Hon investerar 800 Mkr åt Telia

De närmaste åren ska Ylva Hambraeus-Björling sätta upp, och investera ur, två fonder. Dels en fond, som ska investera i företag i startupfaser, på 300 Mkr. Dels en fond på 500 Mkr som ska gå in i företag som står inför en expansion. I den sistnämnda har Telia satsat 250 Mkr av kapitalet och en än så länge hemlig medfinansiär står för resten.

”Målet med investeringarna är att bidra till Telias affärsförnyelse och på det sättet öka aktieägarvärdet. Samtidigt är det viktigt att markera att vi jobbar på marknadens villkor; alla idéer bedöms på samma sätt – oavsett om de kommer inifrån Telia eller externt. Vår lojalitet ligger främst hos det företag vi går in i. Även om det är en produkt som faktiskt kannibaliserar på något av Telias affärsområden är det helt OK. Går inte vi in som ägare gör någon annan det, på det här sättet får vi ju i alla fall vara på ett hörn”, säger Ylva Hambraeus-Björling.

Trots att företaget har ett och ett halvt år på nacken har det hittills verkat i det tysta. De pressklipp som finns handlar om den lyckade exit som gjordes när Altitun såldes amerikanska ADC för 8 miljarder kronor.

”Altitun var ett lyckokast; vi gick in med 8 Mkr och ur med drygt 200 Mkr. Annars är vår exithorisont på 3-5 år, då är det dags för börsintroduktion, någon form av försäljning eller i vissa fall att införliva bolaget i något av Telias affärsområden.”

Hittills är bara 70 av de 800 miljonerna investerade, och resten ska de närmaste åren plöjas ner i företag med inriktning mot mobilt internet, innehållsleverantörer och företag som håller på med kundrelationer på nätet eller IT-säkerhet.

”Vår huvudsakliga affärsidé är visserligen att gå in i startfaserna, men vi ser oss inte som en inkubator eftersom vi inte investerar i form av tid och kunskap. Vi sätter pengar i projekten och verkar sedan genom våra styrelseplatser.”

Nyligen har man dock inrättat ett kuvösliknande labb, Telia Venture Lab, där de entreprenörer som vill ska kunna experimentera med sina idéer.

I takt med ökningen av riskkapitalbolag hårdnar också konkurrensen om de bästa affärsidéerna, och i tävlan med namnkunniga spelare som IT Provider, Ledstiernan och Spångberg-imperiet är varumärket ännu lite av en belastning.

”Det är väl bara att konstatera att vi har ett imageproblem. Svenska folket har starka känslor kring Telia; antingen tycker man att det står för trygghet och kontinuitet eller så ser man det som en byråkratisk koloss på lerfötter – men ytterst få förknippar idag Telia med innovationskraft och kreativitet. Men det är just för att pusha för de sakerna, och för att få in förnyelse i bolaget, som koncernen väljer att satsa på riskkapital – som ju egentligen inte är en normal verksamhet för Telia.”

När hon själv klev på VD-stolen för Telia Business Innovation vid årsskiftet hade hon ingen större erfarenhet av riskkapital. Karriärbanan handlar istället om civilingenjörsexamen, 16 år på IBM och fyra års arbete med ansvaret för Telias 2000-säkring.

”På sätt och vis påminner riskkapitalbranschen om hur det var på Teknis. I min kull var vi 7 tjejer och 180 killar och det fanns en slags barriär – ett särskilt språk som man fick lära sig att använda – för att som kvinna ta sig över den. Det finns en liknande barriär att ta sig över när man som ny ska ta sig in i riskkapitalbranschen. Inte heller blir barriären mindre av att riskkapital idag är ett så hett och hippt område. Det finns en stor risk att många kommer att bli väldigt besvikna de närmaste åren om de inte får de utväxlingar de räknar med. För ett år sedan talade man om IT-bubblan, nu är det nästan läge att börja tala om en riskkapitalbubbla.”