Inför millennieskiftet: Skottet i Paris

Världskriget är ännu icke slut. Dessa ord skrevos som börjantill en ledande artikel före lördagens förfärliga händelse -just i ungefär samma stund som den ägde rum – ett tragisktsammanträffande av fantasi och verklighet. Ty Kreugerssvårigheter, som föranlett den förtvivlade handlingen äro iallra högsta rummet att söka i det stora Kreugerlånet å 125millioner dollar till Tyskland. Utvecklingen i Tyskland harframkallat den situation som kommit Kreugers nerver att brista.Å andra sidan är det tydligt att den nuvarande ut-vecklingen iTyskland, närmare bestämt revisionskravets framförande, är endirekt följd av världskriget Att denna geniala kombination avplaceringar som utgjort Kreugers bestående tillskott tillvärldens finansiella historia, tyvärr kommit i ett kritisktskede, måste framför allt förklaras genom ovannämnda politiskastörningar, vilka nu för alltid avbrutit en livsgärning, somöverallt och icke minst i Sverige följs med så allmän beundran.Det var den 12 mars 1932 som finansmannen Ivar Kreuger träffadenågra av sina ledande medarbetare i Paris. För dessa chefer iIvar Kreugers grupp var det första gången som de satttillsammans allihop på en gång med sin chef och öppetdiskuterade med honom om koncernens läge. För första gången vardet inte bara den store IK som hade insyn i allting, eftersommedarbetarna nu kunde diskutera mellan sig och pussla ihop enbild. Oron ökade, när vidden av företagets likviditetskrisbörjade gå upp för dem.

Inga pengar kvar

De fann nu att Kreugerimperiet inte hade pengar någonstans, ochderas beundrade chef var inte till mycket hjälp. Han verkadefrånvarande, nästan förvirrad. Medarbetaren Littorin ställdefrågor om några italienska obligationer som stod upptagna somtillgångar. På eftermiddagen åkte Kreuger hem till hotellettillsammans med några nära medarbetare. De skulle träffaSkandinaviska Bankens chef, tillika Kreuger & Tollsstyrelseordförande Oscar Rydbeck.Rydbeck mötte nu en styrelsekollega, som svarade undvikande påalla frågor. Efter en timme gick han, och nästa sammanträdeskulle äga rum kl. 11 morgonen därpå.Det här var kvällen då Ivar Kreuger tog sitt liv. Samtiden hadeinga större tvivel om den saken, och polisen i Paris som utreddesjälvmordet såg det mer eller mindre som ett rutinärende.Pistolen som låg bredvid kroppen hade köpts av Ivar Kreuger. Iarbetsrummet bredvid, på skrivbordet, låg tre avskedsbrev.Efter den våldsamma börs-kraschen i slutet av oktober 1929 hadehan levt som ett jagat djur. Det spelade ingen roll vad hansolika bokslut visade, likviditet betydde allt. Han levde ur handi mun. Den ena affären efter den andra gjordes enbart i syfteatt vinna tid och hålla spelet igång, men för varje affär blevhans handlingsfrihet och möjligheten att ro hem spelet på längresikt allt mindre.På grund av självmordet blev utredningen och rättegångarna efterkraschen mer komplicerade än de annars skulle ha varit. Denuppiskade stämningen ledde till rättsskandaler, och först 50 årsenare efter ett par stora forskningsprojekt fick allmänheten iSverige en mer balanserad syn på Kreugerkraschen. Det uppstodutrymme för annat än skandalböcker eller hårt vinkladeförsvarstal.

Torsten i fängelse

Den nästan okände brodern Torsten, som var närmare 50 år ochsjälv hade skapat ett ganska stort konglomerat av företag iskilda branscher, råkade illa ut. Han hade varit inne och gjortinsatser i Kreugerföretag, men i stort sett var hans imperiumskilt från broderns. Han fälldes på en av tjugosex åtalspunkteroch fick spendera 20 månader i fängel-se. Det mesta av vad hanägde, det som han inte lyckats placera i bulvanhänder, togs ibeslag. Det var ett mycket tvivelaktigt domslut.