Huggsexa om fordonsimperiet

Affärsvärlden har ringt runt till en lång rad svenska och utländska fonder och andra institutioner – vissa av dem redan storägare i Volvo. Och slutsatsen är helt klar: någonting är på väg att hända i fordonsjätten.

Efter flera framgångsrika år är Volvos finansiella ställning vrålstark. Så stark att den till och med har blivit ett problem. Bolaget sväller av pengar, men visar inga tecken på att på något sätt vilja dela med sig av dem till aktieägarna. Volvo är historiskt ett av de mest tjänstemannastyrda företagen i Sverige, och ledningens och styrelsens närmast totala fokus på det industriella framför det finansiella och aktieägarmässiga är välkänt.

Den svällande balansräkningen har gjort att intressenterna nu står på rad. Rykten pekar ut storfonder i London som storköpare av aktien, mäklarfirmor över hela Europa släpper styckningskalkyler av Volvokoncernen och flera svenska institutioner – Volvos trygghet och ryggrad under åren efter PG – har förlorat tålamodet och kräver handling. Eller som representanten för en större ägare uttryckte det:

– En uppköpsräd är alltid förknippad med en risk och man gör det bara om det ligger mycket manna på bordet. Och när det ligger så mycket manna på bordet som det gör nu tror jag att någon eller några är beredda att ta en del risk. Frestelsen är så stor och nedsidan är väldigt begränsad, säger han och fortsätter:

– Om någon ringde oss och ville verka för stora extrautdelningar? Ja, spontant skulle det ju vara rätt lätt att ställa sig bakom en sådan propå.

Dessutom lurar den största svenska ägaren, Handelsbanksfären i vassen. Utåt säger de ingenting, men enligt Affärsvärldens uppgifter har de stora ambitioner att ta makten i bolaget.

Egentligen började det i juletid förra året. Den 21 december samlades en grupp större svenska pensionsfonder och fondbolag som alla är storägare i Volvo för att träffa koncernens vd och ordförande, Leif Johansson och Finn Johnsson. Den informella gruppen går under namnet ”Volvos vänner” och har träffats varje år sedan december 1993, då för att utse en ny styrelse efter att Renaultaffären hade fallit och PG Gyllenhammar avgått.

Träffarna har historiskt varit fredliga och tonläget lågt. Lite har också läckt ut, alla har månat om stabiliteten och en enad front utåt. Men inte den här gången.

Flera av institutionerna riktade skarp kritik mot Volvoledningen, som de ansåg höll bolaget på tok för överkapitaliserat. Uppgifterna om mötet läckte dock inte ut förrän sista mars i år, i en stor artikel i Dagens Industri.

– Volvo har förvandlats till en bank, ska fjärde AP-fondens vd Thomas Halvorsen ha yttrat vid mötet.

Halvorsen var ingen oviktig figur. Det var han som 13 år tidigare samlat ”vännerna” och gett flera av dem som i dag sitter i styrelsen jobbet.

Att bråket på mötet läckte ut just då, i slutet på mars, var det ingen slump. Vid det tillfället stod det klart att Volvos styrelse inte skulle ge någonting utöver en högst ordinär utdelning på 16,75 kronor per aktie.

– Utdelningen var ett verkligt hån. 75-öringar finns ju inte ens, sa en anonym storägare till DI.

Mindre än en vecka senare hölls bolagsstämma i Göteborg där både ordförande Finn Johnsson och vd Leif Johansson fick hålla försvarstal för att kassan skulle stanna i bolaget.

– Vi är övertygade om att Volvos aktieägare tjänar på att Volvos ledning har en stor handlingsberedskap och därför försvarar vi den starka kassan, sade Finn Johnsson, enligt DN, och hänvisade till kommande förvärv i Asien.

***

Utvecklingen från mötet fram till bolagsstämman är central för det som nu händer på marknaden. Den borgfred som rått Volvoägarna emellan å ena sidan, och mellan ägarna och Volvotoppen å den andra, var bruten. Eller som en av de stora svenska storägarna i koncernen uttrycker det i dag:

– Säg så här – när en AP-fondsdirektör säger en sak som att ”Volvo har blivit en bank” – då signalerar det en viss otålighet.

