaningarna hör just att inpränta lojalitet och samhörighet när duktiga nybakade civilekonomer och andra grupper lätt kan få arbete på annat håll.

Jordnära

Paulson är från Mellanvästern och har det slags jordnära personlighet som förknippas med denna landsända och dess skandinaviska inflyttare. Han kom till Goldman 1974 efter en kort period i den republikanska partipolitiken under president Nixon, han är naturvän och har den föga flashiga framtoning som firman alltid har värderat högt.

Men det är också Paulson som drivit på den kraftiga expansionen; en investering av sådana mått att den orsakat höjda ögonbryn. Mot slutet av innevarande år kommer Goldman att ha satsat runt fem miljarder dollar under en femårsperiod på en IT-uppgradering. I huvudkontoret i New York ska det finnas hundratals kilometer kabel och 30.000 telefonlinjer installerade. Skälet är att man tror att de viktigaste konkurrensmedlen i framtidens finansvärld blir överlägsen informationsbehandling och snabbare takt i dataflödet. Under Paulson har Goldman också köpt andelar i webbföretag som snabbt etablerat sig i handeln vid sidan av börserna. Det börjar ju bli ett allmänt vedertaget faktum att mäklarna på börsgolven är på utdöende, även om både New York Stock Exchange och Nasdaq försöker möta detta hot.

“När jag började i den här branschen hände väldigt lite… Sedan gick vi igenom dramatiska perioder med nypåfund, skräpobligationer, fientliga övertaganden. Det verkade som sagt dramatiskt då, men jag har svårt att tro att förändringstakten varit snabbare än den är nu sedan tryckpressen uppfanns”, menade Hank Paulson i en intervju i Forbes för ett tag sedan.

Trots att en del påstår att Goldman Sachs var sena med att upptäcka high-tech var man desto snabbare med att etablera sig som det ledande låneinstitutet i IT-sektorn. Målsättningen kan inte uttryckas klarare än i ledningens meddelande till aktieägarna i senaste årsredovisningen: “… att bli världens främsta investmentbank inom tekniksektorn”. Goldman har varit med och backat fler börsintroduktioner i IT-sektorn än någon annan bank. I tidningen Industry Standards barometer över kreditgivningen till nya IT-företag leder Goldman stort, närmast åtföljd av Morgan Stanley Dean Witter. Bland kunderna finns flera av kometerna, exempelvis Red Hat, men också floppen World Online som ledde till ett syrligt påpekande i Financial Times om att detta var ett exempel på att “man tagit sig an kunder man tidigare skulle undvikit”.

Vinsten fördubblades

Räkenskapsåret 1999 blev det första som börsnoterat företag för Goldman Sachs. Ledningen kan belåtet konstatera att “resultatet vida överstigit” prognosen som gavs i prospektet. Omsättningen ökade från 8,5 till 13,4 miljarder dollar mellan 1998 och 1999. Vinsten fördubblades till 2,6 miljarder dollar under 1999 när Goldman Sachs var ledande i flera delsektorer, bland annat internationella M&A (Mergers & Acquisitions, samgåenden och förvärv) omfattande 1.300 miljarder dollar.

Verksamheten indelas i två kategorier: Globala kapitalmarknader som i sin tur består av investmentbank och trading; samt förvaltning och värdepapper. Avdelningen trading och investeringar (banklån, valuta, derivat, swaps m.m.) står för största andelen av vinsten, 5,8 miljarder dollar 1999.

“Volatilitet är vår bästa vän”, framhöll Paulson i ovannämnda intervju och utomstående bedömare gissar att mäklarverksamheten kommer att förbli av avgörande betydelse för resultatet även framgent.

Utsikterna i prognosen för år 2000 skulle knappast kunna låta bättre än vad Paulson, Thain och Thornton skriver i årsredovisningen. De understryker att Goldman blivit “en global bank i ordets sanna bemärkelse” och att utsikterna för kärnverksamheten är “ljus” med tillägget, att “vår villighet och förmåga att ta risker på svårförutsägbara och svängiga marknader skiljer oss från konkurrenterna och stärker våra relationer till kunderna”. Vidare konstateras att det efter 1990-talsboomen finns fler stora förmögenheter (från 25 miljoner dollar och uppåt) att förvalta och att firman har en grundmurat stark ställning inom detta område. Även om det sägs att USA och Europa förblir nyckelmarknader, så har Goldman under tidigare Asienansvarige John Thornton gjort en aggressiv satsning på Kina: en satsning som beskrivs som ett intensivt flirtande med en “superliga” på 100 tunga beslutsfattare för att få en del av kakan när dessa kommer att behöva kapital.

Stort intresse

Börsintroduktionen av Goldman Sachs omgavs av febrigt intresse i finanskretsarna kring Wall Street. Samma gällde augusti månads andra aktieförsäljning, när de gamla delägarna minskade sin andel till runt 70 procent och rakade in fyra miljarder dollar på kuppen. Egentligen hade de lovat att vänta i tre år till nästa köperbjudande, men frågan om varför flera höga chefer var så ivriga att sälja lämnades obesvarad.

Anmärkas kan att investerare inte värderar Goldman med dess guldkantade image och kraftiga tillväxt särskilt mycket högre än andra mäklarföretag.