Inför millennieskiftet: Fri lejd på farliga vatten

Man har varit beredd på att Tyskland skulle under oktoberavbryta lejdtrafiken. Så har nu skett. Motivet är detsamma somvid föregående avbrott, nämligen nödvändigheten att under denmörka årstiden anordna förstärkt bevakning för att förhindrautbrytningen av de båda i Göteborg kvarliggande norska fartygen.Detta är åtminstone det officiella skälet Under sådanaförhållanden kan någon förväxling självklart aldrig tänkas mednågra mörklagda utbrytningsfartyg. För Sverige är lejdtrafikenav utomordentlig betydelse och detta som bekant långt mera förimporten än för exporten. Båda maktgrupperna äro angelägna attingen ändring till den andres fördel sker i fördelningen av detsvenska tonnaget innanför och utanför spärren. Detta tillgodosesgenom bestämmelsen att för varje till Sverige ankommet fartygskall ett likvärdigt löpa ut; i praktiken har detta så ordnatsatt utbytena sker mellan fartyg tillhörande samma rederi,skriver Affärsvärlden hösten 1943.

Märkligt fenomen

Den s.k. lejdbåtstrafiken är en av världskrigets märkligastefenomen. Det förknippas med Transatlantic-chefen GunnarCarlsson. 1941 förklarades farvattnen utanför norska kusten ochnorr om Skottland för krigszoner av den brittiska regeringen ochall civil trafik förbjöds. Fartyg som råkade befinna sig iEngland när deklarationen gjordes blev kvarhållna, och fartygsom var på väg till Sverige uppbringades och fördes tillbrittiska hamnar. Det tyska amiralitetet svarade med attförklara Nordsjön, Kattegatt och Skagerack som tyskaoperationsområden inom vilka alla neutrala utan varning löpterisken att sänkas.Avspärrningen för Sverige västerut blev fullständig. Sverigeblev totalt kringränt av fiender, eftersom Sovjet i pakt medTyskland behärskade Finland. Av den svenska handelsflottan komungefär hälften att befinna sig utanför spärren och resteninnanför.Gunnar Carlsson påstår själv senare att han mötte föga gehör försina idéer om lejdtrafik hos den svenska regeringen, utan attdet var via den brittiske ministern i Stockholm som han nåddefram till regeringen i London. Brittiska regeringstjänstemän togsedan kontakt med den svenska legationen där. Så småningom fickredaren tillstånd, inte bara från den brittiska regeringen utanfrån den tyska, och Transatlantic annonserade på egen risk sittmotorfartyg Gullmaren för lastning från New York till Göteborgmed rätt för rederiet att lossa lasten i Murmansk om fartygetinte nådde Göteborg. Men det kom fram, lastat med livsmedel, ochavspärrningen var bruten.

1/3 av importen

Det kommer under kriget att anlända över 200 fartyg tillGöteborg med importlaster, och ungefär samma antal går ut medexportvaror. Trafiken förutsätter att fartygen följer bestämdarutter och inte för s.k. kontraband. År 1944 ska 1/3 av importengå med denna trafik. Elva fartyg förloras och 165 människor fårsätta livet till, men det ses ändå som en av den svenskaregeringens största framgångar under kriget.Det är två norska fartyg i Göteborg som gör ett lyckat och ettmisslyckat utbrytningsförsök. Tulltjänstemän och andramyndighetspersoner i det brittiskvänliga Göteborg tittar åt ettannat håll när de norska handelsfartygen beväpnas med kulsprutoroch kanonattrapper. Den engelske äventyraren George Binneyhåller möten hemma hos Göteborg Handels- & Sjöfartstidningschefredaktör Torgny Segerstedt. Både regeringen och GunnarCarlsson uppfattar de norska operationerna som hot motlejdbåtstrafiken och handeln med Tyskland överhuvudtaget, ochtyskarna markerar med stopp i trafiken av den sort somAffärsvärlden skriver om.

BILDTEXT: Transatlantics chef Gunnar Carlson startade lejdtrafiken.