Men fler händelser under våren och sommaren har bidragit till dagens Volvosituation.

Strax före bolagsstämman började det också cirkulera rykten om att riskkapitalbolaget Nordic Capital skulle förbereda ett bud på Volvo. Uppgifterna togs inte helt på allvar, men blev ändå en snackis på bolagsstämman.

I våras meddelade Renaults vd Carlos Ghosn att bolaget inte längre såg Volvo som en industriell utan en finansiell investering. Det innebar att Renaults ägarpost på dryga 20 procent plötsligt inte var den blockering den tidigare ansågs vara. Dessutom kommer Renaults skatteavbränning vid en eventuell försäljning av Volvoposten minska avsevärt vid årsskiftet.

I förra veckan gick Renault ut och dementerade uppgiften om att de skulle vara på väg att sälja.

– Det är ingen förändring i vår syn trots ryktena som först började cirkulera i början av året, sade en officiell källa på Renault, enligt Dow Jones.

Vilket således innebär att Volvoposten är en lika finansiell placering som tidigare.

Köpare saknas inte. Förutom de hedgefonder som uppges vara ute efter stora poster Volvo-aktier kan Affärsvärlden avslöja att Handelsbanksfärens maktbolag Industrivärden vid flera tillfällen sammanträffat med Renault och uttryckt intresse för att köpa dess post. Renault äger drygt 20 procent av Volvo, men framför allt 27,7 miljoner A-aktier som ger cirka 18 procent av rösterna i Volvo.

Värdet på den posten är i skrivande stund cirka 11 miljarder kronor efter den senaste tidens spekulationsdrivna uppgång. Industrivärden har finansiellt utrymme att köpa för minst 5 miljarder kronor, och resurser finns även i de olika Handelsbanksanknutna stiftelserna.

Handelsbanksfären äger redan i dag knappt 6 procent av rösterna i Volvo, varav 1,3 procent ligger i Industrivärden. Pengar finns också hos Industrivärdens storägare Fredrik Lundberg. Uppgifterna ska ses mot bakgrund av påståendena som pekar ut Handelsbanksfärens representanter Tom Hedelius och Per-Olof Eriksson som de i styrelsen som starkast motsatt sig stora utdelningar. En sådan åtgärd skulle ju kunna lyfta kursen och fördyra en eventuell affär med Renault.

– Vi har inga kommentarer. Vår enda uppgift om Volvo är det vi har lämnat i delårsrapporten om hur mycket aktier vi äger. Vi kommenterar inte någon aktiepost om vi har funderingar på att öka eller vilka kontakter vi haft eller inte haft, säger Carl-Olof By, vice-vd på Industrivärden.

***

Under senvåren skrev flera svenska tidningar om att Volvos kassa och relativt låga värdering kan göra bolaget till en uppköpskandidat. Den 8 juni publicerade till exempel Affärsvärlden en analys med rubriken ”Varför så billigt, Leif?” och med rekommendationen ”köp”.

Så i början av juli drog det ihop sig på allvar. Under månadens första dagar skedde stora köp av Volvos mer röststarka A-aktier. Totalt bytte aktier motsvarande cirka 3 procent ägare under dagarna, inte några enorma mängder men ändå en tydlig signal. I slutet på juni låg kursen på Volvos A-aktie strax under B-aktien. Köpen drev upp A-aktien till samma nivå och förbi.

Kursen på båda aktierna har sedan stigit kraftigt, där A-aktien stigit mer. I dag handlas A-aktien till över 400 kronor, medan B-aktien ligger strax över 390 kronor.

Uppgifterna om vem som köper har varierat. Redan i den DI-artikel som först uppmärksammar köpen av A-aktier nämns Christer Gardell och hans fond Cevian. Vid halvårsskiftet har han just tagit in 15 miljarder i en ny fond, och Volvo är precis den typen av målbolag som han söker. Till DI sa han samma sak som han skulle säga till alla som har frågat honom sedan dess

– Inga kommentarer.

