Heja PPM !!!

Den mest omskrivna och debatterade delen av det nya pensionssystemet är utan tvivel att 2,5 procent av lönen kallas premiepension och sparas i fonder, administrerat av den nya premiepensionsmyndigheten (PPM).

Fondbranschen blev först överlycklig över att få tjäna pengar på det obligatoriska statliga pensionssparandet. Men lyckan övergick i ilska när politikerna insåg att stora kunder kan kräva stora rabatter.

Dåliga delar

Visst finns det delar i det nya pensionssystemet som är dåliga (se “Vårt nya fondkasino”), men till dessa hör inte att PPM kräver avgiftsrabatter. Att staten skulle betala samma pris för fondförvaltning som en småsparare, trots att staten hjälper till med stora delar av administrationen, vore bara dumt (se “Rimliga rabatter”).

Ändå är det inte bara företrädare för fondbranschen (som självklart vill slippa ge rabatt, se “Ilska och krokodiltårar”) utan även andra som kritiserar rabatterna. Till exempel kallar professor Bo Södersten avgiftsrabatterna för »byråkratiskt översitteri av sällan skådat slag« på DN Debatt i lördags. Han verkar inte känna till att privata företag som förmedlar andras fonder normalt begär återbetalning av en del av fondernas förvaltningsavgifter, vilket i branschen kallas “kick-backs”. Det gör till exempel Skandia Link.

Bo Södersten påstår att den som sparar 500 kronor per månad i 30 år i en fond med en avgift på en procent betalar »en årlig avgift om 60 kronor«. Men eftersom kapitalet hela tiden växer så är sanningen, om den årliga avkastningen blir 8 procent, att förvaltningsavgiften i snitt blir 2.283 kronor per år.

Bo Söderstens felräkning beror på att han inte förstår skillnaden mellan köpavgifter (som de flesta svenska fondbolag har tagit bort och som inte är tillåtna hos PPM) och årliga förvaltningsavgifter (som är fondbolagens huvudsakliga intäkt och de som PPM:s avgiftsrabatter gäller).

Enhetlig återbäring

PPM har valt att kräva större procentuell rabatt ju mer pengar som PPM sätter in i en fond (se »Utnyttja systemet«. Däremot återbetalas rabatterna i form av en enhetlig återbäring, i procent av sparat kapital. Det är administrativt betydligt enklare än om rabatterna ska hanteras individuellt, men framför allt är det bra att individen inte kan påverka rabattens storlek, eftersom det ger incitament att välja fond precis som vanligt. Därmed hamnar fokus på fondernas förväntade avkastning, risknivå och ordinarie avgifter. Det stimulerar en sund konkurrens i fondbranschen.

De fondbolag som räknar med att få stora marknadsandelar skulle däremot föredra individuella rabatter. Då skulle de kunna använda det faktum att de tvingas ge stora rabatter som argument för att locka ytterligare sparare.

Luras

Fondbolagens Förening påstår på DN Debatt den 14 april att rabattsystemet lurar folk att välja räntefonder, och därmed lägre avkastning. De jämför en räntefond som kostar 0,3 procent per år (billigast på marknaden) med en aktiefond som kostar 1,5 procent (något över snittet) och menar att det är vilseledande att båda ger lika stor rabatt till spararen.

Men för det första kommer spararna även att vara medvetna om skillnader i förväntad avkastning och risk. För det andra finns det inte några absoluta kostnadsskäl som motiverar högre avgifter för aktiefonder. Att spå framtida aktiekurser är inte svårare än att spå framtida förändringar i räntekurvan, så att man kan välja obligationer med bästa löptid. Förklaringen till att räntefonder normalt har lägre avgifter är istället att räntefonder har tydlig konkurrens från obligationer och bankkonton.

Övriga artiklar om PPM