Affärsvärlden har också pratat med Christer Gardell, som ger samma svar.

Enligt Affärsvärldens uppgifter, publicerade i Börsgolvet förra veckan, finns ett antal utländska hedgefonder med svenska förvaltare bland köparna. En av fonderna som nämns är Noonday, en del av den amerikanska fondjätten Farallon som startats av den förre Goldman Sachs-bankiren Andrew Spokes. Här finns också svenske förre detta mäklaren på Enskilda, Lars Bane.

Noonday och Lars Bane var en av de fonder som Christer Gardell besökte december 2004 för att få dem att tillsammans med honom köpa aktier för att ta makten i Skandia. Lars Bane köpte Skandiaaktier, men först senare. Enligt uppgift har Noondayförvaltaren träffat Volvoledningen vid investerarmöten i London under våren.

Affärsvärlden har pratat med Lars Bane som inte heller vill kommentera om han har köpt aktier eller inte.

– Det skulle förvåna mig om det inte stod högt upp på Lars lista, säger dock en person som känner honom väl.

Bland de andra svenska förvaltarna i London, som ingår i Gardellnätverket, och som utpekas som köpare, finns Niklas Antman på fondbolaget Kairos Investment Management. Kairos är en global jätte med runt 4 miljarder dollar under förvaltning. En tredje svensk förvaltare i gruppen är Fredrik Juntti på amerikanska Citadel Investment group, också det en av världens största hedgefonder med 12 miljarder dollar i förvaltning, enligt uppgifter från några år tillbaka.

Det som gör Fredirk Juntti extra intressant är att han under slutet av 1990-talet utgjorde ledningsgruppen på investmentbolaget Custos ihop med vd Christer Gardell och Lars Förberg, de båda sistnämnda i dag huvudmän i Cevian Capital.

I förra veckan utpekades ytterligare en svensk hedgefondförvaltare som köpare av Volvoaktier. Enligt DI är Thomas Sandell på fonden Castlerigg på gång att samla stöd för en attack mot fordonsjätten. Thomas Sandell själv uttalade sig dock inte i artikeln.

Exakt vem som har köpt och vad är dock inte fullständigt klarlagt. Ingen av de svenska storägare som Affärsvärlden har talat med säger sig veta, men flera har en teori klar:

– Jag har ju hört samma rykten som ni, jag tror att det är Gardell och att han pytsat ut det till sina bästa kompisar. Enda anledningen att de inte visat sig är att de inte är klara och de vet att när det kommer ut rusar kursen, säger en representant för en storägare.

I fallet Skandia arrangerade Christer Gardell hela förställningen i medierna, där han valde att gå ut i DI och berätta om sina planer, trots att han bara köpt ett par procent av bolaget. Sedan hängde flera andra på, och processen blev närmast självgående.

Alldeles oavsett hedgefondernas och riskkapitabolagens agerande har trycket ökat ytterligare på Volvos styrelse att agera. Volvos värsta konkurrent och antagonist, Leif Östling på Scania, meddelade i sin halvårsrapport i slutet på juli att bolaget funderade på sin kapitalstruktur, vilket kunde leda till en extra utdelning i år.

Scanias åtgärd visar att en stor kassa inte är ett måste för en lastvagnstillverkare.

Flera av de stora Volvoägare som Affärsvärlden har talat med pekar på Scaniautspelet. Som en av dem uttrycker det:

– Det är ju lätt för en finansputte att sitta och räkna på Volvo men man måste ändå titta noga på vad bolagets värsta konkurrent Scania gör, som nu signalerar en helt annan inställning. Och har inte Leif och Finn läst tidningarna och sett vad Scania gör kommer vi att påminna dem om det.

***

Uppståndelsen i Volvo kommer i ett mycket intressant läge, rent tidsmässigt. Volvos nomineringskommitté har just inlett sitt arbete. Om någon den närmaste tiden dyker upp och säger sig företräda, säg 5 procent av aktierna, blir det väldigt svårt för valberedningen att inte lyssna på det.

Enligt Affärsvärldens rundringning ser de flesta stora aktörer på Volvo som ett tjänstemannastyrt bolag som skyddas ägarmässigt av Handelsbanksfären, som är näst största ägare röstmässigt med 5,9 procent av rösterna. Sfär-äldste Tom Hedelius sitter i Volvostyrelsen och även ordföranden Finn Johnsson och förre Sandvikchefen P-O Eriksson uppges företräda samma linje. Samtidigt har Volvochefen Leif Johansson knutits närmare sfären genom att han i våras fick ta plats i styrelsen för sfärens skogsbolag SCA.

Fransmännen uppges spela en mycket perifier roll i styrelsearbetet, de backar upp majoriteten. De ägare Affärsvärlden har talat med öppnar för styrelseförändringar, även om nya ägare skulle sitta på relativt små ägarposter.

– Det blir väldigt svårt för Handelsbanken att argumentera för att någon med 5 procent inte ska ha en styrelseplats när de med knappt 6 procent har tre man i styrelsen. Tom och P-O har dessutom suttit i 12-13 år, de är inte ens oberoende gentemot Volvo längre enligt koden, säger en person på en stor svensk institution.

Curt Källströmer, stark man i bankens stiftelser och medlem av Volvos nomineringskommitté, bekräftar stödet till nuvarande styrelse och till bolagets kapitalstruktur.

– Vi har fullt förtroende för Volvos ledning att hantera en situation med en högre kapitalisering. De har visat sig mycket dugliga tidigare att hantera tillfälligt ökad likviditet, så vi är inte oroliga, säger han

– Vi har heller inga invändningar mot Volvos struktur, som vi tycker är mycket bra i dag.

Med sig i nomineringskommittén har han bolagets ordförande Finn Johnsson som också är ordförande i kommittén, Eva Halvarsson från Andra AP-fonden, Björn Lind på SEB Fonder samt Thierry Moulonguet från Renault.

***

Även om det inte skulle dyka upp någon storspekulant som pockar på inflytande, kommer institutionerna höja sina röster ytterligare när det gäller Volvos balansräkning. Ledningen har hela tiden hävdat att de behöver pengarna för framtida investeringar, men storägarna hävdar att bolaget kan göra både och.

– Volvo kan dela ut enorma belopp, göra förvärv och ändå ha mindre pengar än sina mål, säger en svensk förvaltare.

De investeringar som Volvoledningen tittar på är, enligt uppgift, främst två: lastvagnsdelen i den kinesiska fordonsjätten Dongfeng och den nederländska industrimaskintillverkaren Case New Holland, som kontrolleras av italienska Fiat.

Volvo äger också sedan i våras en aktiepost i japanska Nissans lastvagnsbolag Nissan Diesel. Nissan äger också 50 procent i Dongfeng. Det hela kompliceras av att Nissan i sin tur kontrolleras av franska Renault. Lösningen på den gordiska knuten kan vara att Dongfeng delas, att personvagnarna hamnar hos Renault/Nissan och att lastvagnarna i både Dongfeng och Nissan Diesel hamnar i svensk ägo. En delning sägs vara på de kinesiska myndigheternas bord, men diskussionen drar ut på tiden, vilket kan vara en bidragande orsak till varför det dröjer.

Samtidigt pågår ett större strukturspel där Saab-ägaren General Motors söker samarbete med Renault och Nissan, vilket både kan vara en katalysator och fördröjare. Innan de stora pojkarna är ense, kan de lite mindre inte lösa upp sina knutar.
Hur rimliga Volvoledningens argument att vänta med sina affärer än är, blir bolaget sårbart på aktiemarknaden. Samtidigt har många investerare svårt att inte tro att det handlar om en överdriven försiktighet, signerad Handelsbanksfären. Liknande krav har rests på skogsbolaget SCA som nu på Volvo, vilka sfären med ett avsevärt större ägande satt stopp för.

Frågan är också om vd Leif Johansson själv ens backar upp sin styrelse till 100 procent. Enligt en källa har han på en middag uttryckt att ” Volvo kommer inte att bli mer generöst förrän Tom och P-O gått i pension”.